Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

”Ofta är det stenen som talar om vad det ska bli”

Efter att ha blivit bortförd, torterad och fängslad i Chile 1973, har Kristian Lund alltid verkat för fred. Hans livsprojekt har blivit att hugga in fredsbudskap med innebörden ”aldrig mera krig” på all världens språk i sten.

- Det som står skrivet i sten kommer alltid finnas kvar. Och jag vill tro att ju fler som arbetar för fred, desto närmare kommer vi en förändring. Vi får inte tappa tron på att de allra flesta vill ha fred. Vi måste våga närma oss oliktänkande och folk från andra kulturer, lyssna och kommunicera med dem. Ju fler vänner vi får desto mindre hyser man agg mot varandra. Det är så vi kan skapa en förståelse och hitta fredliga vägar, säger stenhuggaren Kristian Lund.

Kristian har tidigare arbetat som skogshuggare och därefter som lågstadielärare. Han hade en stark vilja att få barnen att lyckas växa i själva lärandet. Men med tiden förändrades jobbet och mycket tid gick till att utföra en massa administrativa uppgifter som tog upp tiden. Det slutade med att Kristian 1995 gick in i väggen.

- Jag insåg att jag behövde sadla om och helt byta bransch men hade ingen aning om vad jag skulle göra.

Det blev slutligen så att vi stod där i bastun, utan kläder, tog i hand och gjorde upp affären där.

Varje vecka gick Kristian till Leksands badhus och det var i bastun som det skulle gå upp för honom vad han skulle göra.

- En bastarkompis pratade ofta om sitt stenhuggeri. Han malde på om vilket bra yrke det var och tyckte att jag skulle ta över efter honom. Det blev slutligen så att vi stod där i bastun, utan kläder, tog i hand och gjorde upp affären där.

Kristian ler vid minnet. Han berättar att han alltid gillat att skapa saker men hade aldrig tidigare gjort något i sten. Men med utbildning och praktik på olika stenhuggerier var han så småningom klar och Kristian tog över Norsbro stenhuggeri i Leksand. Det är något han aldrig ångrat.

Eftersom jag är en freedomfighter, en fredsälskare som vill ha ett bättre samhälle, har jag förutom mina vanliga uppdrag, mitt projekt Den hundrade stenen.

- Jag har så mycket idéer och jag blir aldrig trött på det här. Och eftersom jag är en ”freedom-fighter”, en fredsälskare som vill ha ett bättre samhälle, har jag förutom vanliga uppdrag med att göra gravstenar och beställningsjobb mitt projekt ”Den hundrade stenen”.

Kristian tänder till, det här är något han brinner för. Ögonen lyser när han berättar om hur han vill upplysa människor, skapa dialoger och förändra. Han vill göra skillnad och med sitt projekt når han ut till många.

Kristian berättar att han hugger fredliga budskap med innebörden "Aldrig mera krig" på all världens språk i stora stenar. Genom arbetet möter han människor från många olika kulturer.

- Alla är enade om att det är fred de vill ha, säger han och fortsätter:

- Men det finns en så utbredd maktlöshet i det här samhället. Men det är viktigt att vi som verkar för fred gör så gott vi kan. Det är ju som gungbrädeeffekten, ju fler som sitter på ”inte mera krig”-sidan, gör att det rätt som det är tippar över år rätt håll. Med mitt projekt blir fredsbudskapet konkret, något som får folk engagerade. Det är bra, då kan man få till diskussioner.

Kristian har för närvarande gjort 71 stenar med fredens budskap på. 69 av dem ligger samlade på Fredens hus i Uppsala. Två andra har han precis gjort klara och de ska transporteras dit de med.Tidigare har hans stenar visats i Falun, i Kristine kyrka och vid Högskolan Dalarna samt vid Biblioteket, i demokratirummet. De har också visats i Svärdsjö kyrka för något år sedan.Han berättar att han gärna visar dem vid manifestationer av olika slag.

- Men det är lite tungt att flytta på dem, säger Kristian, som gärna vill att uppdragsgivaren bekostar flytten.

- Och så tar de ganska stor plats, för jag vill att de ligger som ett fredsmärke, säger han.Engagemanget för fred startade när Kristian på 70-talet var utlånad till Chile i sin roll som skogshuggare. Han var där i fredligt uppsåt, för att lära ut skogsvård.

- Sedan blev det en militärkupp 1973 och militär kom för att hämta mig. Jag var den ende svensken de tog från mitt företag och jag kan än i dag inte förstå varför. De trädde en huva över huvudet på mig och förde bort mig till okänd plats. Där blev jag torterad hela natten och därefter satte de mig i fängelse.

Det var absurt. De ville göra mig illa, ja till och med ta livet av mig. Jag kan inte riktigt förstå det än

Kristian tystnar. Det är jobbiga minnen.

- Jag hade svårt att förstå varför de gjorde så mot mig. Jag hade kommit dit i syfte att hjälpa folket så de skulle få det bättre och så fick jag skit. Det var absurt. De ville göra mig illa, ja till och med ta livet av mig. Jag kan inte riktigt förstå det än.

Efter en månad lyckades den svenska ambassaden att frita Kristian. Han blev omedelbart utvisad ur landet och förklarad ”Persona non grata”, det vill säga icke önskvärd.

Hemma i Sverige började Kristian engagera sig politiskt, blev med i Chilekommittén som lyckades få några chilenska fackföreningsledare i frihet.

Själv behövde han bearbeta sina upplevelser och började ägna sig åt personlig utveckling.

Han insåg helandet i mänskliga möten och i kommunikationen däremellan. I Dalarna startade han något som heter ”omvärderande parsamtal” och han förklarar att det bygger på att två personer turas om att lyssna på varandra, vilket ska hjälpa den naturliga läkningsprocessen. Syftet är att befria sig från effekterna av gamla smärtsamma upplevelser. Kristian använder sig fortfarande av dessa läkande samtal och när det är flera som vill gå en kurs ordnar han det.Han säger att han hade många ”demoner” från tiden som fängslad i Chile och därför återvände han tio år för att kunna gå vidare.

- Jag var rädd när jag kom tillbaka, trodde att jag kanske skulle komma att fängslas på nytt. Därför var det viktigt att jag åkte dit igen, för landet har betytt mycket för mig, nästan som ett andra hemland. Jag bodde ju där under två år och jag kände så starkt för de som försvann, de som torterats och avrättats.

Kristian berättar att han återvänt tre gånger till efter den första resan. Han skrev också en bok när han kom hem, som bland annat finns på Leksands bibliotek: ”Dagbok och andra jävla tankar från Chile” heter den.

- Man ska ta död på sina demoner, därför har jag återvänt flera gånger till Chile. Men vänta, skriv inte orden ”ta död på”, det låter ju illa eftersom jag verkar för fred, säger Kristian med ett skratt.

Han ursäktar bokens innehåll till viss del.

- Idag kan jag inte helt stå för vad den innehåller. Jag har förändrats sedan jag skrev den och där förekommer mycket svordomar och bitterhet. Men det var nog ett sätt för mig att bearbeta mina upplevelser.

Vid stenhuggeriet har Kristian ställt ut flera olika stenar och allmänheten är välkommen att komma förbi på ett besök för att se hans alster. Här står ”Gråtstenen”, en hög vacker sten som är tänkt att stå på en kyrkogård. Framför den står en bänk i sten.

Här finns också ”den samiska trollringen”, ”Kometen”, ”Han och hon” som Kristian skapat i Vietnam och fått hitforslad med båt.

Men det som känns mest uppseendeväckande är nog ett stort slaginstrument, en xylofon, som Kristian skapat själv. Han spelar på den och över trädgården ljuder vackra toner.

- Det här är min ”lapifon”. Den är stämd i D-dur i kromatisk skala. Tänk dig den på en plats som Dalhalla, det hade väl varit något det, säger Kristian och spelar en låt.

Kristian älskar sitt jobb. Inne på verkstaden har han ett övernattningsrum som han använder när han har mycket jobb och inte vill åka hem till Falun där han bor. I rummet finns ett bord som han gjort med en sten som skiva. I hörnet har han en stor täljsten som han borrat ur och gjort en kamin av. I verkstaden finns flera påbörjade projekt som handfat och väggdekorationer.

- Tanken är att jag ska börja trappa ner, jag har ju nått pensionsåldern, säger Kristian och fortsätter:

- Jag har haft en syrier här, Tarek, han är oerhört proffsig och både han och jag vill att han ska ta över det här så småningom. Jag hoppas det blir så. Då får jag möjlighet att utveckla några idéer. Jag har till exempel tänkt att skapa ett kulturcentrum här. Kommunen har redan gett klartecken till att ta ner skogsdungen mot riksvägen. Där vill jag ha en park där man kan ställa konstverk och det vore väl kul om flera konstnärer kunde ha sina skapelser här.

Kristian har alltid något på gång. Det är endast fantasin som sätter gränser, men det är verkligen inget problem. Kristian har fantasi så det räcker och blir över och idéerna verkar aldrig sina.

- Jag kommer att hugga i sten så länge jag orkar. Jag har faktiskt sett ut en sten som jag kan tänka mig ha som min gravsten, när den dagen kommer, avslutar han med ett lite lurigt leende.

Fakta: Kristian Lund

Ålder: 71

Familj: Singel, tre döttrar

Bor: Falun

Yrke: Stenhuggare med mästerutbildning. Stenkonstnär och driver ett stenhuggeri i Leksand.

Intressen: Verka för fred, träna på gym, bada bastu, sjunger i fredskör, spela teater.

Fakta om företaget:

Norsbro Stenhuggeri startades 1957. Kristian Lund tog över verksamheten år 2000. Kristian Lund gör grav- och minnesstenar, men också sten som konst, stenskulptering och stenhantverk för hem, trädgård och offentlig miljö. Han gör ”talande stenar” och fredsstenar (finns på facebook under namnet ”Den hundrade stenen”.