Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika Örjan Fridner: Låt riksdagen rösta!

Krönika: Regeringsbildningen

Annons

Det är i dagarna 100 år sedan som Sverige införde parlamentarismen, men nu ser det ut som att den håller på att lamslås helt. Huvudorsaken till detta anses vara att flera partier i riksdagen vägrar att ha med Sverigedemokraterna, SD, att göra. Nå, om så är fallet helt ut, vilket är en demokratiskt befriande inställning, måste man ju kunna göra upp med andra partier.

Vad är det då egentligen som händer angående regeringsbildningen? Vi tecknar nu drygt 50 dagar efter valet. Två partiledare har under lång tid fått ”sondera”, men båda kommit tillbaka med tomma händer.

Nu skall talmannen pröva att träffa grupper av partiledare istället för enskilda partiledare.

Vad jag förstår så finns där åtta förlorare och en vinnare som läget ser ut just nu. De åtta är Sjöstedt, Fridolin/Löwin, Löfven, Lööf, Björklund, Kristersson, Busch Thor och Norlén, alltså talmannen. Det finns också en segrare, och det är Åkesson.

Annie Lööf träffar talman Andreas Norlén tisdag 30/10. Foto: Jessica Gow / TT.

Om man anser att SD är ett starkt högerkonservativt parti med rötter i fascismen och inte demokratiskt pålitligt, en inställning som både är befriande och självklar för en demokrat, så varför krånglar man till det hela så här och på köpet gör SD ännu större i sin offerkofta?

Alliansen har ju fortfarande inte fattat, framförallt inte C och L, att den är mindre än dagens regeringsunderlag, de tre rödgröna partierna. Nå, vill man då inte ha något inflytande av SD, låt sittande regering, S och MP, fortsätta med riksdagsstöd av V!

Vill man i C och L inte ha Stefan Löfven som statsminister, ja då får man släppa fram Kristersson och KD som med stöd av SD klarar detta. Politik är att välja och prioritera, men det kan uppenbarligen inte C och L, som är inlåsta i sina många löftesuttalanden.

Löfven och Kristersson görs nu till mer eller mindre syndabockar. De stora förlorarna är emellertid Annie Lööf och Jan Björklund, som samfällt drar ned parlamentarismen i en ohållbar situation med sina olika ologiska uttalanden.

Nu gäller att parlamentarismens mekanismer börjar utnyttjas – upp till omröstning och sedan till extra val om ingen regeringsbildare kan tolereras av riksdagen.

De agerar som att valet inte ägt rum, som att Alliansen är dominant över det rödgröna blocket och som att Kristersson utan SD:s medverkan kan bli statsminister. Varför får dessa två fortsätta att i orubbat bo driva med svenska folket och dess väljarkår och till på köpet skaka om vår parlamentarism?

Ett av skälen är den valhänte talmannen. Han må vara jurist, men han är allt annat än handlingskraftig. Att han nu möjligen fått lite sprätt i sig hälsas välkommet. Men 50 dagar utan en enda omröstning i kammaren, mer än att han blixtsnabbt såg till att Löfven fick avgå, säger mycket om denne moderate talman.

Nu gäller att parlamentarismens mekanismer börjar utnyttjas – upp till omröstning och sedan till extra val om ingen regeringsbildare kan tolereras av riksdagen.

Då kan folket i val dessutom visa att man tröttnat på C:s och L:s passiviserande och fega maktutövning som sakta förstelnar den demokratiska processen och utmanar vår parlamentarism.

Örjan Fridner

ledare@daladem.se

Mer läsning

Annons