Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Närhetens stora dimension

Annons

KULTUR Malungsfors är en by med 500 invånare. Berit Djuse har i några års tid intervjuat och fotograferat. Stort i det lilla.


BOK
Folk & fä i Fors.
Fotograf Berit Djuse.
Gidlunds förlag

Det är avsett som beröm: Berit Djuse i Malungsfors är en fotograf i Sune Jonssons anda. Sune Jonsson var stilbildande med sin etnografiska, dokumentära och vardagsrealistiska fotokonst.
Ofta handlar det om miljöer på väg att försvinna och om människors liv och gärning i dessa miljöer. Det är landsbygd, skiftande årstider, närvaro, anspråkslöst utan att vara det.
Det krävs säker känsla och blick för detta slags fotografi. Man skall se bilden i det enkla, se storheten i det lilla, se det unika i det till synes vardagliga. Berit Djuse använder svartvit film. Det förstärker intrycket av äkthet och hantverk. Inget ytligt, läckert och tillgjort.
Boken handlar om människor, liv och bygd i Malungsfors. Varsamt närmar sig Berit Djuse människorna. Hon har uppenbarligen skaffat sig förtroende och inte missbrukat det, just så som man skall göra för att fotograferandet och intervjuerna skall fungera och för att det skall bli en sådan här bok. Uppgiften fordrar en särskild läggning.

Man sympatiserar med människorna, läser om hur de äldre har levt, hur de medelålders mitt uppe i livets brus har det och vad barn och ungdomar tänker sig för framtid.
I dagens tillvaro uppstår oräkneliga tillfällen att genom det fotografiska mediet skildra och bevara. Vi ser dagligen vad som händer ute i världen. Men hemma, hur är det där?
Fotografier finns förstås, men i album, inom ramar på vardagsrumsbyrån eller på väggen som tavlor. Men det är privat, avsett för familjen, tänkt som minnen. Den här boken visar vad folk alldeles inpå har att berätta och hur det är utan att man har tänkt på det. Närheten har en alldeles egen dimension.
Liknande skildringar kan uppfattas överallt. Många som läser om Malungsfors känner alla gånger igen sig. Livsprojekten är tämligen lika: skola, jobb, försörjning, familj, pensionstillvaro. Det som händer under vägen kan skifta genom tillfälligheter, yttre omständigheter eller medvetna val. Men stommen är likadan, nämligen att göra sitt liv.
Texterna för all del, de kompletterar. Men det är fotografierna man fäster sig vid: det dröjande bläddrandet, det långsamma studiet, avläsningen man gör, dragen i ansikte, händer och hållning, miljön en snöig eller solig dag.

Man föreställer sig hur vedkapen råmar mot vårhimlen, ser ödehus med de trasiga fönstrens spruckna ögon, sparkstöttingen med sina tjänstvilliga handtag.
Och man läser om hon som pluggar matte B för att bli socionom, om barnet som bara kunde Malungsmål vid skolstarten, om att Sälenmiljön blivit högfärdig och snorkig, om hon som fått pris av Badhusföreningen för att hon badat sedan 40-talet, om tonårsgrabben som inrett vedboden och lagt kanske 40 000 på elektronikprylar.
Sedan återvänder man till änkan Gudmunds Lilly Gustafsson för att kolla en sak: Jo, hon sitter med lika glada smilgropar som flickan på fotot för sjuttio år sedan.

Bo Degerman
Foto: Berit Djuse