Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nytt ljus över Kejneaffären

Karl-Erik Kejne och Kurt Haijby är två gestalter ur det förflutna med en kittlande nimbus av farlighet som kastar skuggor genom historien. Egentligen handlar det om två diametralt motsatta personligheter, som kopplats samman genom 50-talets rättsröteaffärer.

Annons

Recension

Kejne: Verkligheten bakom 1950-talets rättsröteaffärAv Dan Korn
Utgiven av Carlsson BokförlagKejne var en kyrkans man, verksam vid Stadsmissionen medan Haijby var en minst sagt suspekt affärsman, med smak för unga män och ett liv i lyx. Den senare hade framgångsrikt pressat pengar av hovet efter att ha påstått sig ha haft en sexuell relation med Gustav V under tidigt 30-tal.

Kejne hade i slutet av 40-talet gjort flera anmälningar mot pojkprostitution och kriminell homosexualitet. På grund av detta utsattes han för åtskilliga trakasserier och blev själv utpekad som homosexuell.
En tredje huvudperson var det konsultativa statsrådet Nils Quensel, som tvingades avgå ur regeringen, efter att på falska grunder blivit anklagad för att ha varit homosexuell och att ha utnyttjat unga män som han av ren altruism gav ekonomisk hjälp, vilket ansågs suspekt.
Kejne polisanmälde och hans agerande utlöste spaltmil av upprörda artiklar, ilskna debattinlägg, som ledde till ett sällan skådat mediedrev. Flera utredningar gjordes och så småningom trädde Vilhem Moberg in och bedrev en stort upplagd kampanj mot rättsrötan där även Haijbys fall aktualiserades.
Detta omfångsrika och vildvuxna material ligger till grund för Dan Korns bok Kejne: verkligheten bakom 1950-talets rättsröteaffär. Resultatet har blivit en tegelsten omfattande dryga 840 sidor som avslöjar en häxjakt på lösa grunder mot påstått homosexuella, som erinrar om Mc Carhyerans kommunistskräck och förföljelser. Dan Korn har lyckats finna några av pastor Kejnes medarbetare och gjort intervjuer med dem, vilket ger en delvis helt annan och fördjupad bild av Kejneaffären.
Vad som i sak hände var att pastor Kejne beskyllde en lekmannabroder, Gösta Malmberg, för att i sin lägenhet bedriva en bordell med manliga prostituerade – en anklagelse som det skulle visa sig sakna all grund. Kejne blev å sin sida anklagad för att ha våldfört sig på en minderårig man, varpå en husundersökning genomfördes.

Denna händelse var som att öppna Pandoras ask: det resulterade fantastiska beskyllningar av alla de slag och en alltmer graverande ryktesspridning, som blev ett stående inslag i pressen under de tre följande åren. Kejne blev alltmer besatt och fabricerade den ena mera fantastiska lögnen efter den andra och föll så småningom på eget grepp.
Kejneaffären blev ett begrepp i och med att Expressen blåste upp en opinionsstorm i april 1950. Aftonbladet var inte sen med att komma med nya avslöjanden, där ingick smaskiga detaljer som pojkprostitution, satanistorgier och homosexuella ligor som bedrev utpressning mot högt uppsatta personer i samhället.

En annan som hetsade mot rättsrötan var Armas Sastamoinen i tidningen Arbetaren och Börje Heed i Thorsten Kreugers Aftonbladet. Begreppet rättsröta användes för att beskriva maktmissbruk och korruption, inte minst anklagades höga politiker och politiska ämbetsmän för att utnyttja sin ställning för att skydda varandra och polisen för att fabricera bevis och använda otillåtna metoder som telefonavlyssning och för att plantera bevis i avsikt att snärja Kejne.
Hur kunde detta hända? Dan Korn visar att sena 40-talet och det tidiga 50-talet karakteriserades av homofobi och moralpanik, paradoxalt nog som en följd av att homosexualiteten avkriminaliserades 1944. Tidigare hade homosexualiteten tigis ihjäl, trots att homosexuell prostitution florerade förbluffande öppet i vissa parker som Humlegården och på bekvämlighetsinrättningar samt offentliga bad.
I vad mån Dan Korn har lyckats bringa ljus över Kejneaffären är svårt att bedöma. Det största problemet är alla anklagelser, motanklagelser, skvaller och lögner som stått oemotsagda. Offer krävdes och ingen gick oskadd ur striden, Kejne själv dog en förtidig död på grund av alkohol- och narkotikamissbruk några år efter att affären fallit i glömska.

Delar av materialet har varit sektressbelagt och annat har varit gömt i Kejnes kvarlåtenskap. Den grundliga genomgång av Kejneaffären som Dan Korn åstadkommit ger en mörk men levande bild av ett Sverige under efterkrigsåren, där rättsäkerheten sattes ur spel på grund av paranoia, pressens sensationsskriverier och konspirationsteorier.
Oavsett om Dan Korn ger en rättvis värdering av de komplicerade rättsröteaffärerna är det en både skakande och lärorik läsning.

Lena S. Karlsson