Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Till minne av Erik Yvell

Författaren Erik Yvell har avlidit i en ålder av 76 år. Han sörjs närmast av sonen Jesper, dottern Hanna med familjer samt Stina Malmfors.

Erik Yvell växte upp i Borlänge. Fadern var skogs- och byggnadsarbetare. I unga år tog Erik starka intryck av några studieår på Malungs folkhögskola. Där öppnades böckernas värld.

Det var i Borås som våra vägar möttes på bibliotekarieutbildningen 1988-89. Vår klass var brokig med olika personligheter. Erik hörde till de äldre och starkast lysande. Han hade redan arbetat på biblioteket i Gagnef, men skickats för vidareutbildning till "riktig" bibliotekarie. Hans litterära väderkorn var sedan länge personligt och brinnande. Till skillnad mot yngre universitetsstudenter läste Erik självständigt utifrån sin arbetar- och folkrörelsebakgrund. Hos honom fanns ingen förställning.

Erik Yvell debuterade som författare 1980 med prosapoemet Slutavverkat. Därefter följde diktsamlingen Färdkost, novellsamlingen Ekon från bruket och Brukspoesi. Dikt och prosa i korthuggen stil var Eriks signum. Han förnyade proletärpoesin med utgångspunkt från sina arbetsår inom skogsbruket. Erik opuslista är lång.

I mitten av 1990-talet började Erik ge ut tidskriften Bokboden med fyra nummer per år. Bokboden blev också hans eget förlag. I tidskriften skrev han själv och lockade författare från Dalarna och Bergslagen att medverka. Samtidigt verkade Erik flitigt som arrangör av litterära program hemma i Gagnef med sommarens trappfester och på fäboden Hean. Erik snokade reda på litterära platser och anordnade intima och väl förberedda program där litteratur och musik möttes - allt väl grundat i hans folkliga syn på litteraturen.

Genom sin hustru Agneta, dotter till biskop Danell, fick Erik inblick i kyrkliga världar. I religiösa frågor var han en sökare och kände sig mest bekväm bland glömda författare, konstnärer och deras gravplatser. Litteraturen handlade inte om status, utan speglade en verklighet där författare som kämpat med sina svårigheter blev Eriks bröder och systrar. Det var för och om de avsides och undanskymda människorna på landsbygden som litteraturen talade.

Under alla år publicerade sig Erik Yvell i tidningar och tidskrifter med noveller, dikter och recensioner. Erik anordnade också möten för författare i Dalabergslagen. Han var redaktör för flera antologier som fångade in författare i hans kretsar.

Under de sista svåra sjukdomsåren fick Erik en livsledsagare i Stina Nyfors och de började anordna litterära program i församlingshemmet i Nysätra nära Örsundsbro. Så sent som i december förra året hade Yngve Mauritssons dokumentärfilm om Erik Yvell premiär i Lindberghallen i Gagnef. Det var fullsatt när en folkbildare och kulturarbetare vid sidan om rampljuset fick den uppmärksamhet han så väl förtjänade. Samma månad anordnade Erik för fjärde gången en bokmässa i Västerfors.

Personer av Erik Yvells kaliber saknas i vår kändisfixerade tid. Han hade en sällsynt förmåga att lyfta fram andra och svek aldrig sin uppriktiga kärlek till litteraturen. Samtidigt var skogen ständigt närvarande med yxa, timmersax och sågkedjefil. För att citerat sonen Jesper: Pappa skrev, högg och läste.

Gunnel Furuland