Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nya moderater, gammal politik

Annons

Det är en kall senvinter 2013 inte bara gällande vädret. Den ekonomiska tillväxten var för helåret 2012 bara 0,8 procent, meddelade statistikbyrån Scb i går. Det är en nedgång från 3,7 procent 2011. Och 400 000 personer är arbetslösa, nästan nio procent av den arbetsföra befolkningen. Det är lika många som när alliansen talade om massarbetslöshet i valet 2006. 

Visserligen är inflationen låg, liksom därmed ränteläget. Det medför dock två problem. Det ena är att bankernas utlåning till främst bostadsfinansiering är rekordhög, med tendens till fastighetsbubbla med höga bostadspriser.

Det andra är att kronan är historiskt stark. För några dagar sedan stod kronan i under 8,30 kr mot en euro. Kronan var därmed lika stark som innan den fick flyta fritt i kurs (i praktiken devalverades) 1992. Schweizerkronan, med anspelning på den starka schweizerfrancen, är ett begrepp som har myntats till följd av det.
Visserligen har importen i och med den starka kronkursen blivit billigare. Men samtidigt pressas exportindustrin, särskilt basindustrierna som producerar stål, malm och skogsprodukter, av det.

I detta läge håller det dominerande regeringspartiet Moderaterna partimöte. Redan i förrgår presenterade partiet sin skattepolitik inför nästa års val.
Moderaterna avser fortsätta med de jobbskatteavdrag som dess alliansregering genomfört fyra steg av. Ett femte steg var tänkt att genomföras denna mandatperiod, men så har inte skett trots att Sverigedemokraterna för några månader sedan gett klartecken till det. Utsikterna att få igenom det i riksdagen är därmed goda om regeringen kan komma överens inbördes. 

De andra regeringspartierna prioriterar nämligen andra skattesänkningar än M gör. Exempelvis Folkpartiet vill ta bort värnskatten, som främst inkomsttagare med hög lön betalar. M vill däremot inte det utan går in för jobbskatteavdrag som ger mer i sänkt skatt för inkomsttagare med låga och medelhöga inkomster. Utöver det vill M sänka skatten för pensionärer, oklart dock med hur mycket och när.
Under den borgerliga regeringen har skatternas nivå sänkts med cirka 120 miljarder kronor per år, främst genom jobbskatteavdragen. Men det har de även med den borttagna förmögenhetsskatten, sänkta fastighetsskatten, sänkta bolagsskatten samt sänkta restaurangmomsen.

Skattekvoten har därmed sjunkit från 50 procent till 47, den lägsta nivån sedan 1977. Trots det har statens budget gått ihop eller gett överskott flera år. Men nu är tendensen att det blir underskott. Samtidigt finns många områden som är i behov av pengar. Statsbidragen till kommuner och landsting har hållits minimala under alliansregeringens tid, den har ju prioriterat sänkta skatter.

I kommunerna och landstingen finns ju behoven som också kan ge fler välbehövliga jobb. Lokaltidningarna runt om i landet innehåller varje vecka rop efter satsningar på äldreomsorgen och skolor, eller snarare att man motsätter sig neddragningar i äldreomsorgen och nedläggningar av skolor.
Men kommunernas kassor är tomma och där det finns störst behov är ofta kommunalskatten redan hög. Och höjs den får låginkomsttagare betala lika mycket som höginkomsttagare i procent räknat.

Men alliansregeringens ledande parti bryr sig föga om kommunernas problem, trots att regeringen gärna lägger på kommunerna fler åtaganden utan att skicka med några pengar för det. M vill fortsätta att sänka skatter, trots att skatternas nivå är den lägsta på 36 år.
Inte ens för att värna en gammal moderat hjärtefråga som försvaret är den moderatledda regeringen villig att tänka om. Det lutar på det området nog åt nedläggning av förband och flottiljer i stället. Och det är förståeligt.

När regeringens partier kommer med det ena önskemålet på skattesänkningar efter det andra finns det allt mindre pengar i statens budget att använda. Detta oavsett om det gäller statsbidrag till kommuners skolor och omsorg eller till sådant som försvaret.      

Robert Sundberg
roberg.sundberg@daladem.se