Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ngugi wa Thiong’o

Ngugi wa Thiong’o fängslades i hemlandet Kenya efter att ha tagit politisk ställning genom språket. Författaren har sedan levt i exil i 30 år

nu sammanfattar han sitt händelserika liv i en serie memoarer.

Annons



Om inte annat för att hans många barn och barnbarn ska få ta del av hans historia. När Ngugi wa Thiong’o 1964 debuterade med ”Upp genom mörkret” blev han historisk. Romanen var den första av en östafrikansk författare att publiceras på engelska. Redan då var hans historia fascinerande.

Ngugi wa Thiong’o hade gått från en enkel uppväxt med 27 hel – och halvsyskon i det av Storbritannien koloniserade Kenya till att studera vid universitetet i Leeds och skriva böcker.
Men det var under 1970-talet som han blev ordentligt omtalad och kontroversiell. Ngugi wa Thiong’o ville nå de fattiga invånarna som han tyckte blev utnyttjade av markägare och politiker i det ny självständiga Kenya.

1977 satte han upp en politisk teaterföreställning på sitt modersmål kikuyu – det ställningstagandet uppskattades inte av regimen som fängslade Ngugi wa Thiong’o utan rättegång. Han fick spendera ett år av sitt liv bakom galler.
– Att bli kastad i fängelse för att man har skrivit på sitt modersmål är förstås inget någon människa vill bli utsatt för. Men det är en av riskerna med att vara författare, säger Ngugi wa Thiong’o när TT Spektra träffar honom i Stockholm.
I fängelset bestämde sig Ngugi wa Thiong’o för att hädanefter uteslutande skriva på kikuyu. Moi-regimen hindrade honom från att jobba inom universitetsvärlden som han gjort tidigare med Ngugi wa Thiong’o fortsatte att vara en obekväm röst genom böcker och pjäser.

Under en resa i Storbritannien 1982 fick han höra om regimens planer på att eliminera honom vid hemkomsten och han tvingades till en 20 år lång exil, framförallt i Storbritannien och USA. Efter Moi-regimens fall 2002 har Ngugi wa Thiong’o i teorin kunnat återvända till Kenya men vid första besöket blev han överfallen av beväpnade män och han har sedan dess bara gjort korta besök.
Han har aldrig ångrat sina politiska ställningstaganden.
– Nej, nej, nej. Jag ser mig själv som en del av en tradition av intellektuella och författare som har kämpat för sina språk. Det är något som författare historiskt sett alltid har behövt göra, säger Ngugi wa Thiong’o.

Hans kamp är förmodligen en av anledningarna till att han de senaste åren har omtalats som en het kandidat till Nobelpriset i litteratur.
– Jag är glad att folk har höga tankar om mitt arbete. Men jag säger som jag brukar säga, författare ansöker inte om priset, säger Ngugi wa Thiong’o.

Men om du fick välja, vem skulle du då ge Nobelpriset?
– Ja, om jag kunde skulle jag ge det till mig själv. För mig skulle det också ha en speciell betydelse för det skulle vara första gången som ett sådant pris gick till en författare som skriver på ett afrikanskt språk. Det skulle inte bara vara ett konstnärligt erkännande för mig utan också ett erkännande för afrikanska språks potential och förmåga.

Nu håller han på att summera sitt liv i serie memoarer. Den första, ”Drömmar i kriget skugga”, har nyligen kommit på svenska och handlar om hans liv från födseln fram till gymnasiet.
– Jag är 75 år nu. Jag har barn i bland annat Sverige, barnbarn i Finland, New York, Kenya, överallt. Förr i tiden hade vi alla bott i samma by, vi hade träffats på kvällarna och jag hade berättat historier. Nu får jag berätta mina historier på det här sättet, säger Ngugi wa Thiong’o.