Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt

Annons


Nr Sovjetunionen avvecklades i brjan p 90-talet fljde en tid av omprvning av det skerhets- och frsvarspolitiska tnkandet i vstvrlden. Ryssland var svagt militrt och ekonomiskt och uppfattades inte som ett hot.
Vrlden hade pltsligt ftt USA som den enda supermakten. Frgorna vad det skulle innebra blev mnga, inte minst i Sverige.

Flertalet opinionsbildare och beslutsfattare argumenterade fr att vi kunde minska frsvaret. Det kalla krigets invasionsfrsvar ansgs pass och framstlldes som en stor felsatsning. Det hade ju inte behvts drfr att vi inte blivit anfallna. Att det kunde finnas ett samband mellan frsvarets styrka och det uteblivna anfallet berrdes sllan.
Alla sjng dock inte nedskrningens lov. En liten skara menade att minskningen borde bromsas. Hoppet om en lngvarig fred kan ju snabbt komma p skam.
En illa genomtnkt kompromiss blev att Sverige bst frsvaras med militra insatser utomlands, 600 mil frn Bryssel. Svenska insatsfrband skulle i detta omrde bidra till att undanrja eller begrnsa konflikter, vilka annars skulle kunna sprida sig och hota Sverige.
Den lsningen, som id och som praktisk inriktning, anammades av politiska och militra beslutsfattare. P politiskt hll sgs den som ett stt att inom ramen fr en allt mindre frsvarsbudget kunna hvda ansvarstagande fr Sveriges skerhet. Ur militr synvinkel var den bromsen som skulle hejda nedskrningen innan den gtt fr lngt.
Men verkligheten har en bengenhet att hinna i fatt och frbi nsketnkande, s ocks hr. I lyckliga fall kan vra insatser vara till nytta i berrda omrden. Men det relevanta problemet r att det r svrt att trovrdigt fra i bevis att utlandsinsatserna kar vrt lands skerhet. Det r lttare att hvda motsatsen.
Krafter, som ogillar vra insatser, kan ven sporras att genomfra hmndaktioner mot oss. Vidare fungerar modellen med utlandsinsatser dligt som broms mot fortsatta minskningar av den militra organisationen.
De uppgifter vi tar oss tenderar att bli dyrare samtidigt som frsvarsramen minskar i reala termer. Ramminskningen medfr en fortlpande press p organisationen. Drmed pverkas mjligheterna att ge tillrckligt antal insatsfrband en bra utbildning och utrustning. Frga r om inte grnsen har passerats med rge.
Det ofta framfrda argumentet att frbanden fr utlandsinsatser ocks r utmrkta fr frsvar av hemlandet r heller inte verklighetsfrankrat. Satsningen p frband som lmpar sig fr internationella insatser motverkar detta pstende.
Antingen krvs att dessa frband utformas fr att upptrda i patrull, som i Afghanistan, eller fr att delta i fredsframtvingande operationer i NATO-frband. De tillmpar en annan taktik n den som krvs i frsvar av hemlandet. Det r obegripligt att varken militrer eller politiker vill inse att kraven skiljer sig t.
Utvecklingen fr utlandsinsatsernas del sker samtidigt som det nordiska omrdet fr Ryssland och USA alltmer framstr som ett militrgeografiskt konfliktomrde. Det r de nordiska staternas ansvar att detta omrde har ett frsvar som r tillrckligt respektingivande fr att vara fredsbevarande. Fr att detta skall kunna ns krvs anstrngningar fr saken i alla nordiska lnder, ven i Sverige.
Mot denna bakgrund r det befogat att ta ny sats betrffande det militra frsvaret av vrt land. Avvgningen mellan uppbyggnad ena sidan av ett modernt svenskt frsvar och den andra sidan insatsfrmga i vrt nromrde, i Europa och globalt, mste prioritera ett nytt modernt svenskt frsvar.
Det r ocks viktigt att omprva den nuvarande negativa synen p personalfrsrjning av frsvaret via allmn vrnplikt. Plikt kan inte utgra grund fr bemanning av insatsfrband, men allmn vrnplikt i ngon form torde vara det bsta sttet att fr den enskilde skapa en inkluderande identitet i frsvaret med knsla fr gemensamt ansvar. I detta ligger en moralisk styrkefaktor som ofta vertrffar den hos konkurrerande lsningar.
Det r i dag inte lge fr en politisk (particentrerad eller lokal) debatt om hur nya insatsfrband skall organiseras och utbildas. I stllet br ett lngsiktigt arbete startas fr att utreda hur en svensk frsvarsmakt skall se ut.

Carl Bjreman
Generalljtnant i armn

Bengt Lnnbom
Generalmajor i armn

Jan Wickbom
verste 1. graden i armn

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons