Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Musikfest i Hjortnäs

Fyra generationer Pers-kompositörer fanns med på låtlistan. Gissa om det blev folkmusik av högsta märke när Pers Hans Olsson och Bertil Skeri spelade? Applåderna ekade länge i Hjortnäs bystuga.

Annons

Jussi Kuismins folkmusikkvällar lockar publik från hela Dalarna. En del drar sig inte för att åka två timmar i bil för att få lyssna.
– Det stämmer. Jag åker tur och retur från Svärdsjö, sa en i publiken. Det tar två timmar.
Kvällen for iväg i ett nafs. Spelglädjen satt i förarsätet och ibland var det svårt att veta om det var Bertil eller Hans som styrde. Det var skiftgång vid ratten. Gasen var jämn och fin. Den samsades de om.

Vem lyfter vem, skrev jag i mitt reporterblock en bit in på kvällen. Jag lyssnade noga men kunde inte bestämma mig. Det är klart att Pers Hans person och fiol är central. Det var ju hans farfars, hans fars, Hans egna och hans sons låtar som spelades.
Ändå fanns Bertil Skeris dragspel tydligt mitt i musiken. De följsamma stämmorna breddade klangen.
Bertils mjuka spel var stadigt och distinkt utan att ta över fiolen. Så lät det åtminstone längst fram där jag satt. Längre bak i lokalen tyckte några att Pers Hans fiol hördes för svagt. Inte vet jag. Jag satt inte där.

Snacka mellan låtarna kunde båda två. Små obetalbara pärlor radades upp hela tiden.
– Far var en vrångis. Konstigt att han kunde göra en sån klämmig låt, sa Hans efter att de spelat en A-durvals efter Pers Erik.
Eller:
– Den här låten gjorde jag när det regnade och det var paus i Wimbledon-tennisen . Den kallar jag Regnpolskan.
Självklart kom mäktiga ” Till Far” på slutet.
– Den gjorde min far till sin far 1965, berättade Pers Hans. Folk tror att jag gjort låten. Så är det inte.
Pers Hans trioler i låten är fantastiska. Som blombuketter till far och farfar.

Mats Rönnblad