Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Greider: Låt inte lobbyintressen tysta vinstdebatten! ‬

Greider: Låt inte lobbyintressen tysta vinstdebatten! ‬

Annons

Detta är läget: En stor majoritet av svenska folket vill ha begränsningar av vinstjakten i välfärden, men en majoritet i riksdagen är samtidigt emot varje sådan begränsning. Man kan utan vidare tala om en demokratikris.‬

‪ ‬

‪Den krisen finns inom själva borgerligheten där partiledarna är långt mer extrema i sitt motstånd mot vinstbegränsningar än de egna väljarna. Konstigt nog ställs dessa partiledare nästan aldrig till svars av medierna med frågor om klyftan mellan ledning och väljare, så som rutinmässigt brukar ske när samma klyfta uppenbarar sig inom socialdemokratin. Att SD, vars väljare inte uppskattar vinstjakten, har en partiledning som gått i symbios med företagarintressena i denna fråga, borde ropas ut från hustaken.‬

‪ ‬En stor majoritet av svenska folket vill ha begränsningar av vinstjakten i välfärden, men en majoritet i riksdagen är samtidigt emot varje sådan begränsning. Man kan utan vidare tala om en demokratikris.‬

‪Men idén om att värna det allmänna bästa väger tydligen lätt gentemot de privata vinstintressen som numera buktalar genom de borgerliga partiledningarna. Till och med civilminister Ardalan Shekarabi förefaller ibland smått chockad över den enorma lobbyverksamhet som dragits igång från penningstinna intressen för att hejda granskningen av vinstjakten inom välfärden: ”Det uppstår många svåra juridiska frågor men det har också varit svårt för att det finns starka lobbykrafter som har försökt motverka att dessa frågor ens ställs”, sa han i Ekot på tisdagen efter att Ilmar Reepalu avlämnat sista delen av sin välfärdsutredning. Och ministern fortsatte: ”Trots dessa starka lobbykrafter har utredningen utfört sitt arbete. Kraften har varit stor eftersom det handlar om enorma summor. Jag beklagar försöken att försöka tysta de här frågorna.”‬

‪ ‬

Ilmar Reepalu är klar med sin utredning om en av vår tids viktigaste systemfrågor.

‪En minister har alltså skäl att oroa sig över att kapitalstarka intressen vill ”tysta” centrala samhällsfrågor. Det säger något om hur avgörande denna fråga är för vad Sverige ska vara för slags samhälle. ‬

‪ ‬‪En minister har alltså skäl att oroa sig över att kapitalstarka intressen vill ”tysta” centrala samhällsfrågor. Det säger något om hur avgörande denna fråga är för vad Sverige ska vara för slags samhälle. ‬

‪Istället för vinstbegränsningar, eller det vinsttak som utredaren Ilmar Reepalu föreslagit, talar borgerligheten och SD om att införa starkare kvalitetskontroller av verksamheterna. Problemet är att sådana kommer att växa till en enorm byråkrati. Det är inte gratis att driva marknader. Transaktionskostnader är reella. Omfattande kontrollsystem av alla enskilda företag kostar massor av pengar samtidigt som stora koncerner ofta har tillgång till juridisk expertis och lobbykraft som kan frikänna verksamheterna. Och, glöm inte: allt detta bekostas i slutändan av skattebetalarna, vilket ytterligare undandrar resurser från välfärden. ‬

Carola Lemne, Svenskt Näringsliv. Lobbyist för vinster som hämtas ur skattebasen.

I grunden är problemet också följande: Kvalitetskontroller är i praktiken ytterst svåra att genomföra. Den ledande äldreomsorgsforskaren i Sverige, Marta Szebehely, har påpekat att det i praktiken är näst intill omöjligt att mäta kvalité i äldreomsorg. Det gäller även skolan. Ilmar Reepalu ställer i sin DN-debattartikel på tisdagen en klargörande fråga: ”Hur mäter man den kvalitet som uppstår när en engagerad lärare uppmärksammar att en elev har en svår situation i hemmet?" I slutändan är det naturligtvis så att bästa garantin för att kvalité upprätthålls är att skattepengarna fullt ut går till välfärden och inte till direktörslöner och aktieutdelningar.

I slutändan är det naturligtvis så att bästa garantin för att kvalité upprätthålls är att skattepengarna fullt ut går till välfärden och inte till direktörslöner och aktieutdelningar.

Så var står vi? Liberalismen är kapitalismens burfågel. Den har aldrig, kommer aldrig och vill aldrig rymma ur sin gyllene bur. Den syrliga sentensen brukar jag ibland uttala när de borgerliga partierna visar hur förstockade de är i frågan om vinster i välfärden. Svenskt näringsliv, olika företagarorganisationer och de borgerliga partierna kan helt enkelt inte släppa sin extremt snäva, nästan religiösa tro på vinstmekanismens välsignelser. Trots alla de problem med segregation som syns och trots att Sverige är unikt och extremt i världsskala när det gäller att tillåta att offentliga skattemedel går till privata vinster och byggandet av allt mäktigare välfärdskoncerner.

Så var står vi? Liberalismen är kapitalismens burfågel. Den har aldrig, kommer aldrig och vill aldrig rymma ur sin gyllene bur.

Självklart måste socialdemokratin och dess stödpartier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, våga gå till val på denna systemfråga. Stoppas inte vinstjakten kommer med tiden de stora välfärdskoncernernas makt att växa alltmer – och det sker till priset av ökad ojämlikhet, på bekostnad av de folkvaldas makt och med hjälp av våra skattepengar.

Mer läsning

Annons