Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Personskadeföreningen: Ingen borde behöva fly landet för livsnödvändig vård

Annons

Svenska vårdflyktingar blir alltfler, men långt ifrån alla har ekonomisk möjligheten att söka hjälp utomlands när de lämnas utan utredning och vård i Sverige.

I botten beror dagens bristande vård av nackskadade sannolikt mest på kunskapsbrist. 

En patientgrupp som drabbas mycket hårt är de som lider av invalidiserande besvär efter nack- och eller skalltrauma. Kunskaperna om dessa patienter är låg i Sverige, och svensk sjukvård räcker inte till för att förbättra deras liv. Detta är något som även Socialstyrelsen noterar i sin granskning, ”Vården vid trafikskador med långvariga smärttillstånd” i december 2017.

Patienter med kvarstående besvär efter nacktrauma uppger att de ofta möts av stark ovilja från sjukvården att ens försöka diagnostisera orsaken till besvären och de hänvisas ofta till kognitiva och psykoanalytiska metoder för hjälp.

För de värst drabbade finns inget annat val än att åka utomlands för att få hjälp, eftersom Sverige idag saknar både kunskap och utrustning för att diagnostisera och behandla vissa skador i ryggraden.

De redan drabbade blir därmed vårdflyktingar, och får själva bekosta utredningar om till exempel bilddiagnostik som kostar mellan 20 000 – 100 000 kronor och/eller kirurgisk åtgärd för ytterligare 200 000 till 900 000.

Många som lever med kroniska besvär efter nacktrauma lever redan på marginalen med sjukpenning eller sjukersättning och ibland inte ens det, vilket medfört att de sålt hus och hem för att söka hjälp utomlands. Tidigare fanns möjlighet att i efterhand ersätta utlandsvård, men efter en prejudicerande dom i högsta förvaltningsdomstolen verkar möjligheten inte längre finnas. Detta drabbar individ och samhälle i stort.

God och nära vård, utifrån behov inom rimlig tid, borde vara det mest ansvarsfulla och ekonomiskt försvarbara vårt samhälle kan erbjuda. De som drabbats borde få all möjlig hjälp för att kunna återgå till studier eller arbete.

Idag slussas många nackskadade runt i vårdapparaten till stora kostnader och under en rad olika symtomdiagnoser och ofta ges en psykosocial förklaringsmodell när orsaken inte är uppenbar utifrån dagens bild-/labdiagnostik .

Diagnossättningen beror på vilken läkare man träffar och vad denne fokuserar på. Detsamma gäller för behandlingen. Patienterna riskerar också att bli fastlåsta i sjukförsäkring och andra fruktlösa åtgärder, åtgärder som kan pågå under flera år och medföra stora samhällskostnader.

Kostnader som istället borde användas till att ge de drabbade den vård de behöver – oavsett om det är i Sverige eller utomlands. Ett nationellt kunskapscenter borde snarast inrättas med resurser för effektiv och säker diagnostik, behandling, forskning och utveckling.

En annan viktig åtgärd för att förbättra omhändertagandet av denna patientgrupp är att skapa ett nationellt kvalitetsregister. Detta register måste innehålla patientrapporterade mått för att fånga upp patienternas egna beskrivningar av sina besvär och effekten av olika behandlingsinsatser.

Behandlingsinsatser som idag tenderar att utvärderas av vårdgivaren, som väljer vad denne skall rapportera. Genom kunskapsutveckling både inom läkarkåren och bland andra vårdgivare kan oförmåga att diagnostisera och behandla dessa patienter i Sverige minska. I botten beror dagens bristande vård av nackskadade sannolikt mest på kunskapsbrist. 

I Sverige drabbas varje år omkring 100 000 individer av olyckor med risk för skada på kotpelare och/eller hjärna och därifrån utgående nervbanor. Ungefär 30 000 får nackbesvär och ett okänt antal får också besvär från andra delar av ryggen och/eller hjärnskada.

Trafikolyckor orsakar en stor del, men andra olyckor kan ge liknande besvär som fall- och dykolyckor eller idrottsskador. Det växande antalet skadade gör behovet av nämnda kunskapscenter och register extra angeläget. Det är anmärkningsvärt att den ökande vårdflykten inte uppmärksammats mer.

Ingen borde behöva fly landet för livsnödvändig vård.

Anneli Andersson, ordgörande Personskadeföreningen NRH

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons