Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nya Miljöpartiet får mig att gäspa

Annons

Miljöpartiets kongress i Västerås har öppnat – och bilden av ett nytt svenskt politiskt landskap framträder allt tydligare.

Det som inträffat under senare år är helt enkelt att miljöpartiets ledning sett en chans att fylla ett tomrum i svensk politik – i själva mitten. Såväl folkpartiet som centern har rört sig högerut på den politiska skalan och lämnat mycket av det socialliberala arvet bakom sig, samtidigt som ingen längre bryr sig om kristdemokratin. Därmed är en stol i mitten av svensk politik ledig.

Det är där Miljöpartiet nu slår sig ned. Problemet är bara att den där stolen är så pass trång att mycket av miljöpartiets tidigare, mer systemkritiska politiska arv inte längre går att ha kvar. På sista tiden har jag träffat åtskilliga miljöpartister som är genuint oroliga över vart partiet nu tar vägen. Varför släpper man tanken på arbetstidsförkortning? Varför är ledningen så intresserad av att – som en miljöpartist i Dalarna uttryckte det – så mån om att säga saker som går hem hos kostymnissarna? Men det vi ser är inte så svårt att förstå: Miljöpartiet anpassar sig, flyter med strömmen

Språkröret Åsa Romson höll sitt inledande tal framför en stor slogan där det stod En ny arbetslinje. Hon kommenterade till och med den text som lyste bakom henne i talarstolen; hon kände nog att här förändras svensk politik och hon är säkert litet orolig över hur de egna sympatisörerna ska tolka detta.

En majoritet av miljöpartiets väljare identifierar sig enligt undersökningar faktiskt som ”vänster”. Frågan är var de mest besvikna i så fall tar vägen om de slutar att tro på det nya miljöpartiet. Steget till Vänsterpartiet är än så länge troligen för långt att ta för de flesta av dessa miljöpartister. Och få av dem lär ty sig till en socialdemokrati som sällan talar om gröna frågor.

Spänningarna i det svenska samhället ökar, liksom hela vår fossila civilisations spänningar gentemot de ekosystem och den biosfär vi är beroende av. Men samtidigt avtar spänningarna i svensk politik och de systemkritiska perspektiven tynar bort.

Miljöpartiet är inte riktigt där än, men de har inlett en resa mot att bli ett socialliberalt mittenparti med viss grön färg.

Gäsp.

Göran Greider
goran.greider@daladem.se