Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu syns friskolors nackdelar

Friskolorna har funnits i 22 år och de blir fler. En stor andel av landets elever, i grund- och gymnasieskolan, går i friskolor. Det kan dock variera mellan kommunerna så att i vissa finns ingen friskola, eller ett fåtal, och i andra är friskolorna hälften av kommunens skolor.

Annons

De regler som infördes för friskolorna var generösa. Nästan inget annat land har så generösa regler för dem som driver friskolor. Det går att plocka ut vinster från friskolor, vilket inte är möjligt i samma omfattning i nästan något annat land. Många länder har friskolor, men där måste de drivas i vissa juridiska former, som stiftelser, eller så får överskott bara återinvesteras, inte tas ut.

När friskolor infördes kom ett nytt, annorlunda, tänkande att kollidera med ett gammalt, klassiskt. En affärslogik kom att kollidera med det administrativa förvaltningstänkande som fanns inom skolsektorn fram till tidiga 90-talet.
Skolan hade fram till 1991 varit en verksamhet som fått anslag, från stat och kommun (efter kommunaliseringen bara de senare). Sedan hade verksamheten drivits inom dessa ramar, som många andra offentliga verksamheter.

Men med friskolor, som kunde drivas av företag, gjorde en affärslogik entré. För om man får ett anslag, räknat per elev, blir utsikterna att det blir vinst större om man får elever som går att klassa som bra till sin friskola.
Dessa elever kan vara sådana som har det lätt för sig, är studiemotiverade, är på personliga planet lugna och vad man kan kalla snälla jämfört med genomsnittet.

På motsvarande sätt inom gymnasieskolan visade det sig vara lättare att driva undervisning inom områden som var teoretiska, om man tar det som förr hette linjer (senare program) som handlade om samhällsvetenskap, naturvetenskap och ekonomi.

Yrkesinriktade linjer, som krävde verkstäder och annan dyr utrustning, var kostsammare. Den ersättning som erhölls var inte tillräckligt stor för att kompensera för det. Det blev svårare att driva sådana friskolor på gymnasienivå så att de gick med överskott ekonomiskt.

De politiska krafter som var för friskolor, i borgerligheten och Miljöpartiet, men även i delar av Socialdemokraterna, såg till sådant som elevers (och föräldrars) möjligheter att få välja skola.
Val av friskola gick att foga in i ett valfrihetstänkande för de borgerliga partierna, och Miljöpartiet. Det kan låta, och vara, bra om det är mellan olika pedagogiker och inriktningar. Ungefär som att välja mellan olika färger där det inte går att hävda att en är bättre än en annan.

Men om det blir fråga om att välja något som är bättre, och välja bort något sämre, blir det svårare. Det som är bättre kan då vara inte bara en pedagogik som passar eleven i fråga bra, utan även annat som lugn skolmiljö där det inte är så många elever som är störande, okoncentrerade, omotiverade, svårlärda och annat som kan klassas som negativt.
En utveckling kan då ske där skolor, med elever och lärare, som anses dåliga i olika avseenden väljs bort (av många som väljer skola) till förmån för skolor som betraktas som bättre.

Också sådant som var (i vilken skola) det är lätt att få höga betyg kommer in i bilden. En rad faktorer: som skolor som är bra med få störande, negativa inslag och många positiva faktorer (lätt få höga betyg kan vara ett) hamnar i centrum vid val av skola. En process som leder till segregering, uppdelning, av elever mellan olika typer av skolor, kommunala och friskolor, kommer igång.

Ser man på hela samhället riskerar utbildningsnivån att drabbas när många elever som kan ha svårt för att lära sig hamnar i skolor, troligen kommunala, som har svårt att möta deras behov eftersom undervisningen inte får kosta mer än en viss summa per elev.
Sådana skolor skulle behöva extra anslag för att kunna parera sina förutsättningar, exempelvis hög andel elever som har svårigheter att lära sig, kanske på grund av hemförhållanden.

Det är i ljuset av dessa dilemman med friskolor som Uppdrag gransknings (UG) avslöjande i går ska ses.
UG hade testat ett 50-tal friskolor. Rektorer på dem hade fått veta att två typer av 12-åriga elever ville börja på deras skola, i årskurs sju. Den ena var en ambitiös flicka med höga betyg. Den andra var en pojke som hade dåliga betyg och umgicks med så att säga fel personer.
På 27 skolor fick den ambitiösa flickan plats eller hade goda möjligheter till det. Men bara hälften av de 27 skolorna var positiva till att ta emot pojken. De utpekade skolorna ska nu granskas av Skolinspektionen.

Det går att orda mycket om friskolor. Det finns flera partier som nu har förslag på att reformera inom systemet, genom noggrannare inspektion och kanske parerande anslag till skolor som har det svårt. Att begränsa möjligheterna till vinstuttag föreslås av vissa politiker, men inte andra som hoppas att en slags självreglering ska fungera om inspektionen är hårdare.
Med en rad skärpningar gällande vinstuttag och ersättning för olika skol- och elevslag kan kanske en del avarter åtgärdas. Det är i så fall reformer inom systemet. Affärslogiken finns dock kvar på skolområdet även om den stävjas. De flesta partier är i varierande grad inne på detta, med möjligen Vänsterpartiet som undantag.

För att ta bort nackdelarna måste troligen själva systemet med friskolor tas bort. Naturligtvis skulle det begränsa elevers och föräldrars valfrihet i skolvalet, men det ska ställas mot dagens nackdelar för många elever och utbildningsnivån som helhet.
Främst Vänsterpartiet är inne på sådant som vetter åt detta håll, men inte ens det partiet är fullt ut på en avvecklingslinje för friskolesystemet. Så friskolorna blir nog kvar med de brister som de har.

Ett system, de kommunala skolorna med främst geografisk upptagning, har ersatts med ett annat, friskolorna och skolvalet. Båda har för- och nackdelar. Friskolornas nackdelar blir nu allt mer synliga.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se