Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Veckans dalaband: The Lance

/
  • The Who, The Kinks, The Beatles, Rolling Stones, Ray Charles, Bob Dylan, The Animals, The Trashmen, Spencer Davis Group, The Shadows, The Ventures … The Lance kan lista hur många sextiotalsfavoriter som helst. Årtiondet som bandet för övrigt kallar
  • Konst: Bandets trummis Dan Lif visar en av replokalens vackra åttiotalstavlor.
  • Glassgubbe.Bojfeldt visar upp en av replokalens prydnader.
  • Lammkött: -- Vi är lammkött i sammanhanget, säger Olle Hägg, som med 20 år är äldst i bandet.
  • I Hawaii-hörnan: Olle Hägg, Gustav Good, Mikael Bojfeldt och Dan Lif i The Lance tar en paus under parasollet.

Annons

I sommar spelar de på Peace Love-festivalen hemma i Borlänge. Men först drar de i väg på en turné i Tyskland och Österrike.
-- Vi har haft tur. Vi har en massa tyskor och österrikiskor som ställer upp för oss, säger Gustav Good i The Lance.

Simone i Salzburg skriver så här på bandets MySpace-sida: ”Looking forward to see you handsome swedish boys, kiss Simone”. Det är bara en av hundratals kommentarer. Andra kommer från hoppfulla fans i Japan, Spanien och Holland som undrar när The Lance ska spela i deras hemland.
Först i tur, med nio spelningar och en livesession i radio, står Österrike och Tyskland. Till glädje för Simone och alla andra där.
-- Det är en hemmagjord turné, som vi har fixat genom kontakter därnere, säger Olle Hägg, sångare och gitarrist i bandet, och berättar att deras hängivna fans har fixat sovplats och att det tryckts upp 20000 flyers och 500 posters.
I början av maj bär det av. Några av ställena de ska spela på är väldigt små och intima, medan andra är större. Sovplatserna killarna kommer att tillbringa nätterna på verkar vara allt annat än lyxhotell.
-- Bland annat ska vi sova på en gammal porrbiograf, bakom duken. Men det är så vi vill ha det. Vi åker på turné för att få uppleva sånt som man inte upplever annars. Vi åker för att leva musik.

Glass med sked

Bandet har just kört nya låten ”Peter’s point of view” i replokalen på Tjärna ängar i Borlänge.
Det stinker rök. På golvet ligger lager på lager med orientaliska mattor, det finns en Hawaii-hörna med ett parasoll och på väggarna hänger Hötorgskonst, i stil med ”Det gråtande barnet”, från 80-talet.
Puffen, som hyr replokalen, går runt i en Helly Hansen-jacka och röker samtidigt som han äter glass med sked.
The Lance mikrar hamburgare och dricker folköl på flaska.  De är märkbart nöjda med framgångarna. I oktober förra året spelade de in de första låtarna live i studion.
-- Sången och körerna spelar vi in i efterhand, det är det enda. Det ska låta ärligt och spontant, säger Olle.
-- Misstagen är det som gör det unikt, säger basisten Micke Bojfeldt.
De har över 35000 lyssningar på MySpace, hittills. Siffran tickar stadigt uppåt med minst 300 varje dag.
-- Det är inte många band som spelat ihop ett år som får turnera i Tyskland, säger trummisen Dan Lif.
När de diskuterar varför det har gått så bra kommer Mando Diao snabbt upp. Det världsberömda bandet har öppnat ögonen för andra Borlängeband utomlands. Samtidigt har The Lance redan tröttnat på jämförelser.
Visst spelar de rock influerad av sextiotalet. The Beatles, The Who och The Kinks till exempel.
-- Men vi är mer punk, säger Olle Hägg. Vi är ett ärligt rock ’n’roll-band som blivit sjuka med sjukdomen punk.
Det var på lågstadiet, i en ”Småstjärnan”-tävling i skolan, som han och Gustav Good, gitarrist i bandet, upptäckte att de ville bli rockstjärnor. 
De lyssnade på föräldrarnas LP-skivor och spelade, spelade, spelade. Bland annat i en rad andra lokala band. Dan och Mikael träffade de först senare.
De är bestämda när det gäller framtiden. Även om de självklart drömmer om ett skivkontrakt väntar de till det rätta erbjudandet kommer. Olle förklarar vad som gäller:
-- Folk får ofta hybris så fort det blir tal om skivkontrakt och skriver på direkt. För oss ska det vara riktigt, riktigt bra.
Han är den som skriver grunden till bandets låtar. Han är dessutom den som, i konkurrens med Gustav, pratar mest. Nästan hela tiden.
-- Vi är lite som en familj, säger Olle och skrattar. Gustav är den som kör bilen, jag sitter i passagerarsätet och Micke och Dan sitter i baksätet och tjafsar. 
I bandets blogg får man reda på att Olle har bandets längsta näsa (4 centimeter) och att han därmed slår Micke (3,5 centimeter).

Hur seriösa är ni?
-- Vi är pajasar som personer, säger Gustav. Varför ska man sopa det under mattan?
-- Fan vad tramsiga vi är, säger Olle. Men jag gillar mått på saker och jag har längst näsa.
-- Vaddå? Jag har inte varit med och mätt några näsor, säger Dan och får till svar att de andra uppskattade längden på hans utifrån en bandbild.
Micke sammanfattar det hela.
-- Vi tar vår musik på allvar. Men inte oss själva.

Erika Fahlgren



 "Bland annat ska vi sova på en gammal porrbiograf"
 
 




Mer läsning

Annons