Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mordet på Olof Palme väcker idéer om tomma konspirationer

Journalisten Gunnar Wall fortsätter driva tesen att mordet på Olof Palme var en konspiration. Det är en teori som inte håller måttet, enligt Göran Kastlund som läst hans nya bok "Konspiration Olof Palme".

Annons

Det har gått snart 30 år sedan Sveriges statsminister Olof Palme en kall februarinatt brutalt sköts ned på öppen gata invid Sveavägen i Stockholm. Mordet på vår statsminister har aldrig nått en slutlig uppklarning, vilket naturligtvis oroat många av oss; det har förblivit ett nationellt trauma.

En stor grupp personer har under decennierna framfört olika teorier om mordet och skälen för detta, såväl facklitterärt som i skönlitterär form har en mängd olika teorier och tankar vädrats.

En del människor – och då menar jag inte de poliser som fortfarande arbetar i utredningen – verkar rentav ha gjort det till en livsuppgift att författa böcker och inlägg, göra filmer och radioprogram om mordet, med vitt skilda vinklingar och mer eller mindre fantasifulla teorier kring missgärningen.

En av dessa författare är Gunnar Wall som i höst gett ut sin tredje (!) bok om mordet på Olof Palme; två tidigare har utkommit 1997 och 2010. Wall är en frilansjournalist som för den första boken om mordet, Mörkläggning – statsmakten och Palmemordet belönades med guldspaden, ett pris som delas ut särskilt för grävande journalistik.

Ett gemensamt drag i Walls böcker är konspirativa tankegångar, dels att Palme blev offer för en raffinerad konspiration, dels att den svenska statsmakten, och särskilt då den del av den som utgörs av rättsapparaten, vilselett oss alla genom att vända uppmärksamheten och utredningsarbetet bort från verkligheten, det och de som verkligen låg bakom attentatet, för att i stället konstruera en annan, och ”politisk ofarlig” förklaring som således inte skulle ha något med det verkliga fallet att göra.

Det är självfallet så att det är svårt att acceptera att en mycket bemärkt, internationellt välkänd, modig och kontroversiell person som Olof Palme skulle mördas annat än genom att en raffinerad konspiration skulle ligga bakom.

Så fungerar våra tankebanor och så var nog den allmänna uppfattningen i det första skedet omedelbart efter mordet. Olof Palme hade ju tagit ställning för den tredje världen, kunde uppfattas som en farlig sovjetvän, var en svuren fiende till den sydafrikanska apartheidregimen liksom till chilejuntan, kunde rentav misstänkas vara en fiende till staten Israel och var i hemlandet föremål för brutala hatkampanjer.

Allt detta har naturligtvis lett till teorier, tankegångar, uppfattningar, som går ut på att Palme mördades för sina gärningar, för sina ställningstaganden och för sin – som många uppfattad det – kontroversiella roll i Sverige och i världen. Vi har fått ”kurdspåret”, ” Sydafrikaspåret, ” ”polisspåret”, teorier om att CIA legat bakom, bara för att nämna några få av de teorier som vädrats under årens gång.

Tveklöst är Wall påläst, han har mycket god kännedom om utredningsmaterial och all annan information kring dramat. Hans bok är informativ läsning om världsläget i mitten av 80-talet, president Ronald Reagan som utnämnt Sovjet till Ondskans imperium och gjorde allt för att upprusta så mycket att den sovjetiska ekonomin skulle knäckas.

Den sydafrikanska regimen kämpade desperat för att bibehålla sin ondskefulla maktutövning. Det var kallt krig, u-båtkränkningarna mot Sverige hade utvecklats till en allt starkare ”rysskräck”, bara för att nämna något av allt i den politiska verkligheten som då behärskade världen.

Men Walls framställning präglas framförallt av något annat, han har också en mission, ett uppdrag som han gett sig själv, att det svenska rättssystemet inte ens haft för avsikt att seriöst arbeta sig fram till sanningen, utan tvärtom göra allt för att dölja den och – i en konspiration med den högsta statsmakten – vilseleda hela världen om vad som verkligen skedde.

Det är detta som framförallt ligger bakom bokens titel, det är det här som är den STORA KONSPIRATIONEN. Och då kan jag definitivt inte vara med längre.

Sverige har dessbättre en ämbetsmannakår, uppbyggd redan under Axel Oxenstierna dagar, vilken aldrig präglats av en besticknings – och – mutkultur och som aldrig tillsammans med den politiska makten skulle vara beredd att offra sin roll för det allmännas bästa.

Wall har således en klar tendens i sin framställning, vi har alla lurats av en gigantisk konspiration. Wall utvecklar att utredningen först skulle ha tagit fram uppgifter om att någon annan än en ”ensam galning” skulle ligga bakom dådet.

Sedan skulle alla personer av betydelse för utredningsarbetet ha bytt fot. Till och med det närmaste ”vittnet”, målsäganden, brottsoffret Lisbeth Palme, Olofs hustru, som sånär själv mördades, skulle ha svängt, eller – kanske – ”förmåtts svänga”, i sin uppfattning. I bokens baksidestext anges att ”Wall pekar i denna bok på att lösningen kan ligga närmare än vad vi letts att tro”.

Det är således det sistnämnda som utgör bokens budskap – vi är förledda att tro på något som inte är sant. Lisbeth Palme som i två rättegångar, med full säkerhet, pekat ut en person som gärningsman, en person som fällts i en instans, tingsrätten, och senare friats i hovrätten, skulle alltså antingen fullt medvetet ha lämnat falska uppgifter för att få en oskyldig fälld, eller alltså som sagt, på dunkla grunder förmåtts att göra det eller vara helt förvirrad och fel ute.

Även den av makarna Palmes söner som var med på bion den ödesdigra kvällen, och hördes som vittne, skulle alltså även han vara helt fel ute eller delaktig i ”konspirationen”.

Som vi alla vet räckte inte bevisningen fullt ut i fallet. Riksåklagaren sökte men fick aldrig – med den stora restriktivitet som skall gälla för resning till misstänkts nackdel – trots nytillkommen bevisning, resning i målet i Högsta domstolen.

Dock är det så att någon annan rimlig lösning av mordet aldrig prövats rättsligt. Det är helt orimligt att detta skulle bero på att andra möjliga gärningsmän skulle ha ”sopats under mattan ”. Det finns trots allt många ogärningar som begåtts utan annat motiv än att gärningsmannen följt den egna impulsen!

Det är – självfallet – en fullkomligt absurd tankegång att den högsta politiska makten tillsammans med rättsväsendet skulle ha försökt vilseleda hela världen i en gigantisk konspiration för att slippa konfronteras med en politiskt obehaglig verklighet, alltför ”farlig” att lyftas fram.

Även om man helt saknar förtroende för det svenska rättsväsendet och den svenska samhällsordningen, måste man förstå att ett sådant projekt med hundratals människor som i så fall skulle involveras, vara helt omöjligt att genomföra. Konspirationen skulle tveklöst läckt ut redan i ett mycket tidigt skede.

Här är det helt enkelt inte en seriös framställning av Wall och ur den synpunkten är boken definitivt inte läsvärd.