Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nytt ljus överdrottning Christina

Drottning Christina (1626–1689) nådde internationellt rykte av två skäl. Dels för att hon abdikerade, dels för att hon övergick till katolicismen. Ett tredje skäl kan vara bekantskapen med en av filosofihistoriens största tänkare, René Descartes (1596–1650). OlawWiström har läst Drottningen och filosofen av Svante Nordin.

av Svante Nordin.
Utgiven av: Atlantis förlag.

Annons

SAKPROSA
Drottningen och filosofen – Mötet mellan Christina och Descartes

I Drottningen och filosofen – Mötet mellan Christina och Descartes dryftar Svante Nordin, professor i idé och lärdomshistoria, dessa tre viktiga händelser i hennes liv. Varför gjorde hon som hon gjorde? Varför bjöd hon in celebriteten Descartes till Stockholm? För att hon var genuint intresserad av hans teorier? För att förgylla hovet och ge sig själv mer solglans än vad hon redan hade? Jämnt hundra år senare gjorde Fredrik den Store något liknande när han inviterade Voltaire till lustslottet Sans-Souci i Potsdam men det vänskapsbandet brast.

Christina var frihetstörstande, ärelysten och egensinnig. Hon hade svårt att tänka sig ett äktenskap för att säkra arvsföljden. Att hon inte ville ha barn betydde dock inte som ofta påståtts att hon var sexuellt frustrerad. Hon var en tid attraherad av Magnus Gabriel De la Gardie men denne drog sig ur. Vad gäller förbindelsen med Ebba Sparre, ”la belle comtesse”, säger försiktiga historiker att det rörde sig om en i viss mån sensuellt präglad vänskap.
Främste kandidaten på den snävt tillskurna äktenskapsmarknaden var hennes kusin Karl Gustav. Han avkrävde henne löfte att inte gifta sig med någon annan. Hur finna en utväg ur dilemmat? Vid riksdagen 1650 genomdrev hon att kusinen utsågs till arvfurste. 1654 blev han Sveriges regent som Karl X Gustav.

Om abdikationen väckt oerhört uppseende i hela Europa så blev det ett kackalorum utan like när hon 1655 officiellt förklarade att hon konverterat. Protestantismens store banerförare Gustav II Adolfs dotter katolik! Vatikanen kunde inte ha fått en finare present. Vid ankomsten till Rom togs hon emot med alla tänkbara ärebetygelser. Där levde hon ett drottninglikt liv, grundade en egen akademi och hade tidvis en egen teater. Hon gav luxuösa fester i sitt palats, ja hon var en centralgestalt i Roms kulturliv. Som andra framstående katoliker är hon begravd i Sankt Pe-terskyrkan.

Var hon lärd? Inte särskilt. Hon ville framstå som lärd men hade bara skummat grädden av mjölken. Lärdomen fanns på ytan. Ändå uppträdde hon med insikt och mognad. Enligt rådsprotokollen var hon en ytterst skicklig, stundom lysande talare och debattör. Hon hade de språkkunskaper som behövdes. I första hand latin. Tyska var hennes andra modersmål. Franska behärskade hon fullständigt. Hennes svenska i skrift var dock ofullständig. Hon hade helt enkelt svårt att stava.
Descartes var inte bara filosof utan också en snillrik matematiker. Han lade grunden till den analytiska geometrin. Ett rätvinkligt koordinatsystem kallas cartesiskt efter honom. Endast matematiken kan ge oss säker kunskap säger Descartes. Filosofer har genom århundradena inte kommit fram till en enda sak som de inte tvistat om. Allt utom matematiken vilar på osäkra grundvalar.
Tvivlet var hans ständiga följeslagare, ett inre tvivel som måste övervinnas. Kan han vara säker på att drömmen inte är verklighet, vice versa? Kan han ens vara säker på att han själv existerar? Här kommer den berömda satsen cogito, ergo sum (jag tänker, alltså existerar jag) in i bilden. Det går inte att tvivla utan att tänka och inte att tänka utan att finnas till.

Till Christina sade han att ett bildningsideal som grundar sig på studier av de klassiska språken bör ersättas av ett matematiskt, naturvetenskapligt och rationellt tänkande. Hon lät sig inte övertygas helt och hållet. Nästa fråga var om det fanns en god och allsmäktig Gud. Descartes hävdade att vissa idéer är medfödda och att den viktigaste av dem är att Gud finns. Eftersom idén om ett fullkomligt väsen bara kan komma från detta väsen självt har den nedlagts hos oss av Gud. Descartes ansåg att han med detta argument hade bevisat den kristna religionens största sanning med hjälp av det naturliga förnuftet.

Diskussionerna började varje vardagsmorgon klockan fem. Ett återkommande ämne var kärleken som Descartes behandlat i Filosofins principer och i Själens passioner. Där sägs att det finns två kärlekar. Den som är rent intellektuell eller förnuftig och den som är passion. Man bör skilja dem åt men det är svårt. Passionen tar lätt överhanden och man handlar på ett oöverlagt sätt. Vad är då passion? När själen bedömer att ett föremål är värt att älska uppstår passionen och när den väl är där kommer själen fram till att föremålet är värdigt kärlek. Själ och kropp är på ett mystiskt sätt bestämda att vara förenade med varandra. Åtskillnaden och upphävandet av åtskillnaden mellan själ och kropp ligger till grund för hela den cartesianska filosofin.
En influensaepidemi svepte fram över Stockholm vintern 1650. Descartes smittades och det tillstötte lunginflammation. Han vägrade att låta sig åderlåtas: ”Mina herrar! Skona det franska blodet!” Den 11 februari avled han. Allt prat om att han skulle ha förgiftats kan avskrivas. Under fackelsken jordfästes han i Adolf Fredriks kyrka vid Sveavägen i Stockholm där Olof Palmes gravvård står att finna.

Det måste ske i hemlighet, när det var lagom mörkt, katoliker begravs inte i ett protestantiskt land med
katolska riter. Herr Isaak Planström som skötte övervakningen tog Descartes skalle som en klenod. Ett kapital som möjligtvis kan ackumuleras, jag tror det. Benen forslades till Paris, men skallen? Jöns Jacob Berzelius, den store kemisten som står staty utanför Berns salonger, ropade: Här är skallen! Omedelbart till Paris! Så blev det. Nog med skandaler i vårt land! Berzelius hade talat. Descartes kvarlevor forslades till Frankrike. Bankett på bankett. Haken var bara att skallen fattades.

Den var på drift som en sjöman utan segel. Navigation inte efter polstjärnan. Den nye ambassadören i Stockholm, Hugues de Terlon, ville ha Descartes pekfinger. Jaha, det finger som du pekade för mycket med är numera mitt! Så han skar av det. Skrovet skickades inneslutet i en kopparkista till Paris.
Vittnesgilla personer sade att den, som Svante Nordin säger, störste filosofen mellan Aristoteles och Immanuel Kant med släde hade åkt till Lappland. Där hade han bibragt samerna nya uppgifter om det himmelska ljusets outsläcklighet och som tack lärt sig att hantera troll-trumman.
Descartes ligger med huvud och tvivel i behåll begravd på Musée de l´Homme i Paris. Såvida han inte sitter tryggt i himmelen vid Guds vänstra sida. Eller med knogarna hamrar på troll-trumman.
Svante Nordin har all heder av sin kunskapsrika och verkligen roligt intressanta bok.

Olaw Wiström

Annons