Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göran Greiders 1 majtal: ”Det är dags att vi reser oss upp! Konflikt! Inte samförstånd!”

Göran Greiders 1 majtal: ”Det är dags att vi reser oss upp! Konflikt! Inte samförstånd!”

Annons

Kamrater! Imorse såg jag Västerdalälven strömma mot älvmötet och vidare mot havet och den såg nästan förbannad - som om den ropade högt genom den allra första majdagen: Det är dags att resa på sig! Det är dags att säga ifrån!

Bryggor står under vatten. En och annan eka spolas bort. Björkar tar iskalla fotbad längs stränderna. Men maj månad har kommit och det är då politiken börjar på allvar.

Om fyra månader går svenska folket till val. Och vi vet att om det efter det valet blir en borgarregering, då kommer Sverige att ta det definitiva steget in i ett samhälle som låses fast i allt större skillnader mellan fattiga och rika och där privat rikedom är viktigare än nödvändiga satsningar på välfärden.

Vänner! Valet i höst blir ett systemskiftesval. Men socialdemokraterna har inte lyckats berätta för folk hur mycket som verkligen står på spel i det kommande valet.

Var så säker: Alliansen är enbart intresserad av en sak: att få makten till vilket pris som helst, även om det kräver stöd från SD. Alliansen har en enda vision: att befria Sverige från inflytande från arbetarrörelsen. Och om borgarna vinner nästa val kommer den politiska makten, den ekonomiska makten och den mediala makten att vara i deras händer.

1 maj på Ängsholens folkpark i Gagnef Kyrkby! Men i år firades 1 maj i Lindbergshallen i Djurås.

Vänner! Valet i höst blir ett systemskiftesval. Men socialdemokraterna har inte lyckats berätta för folk hur mycket som verkligen står på spel i det kommande valet.

För att gå rakt på sak: Jag ser ingen riktig ilska stråla ut från Stefan Löfven eller de andra s-ministrarna mot det systemskifte som borgarna och SD vill genomföra. Jag har skrivit det i DD åtskilliga gånger nu: Res dig, Löfven, res dig upp och berätta om det djupnande klassamhälle som väntar om borgarna får makten! Sluta med de ständiga inviterna till Alliansen om samarbete – du måste väl för guds skull ha märkt att de inte lyssnar på dig och att de är ute efter något helt annat: Att göra om detta land till ett borgerligt samhälle där allt som du tror på, Löfven, är bortsopat. Ställ dig på en bro över en strömmande älv, slut ögonen och återvänd i ditt inre till det röda Ådalen som en gång formade dig och bli den socialdemokrat du måste vara!

Det är kravet vi ställer på dig och på s-ledningen. Res er upp, innan det är försent! Det är enda sättet att mobilisera folk och väljare inför det kommande valet! Konflikt – inte samförstånd.

Res dig, Löfven, res dig upp och berätta om det djupnande klassamhälle som väntar om borgarna får makten! Sluta med de ständiga inviterna till Alliansen om samarbete – du måste väl för guds skull ha märkt att de inte lyssnar på dig och att de är ute efter något helt annat: Att göra om detta land till ett borgerligt samhälle där allt som du tror på, Löfven, är bortsopat. Ställ dig på en bro över en strömmande älv, slut ögonen och återvänd i ditt inre till det röda Ådalen som en gång formade dig och bli den socialdemokrat du måste vara!

Mötesdeltagare! Valet 2018 kommer att bli ett vägskäl i en rad avgörande frågor.

För det första kan vi vara säkra på att med en borgarregering kan direktörerna i de stora välfärdsbolagen fortsätta att ta ut sina miljonlöner och bonusar och dränera välfärden på resurser. Sverige slår då in på en privatiseringsväg som det blir allt svårare att vända tillbaka på. Makt flyttas till privata koncerner som skickar ut svenska skattepengar på en global finansmarknad – och med tiden kommer välfärdsdirektörerna att ställa krav på att den som vill betala extra för bättre vård, skola eller omsorg ska kunna göra det. Och då djupnar ojämlikheten.

Ingen annanstans i världen tillåts privata företag att jaga vinster i den gemensamma skattebasen på det sätt som sker i Sverige. Och vanligt folk gillar det inte. Till och med en majoritet av de borgerliga väljarna är för begränsningar av vinster i välfärden. Men samtliga Alliansens partiledare, inklusive SD:s, har kidnappats av Svenskt Näringsliv och av den privata vinstlobbyn. Det rör sig om ett demokratiskt haveri: En penningstark elit har övertalat en annan politisk elit att acceptera ett system som folk inte vill ha.

Vänner! Det andra området där ett systemskifte väntar om borgarna vinner i höst gäller löntagarnas trygghet. Numera vill Ulf Kristersson riva upp LAS. Han vill försämra arbetsrätten och det vill även de andra allianspartierna. Moderaterna planerar att försämra a-kassan kraftigt. Och inte bara det: Alliansen har en idé om att lagstifta fram en särskild sorts enkla jobb med lägre löner. Men vem som helst borde fatta att detta ofelbart leder till att löntagarnas trygghet urholkas och att löner lika ofelbart pressas nedåt.

Kamrater! Förr i tiden fanns det en verklig tjänarklass i det här landet: Lågavlönade pigor och drängar, tjänstefolk och barnjungfrur. Så såg det ut i det gamla privilegiesamhället. Vi åker ut till Carl Larssongården för att beundra den vackra inredningen och Carls och Karins idylliska liv. Och visst: underbart vackra ting finns där. Men det där livet byggde väldigt mycket på en lågavlönad, tjänande klass som löste allt vardagspussel så att de bättre ställda fick tid att ägna sig åt sina intressen. När arbetarrörelsen vann terräng vägrade till slut den där tjänarklassen att ställa upp på de usla villkoren. Så fort pigan, drängen eller barnjungfrun fick chansen till bättre villkor drog de – och lämnade den gamla borgerliga idyllen åt sitt öde.

Det är den idyllen borgerligheten innerst inne längtar efter att få tillbaka: en växande del av det arbetande folket ska passa upp på de bättre ställda. Genom att pressa ner lönerna för nyanlända och lågavlönade skapas en ny tjänarklass.

Det är den idyllen borgerligheten innerst inne längtar efter att få tillbaka: en växande del av det arbetande folket ska passa upp på de bättre ställda. Genom att pressa ner lönerna för nyanlända och lågavlönade skapas en ny tjänarklass.

Kamrater! Vi inser alla att det är en jätteutmaning att få alla nyanlända i arbete. Men faktum är att Sverige lyckas bättre än de flesta länder, trots att vi kan vara stolta över att ha tagit emot fler asylsökande än majoriteten europeiska länder. Men för att lösa problemen vill borgerligheten återkalla en svunnen tids ojämlika samhälle.

Vi, däremot, säger: Ingen tjänarklass ska återskapas! Vi ska gå en klassisk socialdemokratisk väg: Återbemanna offentlig sektor, satsa på utbildning, behåll kollektivavtal och fackliga rättigheter.

Kamrater! Ökad ojämlikhet skapar så många eländen. Ett av de värsta är den högerextremism som alltid uppstår när solidariteten förlorar terräng. Idag demonstrerar nazister på Ludvikas gator. Jag menar att polisen borde haft mod och vett att säga nej till denna tungt kriminella nazistiska rörelse. Men kom ihåg: När våra samhällen under efterkrigstiden blev mer jämlika, när klass- och könsklyftor minskades, då försvann denna högerextremism nästan helt från scenen. Sin comeback i västvärlden gjorde nazismen i samma stund som välfärd och jämlikhet började rullas tillbaka och marknadsvärdet blev viktigare än människovärdet.

Kamrater! Vi uttalar vår avsky för de högerextremister som idag, på 1 maj, demonstrerar i Ludvika.

Sin comeback i västvärlden gjorde nazismen i samma stund som välfärd och jämlikhet började rullas tillbaka och marknadsvärdet blev viktigare än människovärdet. Kamrater! Vi uttalar vår avsky för de högerextremister som idag, på 1 maj, demonstrerar i Ludvika.

Vänner! Det tredje området där en radikal förändring står i farstun och väntar är skatterna. Jan Björklund betonar särskilt starkt att de vill ta bort värnskatten – alltså en skatt för de allra översta skikten. Och det i ett land där inkomstklyftorna rusat iväg under många, många år nu bland annat på grund av ständiga skattesänkningar. Det är ett enormt skattesänkarprogram Allianspartierna står för och det säger sig självt att det kommer att gå ut över välfärden.

Under lång tid nu har de översta skikten i samhället befriats från skatt efter skatt: Förmögenhets- och arvs- och gåvoskatten är borta, fastighetsskatten och även bolagsskatten har sänkts. Sverige har blivit något av ett skatteparadis för de allra rikaste, i synnerhet när det gäller kapitalinkomster. Och vi har i samma veva fått en alltmer arrogant och självgod överklass. Minns Svenskt Näringslivs förre ordförande Leif Östlings berömda yttrande: Vad fan får jag ut av att betala skatt? Den repliken genljuder av en ny arrogans och ett nytt översitteri.

Jag tänkte läsa upp en liten dikt jag skrev för en tid sedan. Den finns i inledningen av en bok som jag och Åsa Linderborg gav ut nyligen. Vi angriper där högerpopulismen och den rasism den står för. Men vi angriper framförallt de eliter liter som är skyldiga till att klyftorna ökar och att missnöjet frodas. En dag går jag omkring i Djursholm utanför Stockholm, i de rikas förort. Det är förresten slående att människor i riktigt rika miljöer inte gärna vill låta sig intervjuas – de vill inte skylta med sina rikedomar, för någonstans känner de av att det inte är rätt och riktigt:

Den sympatiske bokhandlarn i Djursholm har

Winston Churchill i skyltfönstret

men säljer inga deckare.

Och knappt heller några trädgårdsböcker.

Ingen har tid för de stora villaträdgårdarna

men en armé av Rutbidragsanställda

ska ta hand om dem när våren kommit.

Det finns öar med ett enda hus.

Det finns enorma villor på höjder men inget flyktingboende.

På mäklarkontoret i Djursholm vill mäklerskan

inte berätta hur mycket

den dyraste fastigheten gått för.

De mådde verkligen dåligt här på Palmes tid

när skatterna var så höga.

Eliternas missnöje kokade,

men sen dess har allt ordnat sig.

De där kamerorna vid grindarna

liknar huvudena på droidsoldaterna i Star Wars.

Alla värdeföremål är stöldskyddsmärkta

med DNA, står det på varningsskylten.

Skattesänkningar skapar världar.

Varje förmögenhet avlar en fattigdom.

Varje förmögenhet avlar en fattigdom. Fler miljardärer i ena änden och fler fattiga i den andra. Så går det där den doktrinära marknadsliberalismen vinner terräng. Vinner borgarna valet 2018 kommer den utvecklingen att fortsätta.

Kamrater! Mötesdeltagare! Socialdemokratin måste våga säga inte bara sitt nej till skattesänkningar. Den måste våga säga att en rad skatter för de översta skikten bör höjas eller återinföras. Det är viktigt både för den sociala jämlikhetens skull och för att få resurser till välfärden – men också för att rädda klimatet. Idag står globalt i världen de tio procenten rikaste människorna för nästan femtio procent av koldioxidutsläppen. Kampen för ökad social jämlikhet sammanfaller med kampen för att rädda oss från den globala uppvärmningen. Och inför dessa utmaningar har borgarna inga svar överhuvudtaget: Här är de faktaresistenta.

Socialdemokratin måste våga säga inte bara sitt nej till skattesänkningar. Den måste våga säga att en rad skatter för de översta skikten bör höjas eller återinföras.

Vänner! Häromdagen mötte jag Carl Bildt i en korridor inför en TV-utsändning. Han kom gående runt ett hörn och när han fick syn på mig utbrast han spontant: Vänsterspöket! Och jag svarade direkt och lika spontant: Högerspöket! Vid det här laget är nog Bildt mer av ett spöke än vad jag är. Men jag tror på kärnan som visade sig i det roliga lilla replikskiftet: Jag tror att vänster-högerskalan åter måste bli den viktigaste konflikten i svensk politik.

Arbetarrörelsen och vänstern har en utopi: Den demokratiska socialismen.

Så har det inte varit under lång tid. Ibland har det känts som att det enda som diskuteras är migration och åter migration. Och visst – jag hör till dem som anser att det var rätt att strama åt asylpolitiken hösten 2015. Ett litet land som Sverige mäktar inte med att ta emot 150 000 asylsökande om året. Jobb och bostäder hade inte räckt till. Sedan har åren gått. Och jag har till min fasa sett att frågor om migration och lag och ordning fortfarande tenderar att dränka alla andra frågor som har med fördelningspolitik och social rättvisa att göra. Partierna bjuder över varandra när det gäller hårdare tag och de som förlorar på detta är socialdemokraterna. Ty vad de än föreslår bjuder högern och SD alltid över och kräver än hårdare tag – i en nedåtgående spiral.

Det är bra att det ska satsas mer på polisen. Jag är den förste att hålla med om det. Men arbetarrörelsen måste framförallt tala om fördelningspolitik, om vänster och höger, och ständigt föreslå nya välfärdsreformer. För när det gäller välfärden kommer borgarna aldrig att bjuda över. Om debatten mer handlar om skolan, vården, förskolan, äldreomsorgen, sjukförsäkringen – ja, då vinner arbetarrörelsen på det. Om mer resurser till förskolan och äldresorgen blir det viktiga – då ser var och en att det aldrig går att kombinera med de drastiska skattesänkningar Alliansen står för.

Kamrater! Vänner! Mötesdeltagare! Fyra månader återstår till valet. Jag erkänner att jag är orolig för hur det ska gå. Jag ser en socialdemokrati som ännu inte har rest sig upp, som inte på allvar vågar gå i konflikt med Alliansen och som inte ens vågar agitera för det som de tror på: Fördelningspolitik, klassutjämning, social rättvisa.

Älven strömmar mot havet och ser upprörd ut i vårsolen. Och jag vill se en lika frustande och ilsken arbetarrörelse. En arbetarrörelse som utmanar eliterna och ställer sig på de mångas sida. En arbetarrörelse som bekänner sig till en humanitetens och solidaritetens utopi. Och, vänner: Vi har en sådan utopi. Borgerligheten har det inte. Jag har i en liten bok som jag kommer med nu till 1 maj skrivit ut denna korta utopiska appell och jag avslutar med att läsa upp den för er:

Den demokratiska socialismen

har en egen bergspredikan:

Av var och en efter förmåga,

åt var och en efter behov.

Ingen klarar att säga emot den.

Den är självklar som en molnfri himmel.

Denna bergspredikan kommer

inte från något högt berg.

Den har inget hemland.

Den kan uttalas på alla språk.

Den utgår från gemenskapen,

den som idag tycks ha övergivit oss.

Av var och en efter förmåga,

åt var och en efter behov.

Socialismens bergspredikan

är tidlös och universell.

Artikeln är en kortad version av Göran Greiders 1 majtal i Lindbergshallen i Djurås.

Mer läsning

Annons