Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Musiken i centrumi tv-spelskonsert

Har tv-spel eller data-spel verkligen någon speciell musik? De som inte är insatta i tv-spelvärlden kanske frågar sig det. De som spelar kanske inte tänker på att det faktiskt kan vara en stor orkester som har spelat in musiken, som antingen hörs innan man sätter igång eller under tiden man spelar.
KONSTMUSIK

Annons

”SCORE”
– orkestral tv-spelmusik
Presentatör: Orvar Säfström
Dirigent: Charles Hazlewood.
Dalasinfoniettan och Dalasinfoniettans kör.
Lindbergshallen, 18 januari i Djurås. Ca 250 i publiken.


Den traditionella symfoniorkester-besökaren får på en sådan här konsert en inblick i de ungas värld och kanske blir lite intresserade av vad ett data-spel kan erbjuda. Den ovana konsertbesökaren som kanske aldrig har sett en symfoniorkester förut, får möjlighet att kolla in alla konstiga instrument och kanske bli lite intresserad av att lyssna på mer sådan musik och till och med vilja spela själv!
Med Orvar Säfström som både behaglig och skicklig guide får vi en lektion i tv-spelens utveckling från tidigt 80-tal till idag, en period på 30 år! De senaste utgivet för bara ett par månader sedan. Det finns en tydlig progression i musiken, hur den har blivit mer avancerad med tiden tillsammans med den tekniska utvecklingen, på samma sätt som spelens komplexitet utvecklats. Kompositörerna är inte de mest namnkunniga eftersom de sällan nämns på spel-beskrivningarna. Det är synd att de inte ens står namngivna i konsert-programmet!
Musiken beskriver väl de miljöer där handlingen utspelar sig. Commodore 64 från 1984 hade musik som var enbart enstämmiga ”melodier” eller teman och elektroniska ljud. Det har arrangören försökt att översätta till akustiska instrument och Dalasinfoniettan tillsammans med dirigenten Charles Hazlewood framförde ett medley, en blandning av musikstycken från tv-spel med allt ifrån historiska inslag med svingande svärd till spel där kampsport är temat.

De främsta tillverkarna av dataspel har genom åren kommit antingen från USA eller Japan, där Nintendo och Sega tillhör de stora tillverkarna. Vi får inte höra musik från Nintendos storsäljare Super-Mario men däremot den blå igelkotten, Segas motsvarighet till Super-Mario presenterades med ett medley från Sonic the Hedgehog. Man kunde riktigt se framför sig vilken fart figuren far fram med! Musiken är uttrycksfull och rolig.
Det har framförts liknande konserter världen över kanske främst i USA, men där har man valt att projicera spelet på en stor skärm bakom orkestern. Det har man i den europeiska och svenska versionen medvetet valt bort, just för att publiken ska kunna fokusera på musiken och orkesterinstrumenten.
Musiken är verkligen omväxlande, från vackra och gripande stämningar i And ever we fight on ur Killzone 3 med musik av Joris de Man till dramatik med starka ackord i horn och trumpet och pumpande rytmer i slagverk i stycket Ghosts of Reach/ Halo ur spelet Halo. De allra senaste spelet är Halo 4 från Microsoft och det var således ett uruppförande inför publik.

Det fanns fler världspremiärer; det vackra temat från L.A. Noire, inspirerad av filmmusik från 60-talet och med trumpet-solo av Mats Heinemann. Age of Conan är ett norskproducerat spel med musik av Knut Avenstroup Haugen.
Här får Dalasinfoniettans kör vara med och med ordlösa stämmor bidra med ytterligare en dimension i den orkestrala klangen. Kören medverkar i fem stycken i konsertens andra avdelning. Insatserna är ojämna och balansen är inte den bästa. Ibland dränks kören helt av orkestern.

Tomas Blanchs underbara cello-solo i bland annat Jason Graves Lacrimosa från Dead Space 2 måste omnämnas. Musiken påminner om något stråkstycke av Sjostakovitj. Dirigenten Charles Hazlewood lotsar orkestern med säker hand genom de något snåriga rytmerna i Nobuo Uematsus musik till Final Fantasy IX.
Här hamnar vi i sagans värld bland fabler och ädla riddare. Teman från klassiska kompositörer som Grieg blandas med komplicerade rytmer. Även om akustiken är avslöjande och alla rytmer inte sitter mitt i prick så spelar Dalasinfoniettan med uttryck och karaktär. De verkar tycka att det är roligt!

Anne Pettersson
kultur@daladem.se