Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nollpunkt Syrien

Röken syns långt innan vi når gränsen. Tjocka, mörka pelare som stiger mot skyn. Det är Syrien som brinner, som har brunnit ända sedan de där hoppfulla dagarna 2011.

Annons

När den arabiska våren svepte in över Syrien gick tiotusentals ut på gatorna med krav på demokrati. De möttes av batonger, gevär och pansarvagnar, och i dag har det folkliga, fredliga upproret drunknat i ett blodigt inbördeskrig.

Landets norra delar är av hävd hem för den kurdiska minoritet som nu slåss för sina liv. Det långsiktiga målet är regionalt självstyre i ett framtida demokratiskt Syrien, det kortsiktiga att överleva dagen. Den som vill förstå detta krigs komplexitet och geopolitiska sprängkraft kan med fördel börja leta här.
Kurdernas organisationer stödde Fria Syriska Armén, FSA, men stred aldrig organiserat vid dess sida. Och blev som en följd lämnade ifred av den syriska regim som ogärna ville sprida sina resurser över ett tvåfrontskrig.
Men i takt med att utländska islamistiska grupperingars tilltvingade sig allt större inflytande i FSA förändrades läget, och i maj förklarade 21 av dessa grupper – varav flera knutna till al-Qaida – öppet krig mot kurderna.

Krig är makropolitik. Norr om de kurdiska regionerna ligger den oroliga stormakten Turkiet, som har en lång historia av att förtrycka den egna nationens kurder och som hotat att gripa in militärt om Syriens kurder vinner självstyre. I söder finns den regim som under hela al-Assads styre förnekat dem grundläggande rättigheter. Och runt omkring härjar några av världens mest hårdföra islamistiska fascister.
Men krig är också mikroberättelser. De första större striderna mellan kurder och radikala islamister ägde rum i det oansenliga samhället Ras al-Ayn, ett stenkast från den turkiska gränsen. Staden har sedan några decennier varit hem för en grupp tjetjenska familjer som flytt striderna i den ryska delrepubliken. Flera av dessa exiltjetjener tog värvning i frivilliga försvarsstyrkor, och kom i frontlinjen att ställas öga mot öga mot tidigare landsmän.
Ghuraba al-Sham, en jihadistisk gruppering vars specialitet är att värva veteraner från tidigare krigshärdar, hade gott om tjetjenska rekryter. Och för att göra det hela mer absurt bildades gruppen en gång i tiden av den syriska regimen, samma regim den nu strider mot, för att smuggla utländska motståndsmän till Irak och kriget mot USA.

Krig är realpolitik. Det är också en slags nollpunkt, där både förflutet och framtid tycks gå förlorade i krutröken.
Från fronten hörs tung skottlossning, men de kurdiska milismännen insisterar på att vi ska ta en kopp te och äta några småkakor innan vi korsar de ingenmansland som bevakas av fiendens krypskyttar. Scenen känns absurd, men kriget följer sin egen logik. Varje kopp te kan ju faktiskt bli den sista.

Ivar Andersen

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv insändare Skriv debattartikel