Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nu har de första anlänt till byn

På måndagskvällen kom de 18 första asylsökande till Tallmogården. Ett avtal är med andra ord skrivet mellan Migrationsverket och Arbogaföretagaren Henrik Eriksson.
– Det är bra att de anländer successivt och att alla inte kommer på en gång. Nu kan vi bara se framåt och se till att de flyktingar som kommer hit känner att de är i trygghet, säger Arbogaföretagaren Henrik Eriksson som nu driver Tallmogården.

Annons

Han hoppas att folket i bygden tar emot de nyanlända på ett bra sätt.
– Det ska bli intressant att se var vi är om fyra till fem veckor och hur det här tas emot i slutändan. Vi måste ge det tid, säger Henrik Eriksson.

Informationsmötet på Tallmogården förra måndagen ”kapades” av aktivister från en främlingsfientlig organisation. Det har väckt avsky bland många och under måndagens kommunfullmäktige berättade exempelvis kommunalrådet Maria Strömkvist (S) om hur skrämmande och otäckt hon tyckte det var.
Många har velat belysa de positiva aspekterna med att hjälpa människor som är i stort behov av en stabil tillvaro, bort från exempelvis det konflikthärjade Syrien.

På Tallmogården möter tidningen en kvinna och hennes dotter, vilka nyligen har anlänt till Tallmogården. Modern ser helst att de förblir anonyma, men berättar hur glada de är över att vara här.
– Här kan jag och min dotter känna oss trygga.
De flydde från Damaskus i Syrien i september med hjälp av människosmugglare och anlände först till Egypten tillsammans med sin familj. Därifrån gick resan vidare till Libyen, innan de via båt slutligen hamnade i Italien.

Var hennes man och föräldrar befinner sig i dagsläget kan hon inte svara på eftersom smugglarna helt sonika valde att sätta familjen på olika bussar efter att de hade anlänt till Egypten.
– Jag och min dotter har fått genomlida mycket smärta. Både vänner och släktingar har dött i Syriens inbördeskrig. Det enda jag hoppas på nu är att vi får stanna här i Sverige och att jag och min dotter förr eller senare kan återförenas med min familj.
Enligt Dublinkonventionen är det staten som du först anländer till som är ansvarig för prövningen av en ansökan om asyl. Egentligen skulle deras asylansökan därför ha prövats i Italien, men myndigheterna där valde att skicka dem vidare.

På Tallmogården möter tidningen ytterligare en kvinna och hennes son, som även de vill förbli anonyma. De valde att fly från Syrien eftersom regimen ville tvinga sonen att gå med i dess armé. De anlände också till Europa via Italien med båt. Enligt modern undslapp de dock inte den italienska migrationsmyndigheten. Hon berättar att de med tvång och våld från polisen tvingades att lämna sina fingeravtryck så fort de hade satt sin fot i Italien.
– I Italien behandlar de flyktingar som djur. Vi hade varit på en båt i havet i åtta dagar efter att den hade tappat sin kurs, men vi tilläts varken att äta eller duscha när vi steg i land.

Hennes man och två andra barn befinner sig fortfarande i Syrien.
– I flykten fanns det ingen chans för dem att följa med. Vi vet ingenting om hur de mår eller var de befinner sig.

Andreas Irebring/DT