Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brev till ledarsidan

Annons

Oj, vad det kan bli olika. Efter att fem av våra sju riksdagspartier i början av veckan presenterade sitt gemensamma reformförslag för den svenska grundlagen fick Göran Greider "ett smärre raseriutbrott". För min del kände jag: "yes, äntligen"! I elfte timme får den just nu viktigaste svenska demokratiseringsfrågan se offentlighetens ljus.

Men se där, Greider verkar inte gilla en sådan debatt - och han är inte ensam. Jag citerar: "Människor i gemen är föga intresserade av frågan". Enligt all min erfarenhet som journalist, statsvetare och medborgare är det inte alls sant. Så fort människor får klart för sig vad grundlagsfrågan egentligen handlar om, nämligen vårt samhällets gemensamma spelregler, då blir de flesta mycket intresserade.

Problemet ligger inte i människors ointresse utan i en del politiska partiers ovilja. De största partierna har lyckats degradera grundlagsfrågan till en slags intern angelägenhet. Den förvisas till kommittéer och spelar idag före riksdagsval till och med en mindre roll än vanliga lagförslag.

Detta har haft paradoxala följder för vårt land. Medan vi idag lever i ett modernt välfärdssamhälle med lösningar som får stor uppskattning även utomlands, har den politiska demokratin inte lyckats vidareutvecklas något nämnvärt. Vårt formella inflytande på den politiska dagordningen och viktiga beslut begränsas än idag till en valdag var fjärde år.

Därför är jag bekymrad över att varje försök till att modernisera vår grundlag möts av hot om veto och rädslan om minskad makt för det ena eller andra partiet. Det som fem av riksdagens sju partier nu har aviserat genom att presentera tolv reformpunkter är ingen revolution. Men det är det första allvarliga försöket sedan 1970-talet på att stärka människornas inflytande över vårt gemensamma samhälle.

Naturligtvis bör fempartiöverenskommelsens tolv förslag debatteras ordentligt. Men för att detta ska kunna ske på allvar krävs nog en 13:e punkt på dagordningen - en beslutande folkomröstning om den nya grundlagen i samband med nästa riksdagsval i september 2010. Dessbättre krävs att endast en tredjedel av riksdagen stödjer ett sådan förslag, så att vi alla får en avgörande röst i frågan om hur vårt styrelseskick ska se ut i framtiden.

Jag ser därför gärna mera av veckans utspel och synpunkter - ja, till och med Greiderska raseriutbrott. Men låt det inte förbli den enda reaktionen. En oberoende dagstidning som Dala-Demokraten bör istället ta sitt ansvar för en av vår tids viktigaste demokratifrågor. Ta initiativ och ordna offentliga samtal i hela Dalarna och inspirera till en levande grundlagsdebatt så att vi läsare - Sveriges makthavare - kan ta ett välövervägt beslut, när vi så kommer att stå i val- (och förhoppningsvis) omröstningslokalen den 19 september 2010.



Bruno Kaufmann

Journalist och statsvetare

Falun



Svar: Tja, jag kan väl fortsätta mitt raseriutbrott mot dig personligen, Bruno Kaufmann: "Att stärka människors inflytande", det är vad du tror att grundlagsförslagen från Alliansen och Miljöpartiet i förra veckan handla rom. Herregud. Skulle ett antal jurister i en författningsdomstol stärka demokratin? Skulle skilda valdagar där färre röstar i kommunalvalen stärka inflytandet? Och på vilket sätt leder mer av personval, där de som har pengar att backa upp sina kandidater, gynna de breda folklagren?

Tänk en gång till. Tänk två gånger. Ja, tre. Du har gått på en bluff.



Göran Greider

Mer läsning

Annons