Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Okänd period i Dalarnas historia

Se godhet – fröjda dig är Hjorthornsättens valspråk. Romanens första del, författaren Irene Ljungkvist har utlovat tre delar – utspelar sig huvudsakligen under senare delen av 1300-talet.

Annons


RecensionSe godhet - fröjda digHjorthornsrätten - en släktkrönika 1av: Irene LjungkvistUtgiven av: Ordfoget förlag

Folkungarnas tid går tillända när Magnus Eriksson berövas kronan 1362. Maktstriderna i landet mellan rikets stormän med Bo Jonsson Grip i spetsen leder till att Albrekt d y tar makten efter en period av strider, ”Då kom rovfåglarna och slog sig ner på bergstopparna, ty tyskarna tyranniserade landet i många år” (Vadstenaklostrets diarium för år 1365).
Hjorthornsätten har enligt författaren existerat i verkligheten, även om det faktiska historiska materialet är mycket litet.

I centrum finns fyra syskon, alla barn till Törne Ingelsson, som går genom livet med ytterst olika öden. Törne går med i andra korståget mot Novgorod för att omvända ingrerna, eldade av den Heliga Birgitta.
Han möter döden i Nöteborg, som 1349 intas av ryssarna. Digerdöden drar fram över landet och lämnar hela bygder öde, men Törnes barn lyckas undkomma och överleva.

Den äldsta dottern Barbara blir nunna i Vreta, en hängiven Kristi brud. Den rättrådige Ingel växer upp i armod, men lyckas via gifte med Apollonia Jönsdotter bli kungens man och häradshövding i Dalarna med säte i Husby kungsgård.
Erengisle blir präst och vallfärdar till Tyskland där han influeras av den nya tidens idéer, predikan ska vara på svenska. Håkan är en karriärist som blir kammarsven till Albrekt och går i strid vid sidan av Eric Karlsson Örnfot.
En enda gång ska dessa syskon mötas, julaftonen 1381.
Det står utom allt tvivel att denna bok är ett resultat av många års intensiv forskning, men materialläget är inte det lättaste. Historien vävs kring en ballad om Törne, som dyker upp här och var i boken, förloppet är komplicerat och det är lätt att tappa tråden, i synnerhet som det medeltida namnbruket gör att alla får namn av sina fäder, vilket gör att alla heter ungefär samma sak.

På denna fria grund väver Irene Ljungkvist en sagomässig historia med dramatiska ingredienser som ond bråd död, uppflammande passioner med inte alltid välkomna följder, påtvingade uppbrott från gård och grund, nöd och sjukdom, illegitima barn och dunkla hemligheter.
Irene Ljungkkvist är ordentligt inläst och känner väl till sitt landskap. Personskildringen är ibland väl grund, klichéerna staplas och handlingen kan kännas tunn – men här finns trots allt ett glödande berättardriv, färgad av formler från den medeltida balladen vilket stämmer hela boken i ett slags folkviseton.

Även om jag saknar dramatisk verve och mera gestaltning är Irene Ljungkvists bok god läsning för den historiskt intresserade speciellt när det gäller en tämligen okänd period i främst Dalarnas historia.

Lena S. Karlsson