Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Margareta Dellefors: När det gäller ”herrn”i Dalhalla vågar ingen säga något

/
  • Margareta Dellefors går till nytt hårt angrepp på  Dalhallas nuvarande ledning.  FOTO:SCANPIX

Annons


Debatt
”Jag ser med bävan fram emot Dalhallas verksamhet år 2008”. Så avslutades min bok ”Dalhalla - kampen för ett brott”.
Att den var befogad, vet vi nu, för den tjugofjärde oktober publicerade Dala-Demokraten en artikel med rubriken ”Dalhalla förlorar sju miljoner på minskade publiksiffror”.
Den 13 oktober berättas i samma tidning, att riksdagsledamöter, representerande den borgerliga alliansen besökt Dalhalla. Centerpartiets Kenneth Johansson säger - jag citerar: ”Det är ordning och reda i ekonomin”. Han tycks felinformerad och riskerar att få ta tillbaka sitt omdöme. Min bedömning är den rakt motsatta - Dalhalla befinner sig nu i en ny ekonomisk kris såsom ett resultat av den brist på ekonomisk och konstnärlig planering, som vi upplevt många gånger i Dalhallas korta historia.
Den 17 oktober läser vi, att Dalhalla får ett nytt scentak, som kostar åtta miljoner. Fyra miljoner kommer från Region Siljan, Dalhalla Förvaltning AB skjuter till två miljoner och lånar ut resterande två miljoner kronor.
Omkring den första november intervjuas Dalhallas vd i P2:s Mitt i musiken. Där medger han, att publiktappet är cirka 20 000. Med den vetskap jag har från tidigare år, kan jag konstatera, att detta motsvarar ungefär 20-25 procent i biljettintäkter, i pengar cirka 5-7 miljoner, alltså en avsevärd förlust. Något som i alla motsvarande organisationer som Dalhalla borde väcka uppseende och ställa berättigade frågor. Men alls icke. Inget ifrågasättande vid intervjuer, varken i radio eller i press. ”Vi har så pass stort kapital, att vi klarar förlusten internt”, säger Ivarson.
Var kommer alla pengar från? Tänker Ivarson ta i bruk delar av det kapital, som Dalhalla Förvaltning AB kom i besittning av 2006 tack vare förre ordföranden Jan Rydhs utmärkta förslag om ett breddat ägande, vilket dels skulle vara en trygghet, dels vara både konsolidering och utvecklig av arenan enligt ursprunglig målsättning? Då tillsköts ett kapital på sex miljoner kronor. Skall dessa pengar, som nu användas för det nya taket?
För ett år sedan var all framtida operaverksamhet ytterst osäker på grund av urusel ekonomi trots att det redan då fanns denna ”buffert”. Nu ett år senare finns resurser både för att täcka underskottet på sju miljoner och för att finansiera ett nytt tak. Det är något som inte stämmer. Nästa år skall man också producera Trollflöjten, ”Nästa års stora operahändelse i Sverige, skapad av Dalhalla för Dalhalla av Mozart - den första egna operaproduktionen på 10 år”, som det sägs i marknadsföringen. Ett gigantiskt riskprojekt - eller? Vd säger, att han delvis själv får ta på sig skulden för publiktappet -”Jag tog hit ett gäng från Kina, som jag tyckte var kanon, men det kom inget folk. Jag får väl sluta med min experimentlusta. Nu är vi tillbaka till de dåliga siffrorna från 2003 -2004. Klassiska konserter är inte att tänka på.”
Dalhallas beroende av de kommersiella aktiviteterna och den alltför stora kostnadskostymen är förmodligen ett större problem. Avsaknaden av kontakt med och engagemang för svenska och internationella klassiska musiker och sångare en annan.
Är Dalhalla numera blott en angelägenhet för vd:n, som dessutom alltjämt kallar sig konstnärlig ledare, något som han blev enligt kontrakt redan 2001? Så länge varken skall eller bör en och samma person inneha den befattningen.
Finns det då överhuvud taget ingen, någorlunda insatt person, som reagerar på alla uppgifter, som är både osanna och märkliga? 2003 var det absolut bästa år någonsin för Dalhalla med ca 1,5 miljoner i vinst. Detta var mitt sista år, då jag hade förhandlat fram operabudgeten, och det var den, som genererade det mesta av vinsten. Publiken uppgick till 17 100 personer.
Däremot stämmer årtalet 2004, då konkurs hotade med fyra miljoner i förlust, detta enl. Vd beroende på att sommarsäsongen sammanföll med fotbolls-EM och OS. Precis som i år 2008, varför vd denna gång säger sig inte alls vara förvånad. En besynnerlig koppling mellan opera och musikverksamhet kontra idrott, enligt min uppfattning.
I somras mottog Föreningen Dalhallas Vänner ett pris som en av de viktigaste vänföreningarna i Siljansbygden. Vid mottagandet av detta uppgavs, att denna vänförening hade ett medlemsantal, som pendlade mellan 3 000 och 4 000. Ja - det gjorde det fram till 2003 samma år, som jag sparkades. Då var medlemsantalet 3 255. Sedan dess har det successivt sjunkit och är enligt senaste årsredovisningen 1 877.
Med en administration, som år 2007 kostade strax under nio miljoner och enligt Dalhallas augusti-hemsida i år hade 12 personer anställda, någon eller några kanske på halvtid, utöver alla extraanställda och detta utan en enda egen produktion, förstår man, att intäkterna måste vara mycket höga för att få verksamheten att gå ihop.
2007 var vd:s ständigt stigande årslön 678 000 kronor plus sociala avgifter. Han har en enligt praxis osedvanligt hög pensionsavgift på 318 000 kronor plus sociala avgifter. Därutöver fri bil och telefon. Siffrorna står i årsredovisningen. Är det förresten ingen mer än jag som läser årsredovisningarna? I dem kan man se, hur administrationskostnaderna skjutit i höjden under de senaste åren på ett närmast katastrofalt sätt, utan att det satt några spår i verksamheten.
Men många frågar med mig, vad i all sin dagar, alla dessa människor gör. Jag har i dagarna läst Northcote Parkinsons bok ”Parkinsons lag”, där han beskriver hur sju personer kan fås att utföra en persons arbete. Oerhört roande, tills man ser det praktiseras, då djupt beklämmande. Förr var dalfolket Sveriges ryggrad och var de, som vågade sätta sig upp mot de höga herrarna. Men de satt i Stockholm, alltså på betryggande avstånd. När det gäller ”herrn” i Dalhalla vågar ingen säga något.
Nu har jag dessutom fått höra att Ivarson, då han förevisar Dalhalla pekar på min bronsbyst, säger, att det var han som tog initiativet till denna som en försoningsgest mot mig, men att ingenting hjälper! Då blir både givare och undertecknad inte bara häpna utan grovt kränkta.

Margareta Dellefors

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons