Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Moderatledd skattesänkarallians

Moderaterna har gett klart besked. Det blir inga skattsänkningar, sa statsminister Fredrik Reinfeldt för några dagar sedan.

Annons

Partiet har därefter förtydligat sig. Det blir inga skattesänkningar 2015. Därefter blir det sänkt skatt, om det ekonomiska utrymmet medger det, meddelade finansminister Anders Borg på moderatstämman i går.

Från höstbudgeten vet vi att flera skatter sänks 2014, särskilt inkomstskatten med femte jobbskatteavdraget för dem som arbetar. Summan av beskeden från det ledande borgerliga regeringspartiet blir därför, år för år de närmaste åren: sänkt skatt, oförändrad skatt, sänkt skatt.
Det framstår i och för sig som lite grann oklart när man skriver ut det. Men det kanske är syftet. Moderaterna vill både tillfredsställa de egna kärnväljarna, gammelmoderaterna, med löften om sänkta skatter och locka mittenväljare med oförändrad skatt.

Det har dock nu skett ett skifte så att mittenväljare ser sänkt skatt snarast som ett hot om att det riskerar att bli sämre i vård, skola och infrastruktur. En mittenväljare lugnas därför lämpligen med besked om oförändrad skatt. Det är troligen orsaken till statsministerns besked häromdagen.
Men för Moderaterna är ju lägre skatter ett självändamål. Därför vill partiet fortsätta att sänka skatter, om det blir ekonomiskt utrymme för det. Därför kom finansministerns besked i går.

Redan nu har ju den moderatledda regeringen infriat Bo Lundgrens valförlorande löfte från 2002 om sänkta skatter med 135 miljarder kronor. Och höginkomsttagare har fått mest, i kronor räknat.
Att Moderaterna alltid har sänkt skatt som ledstjärna är inget nytt. Partiet vill ju att så lite som möjligt ska gå till det som det beslutas gemensamt om politiskt. Och det är något som starka, rika och framgångsrika i samhället har mest att tjäna på. Svaga, låginkomsttagare och de med mindre framgång gynnas inte av en sådan samhällsutveckling.

De tre övriga allianspartiledarna besökte i går Reinfeldt på moderatstämman och de fyra framträdde på scenen.
Visst, de var vid gott humör och stämningen var god. De pratade om att deras underläge nu i opinionen skulle vändas till valseger när de rödgröna partierna så småningom måste skriva ihop sig om förslag.

2010 gick det ju bra för alliansen, som ökade i stöd efter att de rödgröna i maj gett besked om vad de ville göra. Men 2014 är inte 2010. Inget val är för övrigt som det föregående.
Visst kan de fyra alliansledarna framträda gemensamt, le och skratta åt varandras skämt. Att de trivs bra ihop hjälper inte de drygt 400 000 arbetslösa eller de många unga arbetslösa eller de som utförsäkrats ur a-kassan och sjukförsäkringen eller de som är i Fas 3.

Det är nio år sedan alliansen bildades och den har regerat i sju år. Hur bra alliansledarna än trivs ihop så känns den borgerliga alliansen inte precis som ett fräscht, piggt inslag i svensk politik längre.
Kvar av marknadsföringsord som arbetslinje och nya arbetarpartiet återstår gammelmoderat skattesänkarpolitik. Och sänkta skatter hotar snarast en bra gemensam välfärd.

En hög arbetslöshet och ständigt lägre skatter som de framgångsrika tjänar mest på. Det låter knappast som en valvinnare för alliansen, hur trevligt den än har då de driver den politiken.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se