Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Roland Spånt om en sovande regering

Annons


Regeringens kansli i Stockholm heter Rosenbad men borde nog döpas om till Törnrosabad. För mitt i den värsta ekonomiska härdsmältan sedan 1930- talet verkar man i regeringen sova och vänta på att solen ska gå upp eller en prins rida in och lösa alla problem.
I veckan lyckades jag forcera törnroshäcken och ta mig in i Törnrosabad. På bottenvåningen hade näringsminister Maud Olofsson pressmöte och upprepade igen att svensk bilindustri var värdelös och med sån reklam blir det än svårare att hitta seriösa partners i världen. Den här krisen beror ju inte på produkternas kvalitet utan på att hela världens efterfrågan på allt som inte är livsnödvändigt rasar. Att då hävda att vi här gör fel bilar är makalöst kontraproduktivt. Efterfrågan på svenskt stål, våra telefoner, lastbilar kommer att dämpas och den utländska turistströmmen hit kommer att sina - inte för att våra stränder, städer eller fjäll blivit sämre utan för att recessionen slagit till. Krisen slår ut även de bästa produkterna.
Att ha en trädgårdstomte framme lär kraftigt sänka ens villapris. Att nu som regeringen gör förtala svensk fordonsindustri är som att packa sin tomt med trädgårdstomtar när grannarna ska sälja sina hus.
Jag skulle till första våningen i Törnrosabad där finansministern diskuterade OECD:s rapport om svensk ekonomi. Rapporten dömer bland annat ut den nya fastighetsskatten och klargör att den sänkta arbetsgivaravgift, som hittills är regeringens paradnummer mot krisen, är närmast verkningslös. Finansministern och regeringen vill inte sätta in motåtgärder mot raset i ekonomin och vi som kräver det liknas vid en maffia benämnd underskottsfalangen. Lyckligtvis har dock till slut riksbanken insett att världsekonomin drabbats av en härdsmälta och agerar.
Regeringens huvudinvändning mot att sätta in åtgärder verkar vara en ytterst bisarr kalkyl som hävdar att det skulle kosta 4 miljoner kronor per räddat jobb.
Man tar sig för pannan. Vilken räknenisse har snurrat upp regeringen så på läktaren? Tusentals svenska arbetsgivare skulle väl gladeligen erbjuda sig att anställa 10 -15 fler om de fick 4 miljoner för detta. Hur i hela friden har regeringen räknat? Har de av misstag fått med en kalkyl vad skulle kosta att rädda bankdirektörernas jobb och sen råkar räkna upp det till alla löntagare. Har de räknat på vad det skulle kosta att rädda en engelsk proffsfotbollsklubb? Eller har de fått kalkylen från någon shejk i ett superrikt oljeland?
All ekonomisk forskning men även sunt förnuft säger att om man ger skattesänkningar till grupper som bara kommer att spara pengarna eller konsumera dem utomlands eller på importvaror så blir det dyra jobb för det egna landet (men kanske bra för andra länder).
Därför har TCO men även andra som ser ytterst allvarligt på krisen föreslagit att satsningarna ska gå till projekt med stora sysselsättningseffekter och så liten effekt som möjligt på sparande och import. Hit hör satsningar på kommunerna, på arbetsmarknadspolitik, utbildningssatsningar, bostadssatsningar, tidigareläggning av miljö och infrastrukturinventeringar men också mera köpkraft till i form av fler extra barnbidrag, höjda studiemedel och bättre a-kassa. Det sista är väldigt viktigt eftersom nu hundratusental löntagare pressats ut ur a-kassan och än fler försäkrade skulle få en alltför låg kompensation.
Den otrygghet som detta skapar gör att många hushåll nu tvingas skaffa sig ett otrygghetssparande. Rationellt för individerna men innebärande ännu svagare samhällsekonomi.
De satsningar som TCO föreslagit håller hjulen igång, minskar kraftigt ökningen av arbetslösheten och gör landet mycket bättre rustat för framtiden. Alternativet, passivitet och fortsatt Törnrosasömn, kommer på kort och lång sikt att bli mycket dyrare, med dramatiskt högre arbetslöshet, mindre skatteintäkter och ökad utslagning från arbetslivet.
>Roland Spånt
Chefsekonom TCO
>

Mer läsning

Annons