Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Robert Sundberg: Succé för Stefan Löfven när han mötte Donald Trump i USA

Toppmötet i USA mellan Sveriges och USAs regeringschefer

Annons

Att påstå att Stefan Löfvens möte med Donald Trump blev en succé är kanske att överdriva lite grann. Men det var en del åt det hållet.

För att förklara vad som var framgångsrikt med detta möte måste det benas upp i olika delar. De var personkemi, sakförhållanden och en del annat.

När stats- och regeringschefer möts gäller förstås alltid de här aspekterna. Och här var det fråga om ett möte mellan två regeringschefer, även om USAs president även är statschef. I monarkin Sverige är Kungen statschef.

I fallet med Trump, som är känd för att vara en svårhanterlig personlighet med svag impulskontroll och nära till överord, både åt positivt och negativt håll, var det inte ett lätt möte att genomföra. Det kunde gå hur som helst.

Statsminister Stefan Löfven (S) och USA:s president Donald Trump (Rep.) under en gemensam pressträff i samband med deras möte i Vita huset i Washington DC.Foto Henrik Montgomery / TT.

Trump har också gjort sig känd för elakheter, som hårdföra handskakningar. Så givet denna svårberäknelighet gick det bra för Löfven. Trump visade i detta möte inga tecken på fula tricks eller bemötanden eller uttalanden som kan klassas som plumpa, okänsliga eller negativa.

Ett exempel på ett sådant var när han på ett möte berättade om att han och Angela Merkel båda hade erfarenhet av avlyssning, av USA under Barack Obamas presidenttid, och Merkel då gjorde ett tyst stenansikte och lät det uttalandet falla till marken.

Nej, det blev i stället succé för Löfven i den bemärkelsen att Trump snarare öste beröm och artigheter över den svenska statsministern och Sverige. Det blev en svallande våg av positiva överord från den lynniga USA-presidenten mot den svenska gästen.

USAs president Donald Trump, till höger, och Sveriges premiärminister Stefan Löfven, till vänster, i Vita huset i Washington DC, 6 mars 2018. Foto: AP Photo/Susan Walsh.

Exakt vad de två talade om, och på vilket sätt, när de möttes på tu man hand, vet man inte som utomstående. Men det verkar inte ha varit något som satt negativa spår på den nyckfulle, ordvige presidentens humör, att döma av hans beteende och uttalanden efteråt.

Om Löfven varit undfallande, underdånig eller inställsam, kan man dock inte veta. Men han framhöll rimligen en del sakfrågor där de två och deras länder tycker olika. Och det är bland annat handel, med de aviserade USA-tullåtgärderna på stål och aluminium, och en del annat som klimat- och miljöfrågor.

I många av sakfrågorna verkade de två och deras länder ha mycket gemensamt, exempelvis med att bekämpa terrorism. Löfven verkar också ha varit diplomatisk och försökt att (för EUs del) locka med samarbete på handelns område för att förmå USA och Trump att avstå på de aviserade tullarna.

Det bär över till sakförhållandena. Där lirkade Löfven, å Sveriges och EUs vägnar, så gott det gick för att undvika tullar och risk för upptrappning och det som kallas för handelskrig.

Statsminister Stefan Löfven (S) med USA:s president Donald Trump (Rep.) under deras möte i Vita huset i Washington DC.Foto Henrik Montgomery / TT.

Löfven vill undvika att det bryter ut ett sådant, om USA inför sina ståltullar, och att åtgärder börjar införas på olika handelsområden och produkter från EUs och andra länders sida och att USA svarar på det. Men Löfven har verkligheten emot sig på den punkten.

För om USA inför 25 procent tull på stålprodukter måste EU svara omedelbart på den typen av produkt. Orsaken är att det stål som produceras av andra länder, som Sydkorea, Japan, Kanada och en del till, och var på väg till USA direkt får ny destination till dit där de kan säljas i stället. Och det är i hög grad EU-området.

EU måste svara med att lägga ungefär samma tullnivå för EU-området på stål som importeras från länder utanför EU. Vad gäller andra produkter kan EU avvakta.

Det pressar direkt ned stålpriserna (det är olika typer av stålämnen) i EU-området. Och det påverkar svensk stål- och malmindustri negativt. Allt detta sker snabbt vad gäller hur de olika aktörerna ställer om sina beteenden, sedan den dag USA inför sina ståltullar. Så EU måste svara med att lägga ungefär samma tullnivå för EU-området på stål som importeras från länder utanför EU.

Vad gäller andra produkter kan EU avvakta. Det har talats om att sätta tullar på sådant som majs och soja. USA exporterar soja, bland annat till Kina. Och det har talats om motorcyklar och annat som Harley-Davidson producerar och en del till.

Majs produceras i USA bland annat i den i USA-presidentval viktiga staten Iowa och Harley-Davidson i Wisconsin, som republikanska ledaren och talmannen i representanthuset Paul Ryan, är ifrån.

Jordglob som visar USA:s östkust och en bit av Atlanten.Foto: Jessica Gow / SCANPIX.

Trump å sin sida verkar stå fast vid sitt hot om att införa tullar på stål för att skydda den industrin och för att det var ett av hans vallöften att gynna arbetare och industri i USA. Och för att ett land, som USA, som är en stormakt, bör ha den typ av industri som stålindustrin är.

Hur det utvecklas med USAs ståltullar och eventuell upptrappning av handelshinder återstår att se.

Mötet mellan Stefan Löfven och Donald Trump kunde knappast ha gått bättre. Relationerna mellan de två länderna är bra och de är allierade i många avseenden, reellt och bildligt sett. Trump sa att Sverige är ett litet land, men vasst ("sharp"). Det får ses som ett beröm.

Löfven fick odla sin roll som statsman och hans goda engelska väckte uppmärksamhet. Ja, den var bättre än USA-presidentens, som har språket som modersmål, tyckte några.

I Sverige kan vi vara nöjda med de goda relationerna med USA, dess egensinniga, faktatöjande, lynniga president till trots. Men så är ju Sverige så amerikaniserat att landet trots sitt geografiska läge i norra Europa nästan är som en extra delstat i USA.

Mer läsning

Annons