Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Medelklassens underbara opålitlighet

Är det något som händer nu? Det kan förstås röra sig om önsketänkande men nog har jag ett intryck av att det i dessa dagar växer fram en allt mer uttalad ilska mot nedmonteringen av välfärden. För knappt en vecka sedan meddelade Fredrik Reinfeldt att ett femte jobbskatteavdrag ska införas. Och det verkar ha varit ett välbehövligt ställningstagande: Protesterna mot denna skattesänkning som de välbeställda tjänar mest på, samtidigt som det dränerar offentlig sektor på pengar, har blivit starka.

Annons

När riksdagen håller en debatt om fördelningspolitiken måste en moderatminister, Ulf Kristersson, först skriva en debattartikel där han hoppas på ett samhälle där fler klassresor är möjliga. Men han glömde att säga att inte så få numera är på väg att bli rädda för att tvingas göra en klassresa nedåt.

Denna medelklass är kanske på väg att inse att också den är beroende av fungerande socialförsäkringar – inga jobb är längre säkra – och samma medelklass oroar sig säkert över varför barnmorskor och andra protesterar mot nedskärningar och undrar om ett femte jobbskatteavdrag verkligen är botemedlet.
Den medelklass som de stora partierna slåss om är helt enkelt inte så pålitlig och värderingsmässigt stabil som Alliansen tror eller socialdemokraterna fruktar.

Dels finns det skikt, till och med övre medelklasskikt, som via sina professioner börjar reagera mot ojämlikheter och marknadstänkande – läkaruppropet som gått över landet tyder på det. Sedan är det också så att en stor del av denna medelklass – lägre tjänstemän – har ungefär samma fördelningspolitiska värderingar som den stora LO-gruppen.
Alliansen utgår från att den kan vädja till egen­nyttan hos dessa medelklasskikt medan social­demokratin numera utgår från att samma skikt är helt statiska i sina värderingar. Men bägge kan ha fel.

Jag tror att s-ledningen just nu är skakad. Löfven, Damberg och Andersson uppvisar sådana tecken – de räds att bli frånsprungna av opinionen.
Denna höst har de en möjlighet att lägga en ny agenda för svensk politik: Gå ut och kräv de skattehöjningar som är nödvändiga för en fungerande välfärd och gör det med besked så att ni väcker liv i de progressiva delarna av medelklassen samtidigt som ni mobiliserar LO-medlemmarna.

Det där är nämligen ett slags hemligt vapen som ­socialdemokratin fortfarande har tillgång till: Politik som mobiliserar LO-medlemmar och samtidigt väcker liv i den bästa delen av medelklassen.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se