Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När EU skakas om av demokrati

/

Annons

De europeiska eliterna vaknade på midsommaraftons morgon upp till det fruktansvärda ljudet av en demokratisk chock. Det brittiska folket valde Brexit, att lämna Europaunionen, och egentligen hade nog ingen på allvar förväntat sig det.

Yrvakenheten är därför nu fundamental. Jag höll själv på stanna-kvar-sidan i omröstningen även om det var svårt att känna någon entusiasm heller för den. Ett illa fungerande och demokratiskt svagt legitimerat EU – mot ett inskränkt Stor-Britannien? Inget kändes bra. Utträdeskampanjen har i huvudsak hämtat sin energi från invandrarfientliga stämningar där det högerpopulistiska Ukip varit drivande. Brexitsegern är i hög grad en seger för en mycket traditionell brittisk konservatism och det var ju faktiskt sprickorna i själva Torypartiet som från början utlöste folkomröstningen. Europa skakas alltså i grunden - av en klyfta inom ett konservativt Tory. Det säger något om hur bräckligt EU-bygget är. Traditionella Toryväljare som så länge de kan minnas ogillat Europaunionen gick hand i hand med betydande delar av den brittiska arbetarklass som en gång självklart röstade Labour men sedan länge känt sig övergivet av Labour.

På många sätt blev nog brittisk arbetarklass nyckeln till att förstå utfallet av denna folkomröstning. Brittisk arbetarklass har övergivits av de progressiva och av Labour sedan länge och har, inte minst på senare år, fått utstå en enorm social nedrustning – och samtidigt uppvaktas denna arbetarklass av reaktionära, högerpopulistiska krafter.

Men folkviljans utslag i Stor-Britannien har definitivt också att göra med de tondöva europeiska eliterna. Europaunionen har sedan bygget sköt fart på åttiotalet i allt väsentligt byggts uppifrån. Över huvudet på de europeiska befolkningarna har något som liknar en superstat sakta men säkert murats upp utan att det på allvar diskuterats. Med Lissabonfördraget togs ett avgörande kliv i den federala riktningen. Euron, som verkligen är ett elitprojekt – och ekonomiskt sett direkt irrationellt - har splittrat Europa, nästan krossat Grekland och fått ekonomier och börser att gunga. Europaunionen har sedan nittiotalet beledsagats av en åtstramningspolitik som stampat fram miljoner arbetslösa och drivit stora delar av de europeiska befolkningarna rakt i armarna på högerpopulistiska rörelser.

Under hela denna process, som äger världshistoriska dimensioner, har befolkningarna varit tämligen frånvarande. Europas gator har aldrig fyllts av EU-entusiastiska demonstranter. EU-parlamentet har genom åren fått en allt starkare mandat för att stärka EU:s demokrati – men att valdeltagandet till dessa val är lågt och har minskat vittnar om hur svag den europeiska tanken faktiskt är.

Värst av allt är att europeisk socialdemokrati inte på något seriöst sätt förmått kanalisera allt detta missnöje i konstruktiva banor. Kanske är det våra dagars största och mest konsekvensrika politiska misslyckande. Och Brexit är en slutstation för detta eländiga, socialdemokratiska återtåg från den progressiva reformismen.

Vad händer nu? Visst kan detta Brexit innebära ekonomiskt kaos och finanskriser av global dignitet. Den moderna finanskapitalismen är skör och tål tydligen inte för mycket demokrati. Detta Brexit har uppenbarat de europeiska eliternas tillkortakommanden. I bästa fall lär de sig nu en läxa. Om Europaunionen har någon framtid så måste den ha en helt annan social karaktär som sätter löntagarnas väl och ve före de marknadsliberala doktrinerna. Bara så kan detta Europa också bli ett mer flyktingvänligt Europa.

Jag röstade emot ett svenskt inträde i Europaunionen (på den tiden EG), men har sedan länge accepterat EU-medlemskapet. Jag anser att Sverige bör stanna i EU. Den viktiga striden de närmaste åren handlar om att EU tillsvidare i huvudsak förblir ett mellanstatligt samarbete, med vissa överstatliga inslag, och inte tvärtom. Den striden blir svårare när Stor-Britannien lämnar EU.

Jag skriver det här på midsommaraftons förmiddag. Humlorna surrar djupt och unisont i nyponbuskarna. Livet går vidare.

Annons