Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minska ”hövdingars” sidouppdrag

Sveriges radios Ekot rapporterade i går om de sidouppdrag som landets 21 landshövdingar har. Alla ”hövdingar” hade minst ett sidouppdrag, utom en. I några fall gav sidouppdragen inkomster som var lika stora som lönen som landshövding, uppåt en miljon kronor. En del landshövdingar hade bara ett eller några sidouppdrag, några hade mer än tio.

Annons

Hur ska man se på sidouppdrag? Å ena sidan kan de ge landshövdingen erfarenhet från andra delar av samhället än landshövdingeämbetet. Det kan göra att ”hövdingen” kan berika länet genom att ha sidouppdrag. Civilminister Stefan Attefall (KD), som har hand om ”landshövdingeområdet” i regeringen, är på den linjen.

Å andra sidan kan sidouppdrag ge dubbla lojaliteter och risk för jävssituationer. Dessutom kan sidouppdrag stjäla tid och kraft som hade behövts bättre i jobbet som landshövding.
Man kan också fundera över om att det kanske inte är så mycket arbetsuppgifter för en landshövding så att det uppenbarligen ger utrymme att hålla på med annat, att döma av de många sidouppdragen. Att vara landshövding motsvarar tydligen en deltidstjänst. Det är ju ytterst få andra jobb som man kan ha och samtidigt få utrymme för sidouppdrag som tar tid på ordinarie arbetstid.

I de flesta fall är landshövdingarnas sidouppdrag styrelseuppdrag och liknande i näringslivet eller i offentlig (främst statlig) förvaltning. Det som landshövdingar får insyn i där är andra väletablerade delar av samhället.
Det är ju knappast sido-uppdrag på samhällets skuggsida landshövdingarna har. Dessa uppdrag bidrar därmed till att stärka landshövdingens kontaktnät i samhällets topp. Det är nog inte så många vanliga medborgare som landshövdingar möter på sina sidouppdrag.

Till det kan man lägga att välorganiserade och ofta välfinansierade intressen utövar påverkan så gott de kan för att påverka landshövdingar att anamma deras syn på olika frågor. Däremot har ekonomiskt och organisatoriskt svaga grupper ytterst svårt att kunna påverka landshövdingar för att få förståelse för sin sak.
En samlad bedömning av landshövdingars sidouppdrag antyder att det vore bra om landshövdingarna minskade dem till ett minimum. Att vara landshövding är tillräckligt mycket av ett heltidsjobb i sig. Andra uppdrag bör inte en landshövding ha, för att kunna koncentrera sig på sitt ämbete.
Även om förvaltning, lagar och regler begränsar det som en landshövding kan göra finns ännu mycket att fylla ämbetet med. Landshövdingen bör ägna sig åt dessa saker, inte åt sidouppdrag.

Likt kungahuset finns många representerande och symboliska uppgifter att utföra för en landshövding. I en tid när pr-, opinionsbildning, medieframträdanden är viktiga kan en landshövding göra ganska mycket, även om konkreta handlingsutrymmet är begränsat.
Och vad gäller att ta del av, och förkovra sig om hur samhället fungerar, så finns säkert mycket för en landshövding att sätta sig in i på andra ställen än där de lukrativa, väletablerade sido-uppdragen återfinns, exempelvis på lägre nivåer i samhället. De är ju också delar som en landshövding bör ha kontakt med i sin förmedlande roll mellan statsmakten och länet

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se