Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Missiler färdiga att avfyras

Sannolikheten är hög att missilerna är färdiga att avfyra från de amerikanska militärfartygen i Medelhavet. USA och dess president har sagt att en gräns går vid bruk av kemiska strids­medel. Nu har sådana används i Syrien, även om det är oklart av vem, regimen eller oppositionen.

Annons

USA håller ändå regimen ansvarig för det inträffade och anger argument för det, som att det dröjt fem dagar innan internationella inspektörer tillåtits beträda områdena där attacken ägt rum.
Samtidigt finns tecken som tyder på att det är ologiskt att regimen ska ha avfyrat de kemiska vapnen, som att det vore osmart att göra det i ett läge när internationella inspektörer är på väg att anlända eller redan är på plats.

Ryssland, liksom Kina, har under inbördeskonflikten i Syrien stått på regimens sida. Ryssland varnade i går USA och andra västmakter för att kringgå FN och inleda aktioner på egen hand.
Ryssland och västmakterna står på olika sidor i denna konflikt. En vindpust från det kalla kriget kan kännas i och med det.
Det vore bra om USA och dess president kunde ha mod att avvakta och invänta tydligare resultat och analys av gasangreppet utanför Damaskus och där­efter få till bredare internationellt agerande för att åstadkomma ett ansvarsutkrävande.

Som det är nu är risken hög att en självgående anfallslogik sätter i gång där USA, med eller utan andra västmakter, sätter i gång en attack för att markera att man inte tolererar användande av kemiska vapen som i likhet med atombomber och biologiska vapen är massförstörelsevapen.
Målet vid ett USA-lett anfall är naturligtvis regimen. Det framgick av USA:s ut­rikesminister John Kerrys tal att USA finner regimen ansvarig för gasdådet.

För USA, och opinionen i det landet, är det viktigt att en attack inte medför ett enda amerikanskt dödsfall ­eller, nästan ännu värre, kidnappade amerikaner.
Vid en attack kommer USA, och dess allierade, att slå till med nästan enbart missiler och drönare. Båda fjärrstyrs och saknar piloter och därmed undviks egna personförluster. Attacken kommer att ske mot i huvudsak militära mål för att minimera risken för civila dödsoffer.
Det brukar dock alltid bli ett antal civila döda eftersom misstag inte går att undvika om tiotals, kanske hundratals, missiler med stor sprängkraft sänds mot diverse mål.

Med ett anfall mot en rad militära mål kommer regimen visserligen att försvagas. Frågan är om det blir i så stor grad.
Och regimen kan efter ett anfall mot den frestas att intensifiera sin krigföring mot oppositionen med de vapen som den har kvar.
Det kan rent av vara så att ett USA-lett anfall provocerar fram att regimen använder massförstörelsevapen, som de kemiska. Detta ytterligare en gång, om det nu var regimen som stod för attacken för cirka en vecka sedan.

Någon militär operation av större slag, en invasion, blir det inte fråga om av flera skäl. En sådan kräver längre förberedelse och mer manskap samt vapen. Och en sådan innebär förluster. Att amerikanska soldater som kommer hem som lik i flaggprydda kistor vill inte president Obama ha.
Dessutom riskerar stora operationer av sådant slag att vara svåra att avsluta och därmed bli kostsamma och före med sig många problem.
Det trummas i nuläget för krig i form av en USA-ledd attack och det verkar som om en del medier i Sverige nästan trummar med. Fallet Syrien framstår redan allt mer som ett sorgebarn av gigantiska proportioner, med hundra tusen döda och hundratusentals skadade och miljoner på flykt.

Nästan 20 år efter massakern i Srebrenica och massmordet i Rwanda ser världen ut att hamna i en ny humanitär katastrof som bara förvärras och i nuläget saknar lösning och slut.
Ett USA-lett missilangrepp bidrar inte givet till att lindra katastrofen i Syrien, med angreppets karaktär av att vara krig för fred.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se