Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Obama i väntan på attacken

Annons

Jag hade först tänkt skriva att det var skrattretande lite att bara två frågor tilläts vardera från svenska respektive amerikanska presskåren på den presskonferens som USA:s president och Sveriges statsminister hade i går eftermiddag.

Men när jag hörde att president Barack Obama svarade i nästan en kvart på varje fråga och att de innehåll mellan två och fyra delfrågor framstod frågestunden inte så kort längre.

De flesta frågorna handlade om Syrien, eller kom in på det ämnet. Enligt experterna som snabbkommenterade presskonferensen i tv när den var slut talade Obama i första hand till amerikanska publiken. Och mottagarna var inte bara allmänheten utan särskilt kongressens ledamöter.

Obama framhöll vikten av att den röda linje som inte bara han, utan världen och anständigheten, dragit gällande användningen av kemgasvapen, och dödandet av bland annat 400 barn i Syrien, måste upprätthållas.

Och det är inte bara president Obama som har i uppgift att den upprätthålls. Den uppgiften måste även andra ta: världen och ledamöterna i USA:s kongress.

Det var nästan folkbildande ambitioner som Obama hade i sina svar, särskilt om Syrienfrågan. Det är uppenbart att han vill få en bredare uppslutning i särskilt sitt land för en militär aktion, oavsett om en del i omvärlden tycker att det agerandet är felaktigt av USA.

Och Obama förklarade ganska utförligt varför USA och han som president hamnar i situationer som dessa.

Att agerande via FN görs svårt när länder, som Ryssland i Syrienfallet, har kopplingar till det land som det är kris i och inte vill tillåta ett agerande som stöds av FN.

Obama har informerats av sina militärer att en aktion kan vänta i uppåt en månad och Obama fann därmed att det finns tid att höra kongressen gällande lämpligt agerande från USA:s sida.

Alla, även Iran och Syrien, är ju överens om att en kemgasattack ägt rum. Det som det är oenighet om är vem som utfört den. USA anser sig ha övertygande bevis för att det är Assadregimen som utfört attacken.

På ett sätt satte Obama även press på länder som Sverige som vill gå FN-vägen eller ha en politisk lösning gällande Syrien. Nu har massförstörelsevapen använts, för kemgas är ett sådant vapen likt atomvapen. Vad ska då omvärlden göra?

Risken är att tröskeln sänks för användande av massförstörelsevapen om inget görs. Och då kan dörren öppnas för vapeninsatser där fler dör än de uppskattade cirka 1 400 som dog i Syrien av stridsgas.

I instick framhöll Fredrik Reinfeldt förespråkandet av en politisk lösning, gärna via FN, på krisen i Syrien, och i det ingår väl ett kriminalarbete för att ställa de ansvariga för gasdådet inför rätta. Och han har rätt i det och så tycker nästan alla i Sverige.

I den bästa av världar är det så det borde gå till.

Men för en supermakt som USA är det svårt att agera så. Gör USA det framstår landet som svagt, i alla fall i början. En politisk och diplomatisk väg är bra om den lyckas.

Men risken är hög att den inte gör det. Och då är beskedet att användande av massförstörelsevapen kan ske ostraffat, av världssamfundet och USA.

Och om USA slår till så upprätthålls gränsen, men det är samtidigt ett anfall och därmed en stridshandling med kränkande av en nations suveränitet och allt det som gäller i internationell rätt.

Obama undvek att svara på vad han gör om han, likt i Storbritannien, får nej från kongressen. Det verkar därmed som om Obama räknar med ett ja och att det därmed blir någon sorts vedergällning mot de som USA finner vara skyldiga till kemgasattacken.

Reinfeldt framhöll i sina svar mycket om Sveriges goda ekonomi, miljö- och klimatambitioner. En hel det av det var riktat till svenska publiken.

Obama fick en svår fråga om landets underrättelsespionage, som NSA utför, som tidningen Guardian avslöjat.

Om detta hade Obama en lång utläggning vars kärna var att vanligt folk inte var i fokus för det utan sådana som verkar kriminellt med terrorföreberedelser. Om en tydlig gräns kan upprätthållas mellan de extremerna blev man inte mer säker på efter det svaret.



Om USA slår till så upprätthålls gränsen, men det är samtidigt ett anfall och därmed en stridshandling med kränkande av en nations suveränitet och allt det som gäller i internationell rätt.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se