Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nintendo Land

Annons

Nintendo har släppt sin nya stationära konsol med en extraskärm på en av kontrollerna. Här är spelet som ska visa vilka nya spelsätt detta kan ge möjligheter till!

Wii U heter den nya konsolen som sägs vara ungefär lika kraftfull som de redan sex år gamla konsolerna. Oavsett tekniska specifikationer står det helt klart efter några rejäla omgångar Nintendo Land att den nya kontrollmetoden tillför väldigt många nya grepp till hur vi kan spela spel, på sätt som inte har varit möjliga tidigare.

Nintendo Land kan ses som motsvarigheten till Wii Sports, det vill säga ett spel vars stora syfte är att visa vad som numera är möjligt tack vare en extra skärm. Och det är en del. Dock finns en stor skillnad mellan detta och det gamla Wii Sports – det här vill jag aldrig lägga ifrån mig. 

Spelet består av en samling minispel, några endast tillgängliga i enspelarläge, några i enbart flerspelarläge och slutligen några som går att spela både ensam eller tillsammans med andra. Som roligast blir det när fem personer greppar varsin kontroll – en som tar den skärmförsedda Gamepaden och resten med sina Wii Remotes. Turligt nog fungerar dina tidigare Wii-fjärrar utmärkt om du har några, annars är det en dyr historia om du vill få ut så mycket nöje som möjligt ur Nintendo Land. Jag vågar inte lova att du kommer att ha riktigt kul om du väljer att spela ensam. Nej, det är med andra detta ska spelas.

Alla minispelen är hämtade från klassiska Nintendo-spel, så räkna med att få återbesöka världar från spel som Super Mario, Luigi’s Mansion, Animal Crossing, Zelda och många fler. Det är förvånansvärt många av dessa som är ruskigt underhållande att spela, medan något enstaka snabbt blir tröttsamt och aldrig lär röras igen.

Bland favoriterna finns Mario Chase, en slags kull-lek. Här bevisar Nintendo med väldigt enkla medel hur lite som behövs göras för att skapa mesta möjliga spelglädje. Personen som har extraskärmen är den enda som blir jagad i en stor, färgad-efter-sektorer-bana och har möjligheten att se både sig själv och de andra på en radar som visar hur de upp till fyra motspelarna rör sig i jakten på en. De andra fyra spelarna får istället samarbeta genom att enbart titta på TV:n, och allt går förstås på tid. Det är väldigt vanebildande och bjuder till massor av skratt och panik i gömmandet. Jag trodde aldrig att kull skulle vara såhär roligt igen i vuxen ålder!

En annan favorit är minispelet som baseras på Luigi’s Mansion. Personen med Gamepaden styr ett osynligt spöke som bara är synlig för denne. Resterande spelare som tittar mot TV:n har ficklampor som ska användas för att leta efter spöket. Ficklampsbatterierna tar dock slut efter en stund, så det gäller att lysa när man känner att spöket är i närheten, vilket är när kontrollen vibrerar som mest. Allt detta sker i trånga och ofta svängande Pac-Man-liknande banor som gör det svårt för spöket att gömma sig, särskilt om man råkar bli instängd mellan två samarbetande spökjägare. Är man ett riktigt duktigt spöke kan man istället använda svängarna och väggarna till sin fördel och överraskningsattackera de andra när de minst anar det. Målet för spöket är att ta ut alla andra samtidigt som man förblir osedd. Detta minispel är helt klart en framtida spelklassiker och ett måste vid varje spelkväll.

Andra minispel som är värda att nämnas och innehåller flerspelarläge är framför allt Animal Crossing, men också Metroid och Zelda.

För dig som är ensamspelare finns ett klurigt men underbart dansspel där man med hjälp av spakarna, gyron och både TV- och kontrollskärmen ska härma en robots rörelser. Här finns också de mindre roliga men nytänkande minispelen där man ska kasta kaststjärnor genom att svepa med fingrarna på Gamepaden mot TV:ns riktning, eller den då man ska hjälpa Yoshi att hitta godis och akta sig för fällor genom att rita en linje mellan honom och slutmålet.

Grafiken är det inget fel på, även om det visuellt är långt från dagens toppskikt. Snyggt designade världar med silkeslen bilduppdatering gör det hela till en fröjd för ögat, även om jag helst hade velat skippa de fula Mii-figurerna som borde ha bytts ut mot andra, finare karaktärer.

Musiken är desto trevligare att ta in. Gamla temalåtar blandas med välkända ljudeffekter som tillsammans får en retroräv som jag att nostalgigråta av lycka. Men visst saknas det originalitet här.

Nintendo Land är ett mästerverk och bland det roligaste jag har spelat på åratal… men bara när jag väljer att spela det med eller mot andra. Vill jag spela ensam finns det mycket annat jag hellre tillbringar tiden med, därför är det märkligt att Nintendo inte har gjort det möjligt att spela online mot andra när konsolmöjligheterna ändå finns där.

Om du har köpt eller tänker köpa en Wii U tycker jag definitivt att du bör inhandla Nintendos minispelssamling till den. Det kan mycket möjligt vara det bästa spelet att plocka fram under de kommande juldagarna. Men var beredd på att köpa eller låna tillräckligt många kontroller för att ha som allra roligast, annars bör du se dig om efter något annat.

8/10

Felipe Madrid

Format: Wii U
Genre: Party

Antal spelare: 1-4
Utvecklare: Nintendo

Utgivare: Nintendo
Premiär: 30 november 2012