Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Greider filosoferar kring en distriktskongress

Annons


Det var ett originellt utspel som gjordes på s-distriktets kongress i Moraparken i lördags: Socialdemokraterna förbinder sig att i de kommuner där de har makten skriva ett avtal med Kommunal om anställdas rätt till heltid.
Mig veterligt har ett sådant steg inte tagits någon annanstans i landet.
Avtalet har åtta paragrafer där den första lyder: ”Parterna är överens om att alla anställningar i grunden skall vara heltid.”

I princip är det en revolutionär paragraf, både med tanke på hur det ser ut i arbetslivet och med tanke på hur arbetsgivarna, i synnerhet de privata, hittills har reagerat på krav på rätt till heltid: de skriker högt. Kvinnorna som sitter i kassan arbetar på deltid, medan männen som på samma firma arbetar på lagret har heltid – så ser det ofta ut.
Kvinnodominerade arbeten, särskilt de lågavlönade och inte minst inom offentlig sektor, har ofta blivit veritabla deltidsträsk. Det ojämlika könssamhället strålar samman med det ojämlika klassamhället.

Helt avgörande i det där avtalet är den fjärde paragrafen, där det heter att parterna ”är överens om att börja med att alla nyanställningar och återbesättningar av tjänster som är tillsvidare skall vara heltid.”

Så klev de upp på scenen, Kommunals ordförande Hans Unander och s- distriktets ordförande Peter Hultkvist: Två män, för all del, men utspelet de kom med gäller en av vår tids viktigaste jämställdhetsfrågor.

Hur ställer sig de borgerligt styrda kommunerna till initiativet? En känsla säger mig att de inte kommer att ta itu med det på heltid. Men då står de ju faktiskt där med skammen!

Kongresser är nog i första hand ändå sociala sammankomster. Igenkännande rop, kramar från folk som inte sett varandra på ett tag. Och alla saker man får höra folk säga som man annars aldrig hör dem säga:
Där är Josef Erdem, han berättar om mullbärsträdplantorna han tog med sig hem från sitt älskade Kurdistan och satte i Borlänge – och de tog sig! En gång, för ett liv sedan, bodde vi i samma studentkorridor i Stockholm! Han säger det där om träden till mig och till Stig Heineman, vars egen trädgård i Häradsbygden jag måste besöka. Han har helt nya planteringsmetoder också…
Och när jag åker med Bo Billborn från Gagnef på morgonen får jag höra om hans tre besök i Nepal… och Ann-Gret Olsson, i samma bil, berättar hur hon lyssnar efter taltrasten varje morgon…

Har förresten inte Marita Ulvskog nästan litet tårar i ögonen när hon hör den gamle kämpen T Lars Larsson från Malung i talarstolen? Jo.

Själv tog jag en promenad mitt på dagen runt den konstgjorda sjön. Hörde en hackspett och drog in den begynnande våren i näsborrarna, trots att is- och snöfläckar här och var låg kvar.
Men jag tänkte: De är minnesmärken bara, minnesmärken över ett hockeylag som inte tog sig till Elitserien… Också sådant kan man tänka på under en kongress.

Som gäst tog jag chansen att från talarstolen påminna alla politiskt engagerade om att, i politiken, aldrig glömma frågan: Vad är egentligen viktigt i livet? Evig standardhöjning eller glädjen över att våren kommit?

Politik är egentligen ett för smalt ord för att täcka in alla de erfarenheter som finns i en rörelse, ett parti. Naturligtvis gäller det inte bara socialdemokratin utan de andra partierna också: Människan är så oerhört mycket på en och samma gång! I kaffepauser på en kongress skymtar det ibland fram.

GÖRAN GREIDER

Mer läsning

Annons