Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofie Wiklund om det SSAB där hon nyss jobbade

Annons


- När vi kommer upp till porten i morgon, så står säkert journalisterna där med mikrofon, och frågar hur det känns att vara arbetslös.
Så skämtade några arbetare på SSAB Tunnplåt i Borlänge innan de gick av nattskiftet för några dagar sedan.
Nu är det verklighet.

*

SSAB Tunnplåt i Borlänge måste bort med 200 personer. Det är tyvärr inte förvånande att SSAB skär ner. Ordrarna dras in, och produktionen står ofta still.
För första gången vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har själv jobbat på SSAB. Där jobbar också min familj, mina kompisar och bekanta. Där finns mina gamla jobbarkompisar.
En del av dem riskerar att gå hem, andra av dem har varit där så länge att de borde få stanna.
Några har en klump i magen, andra känner obehag när ovissheten svävar över dem.
*
Det skulle gå att skriva om vilken förlust det här är för Borlänge kommun, att underleverantörer drabbas, att jag hoppas att facket och företaget kommer överens om åtgärder för att rädda så många som möjligt.
Men det löser ingenting, ord förändrar ingenting i det här fallet. Jag känner ju folk där nere, och jag förstår hur de känner sig.
Det är första gången krisen kommer så här nära, som den känns så påtaglig.
Och alldeles alldeles verklig.



SOFIE WIKLUND

Mer läsning

Annons