Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

På Castros Kuba lärde sig Cohen att (envålds)makten korrumperar

Leonard Cohen var till en början en stor anhängare av revolutionen i Kuba och Fidel Castro. Men det blev en tämligen kortvarig relation. Revolutionen kunde inte leva upp till de humanistiska ideal som varit drivkraften bakom den unge Leonard Cohens sympatier för socialismen.

Att Leonard Cohen och Fidel Castro gick ur tiden samma månad var naturligtvis en tillfällighet. I motsats till Castro dog ju Cohen inte av ålderdomssvaghet utan av en fallolycka. Likväl tror jag att detta sammanträffande kommer att uppmärksammas i framtidens historieböcker.

Under en kort tid var Cohen en varm anhängare av Castro och den kubanska revolution som han ledde. När Cuba 1961 sattes under hård press av den amerikanske presidenten John F. Kennedy, reste Cohen till Havanna för att ge kubanerna sitt stöd. Där fick han på plats uppleva USA:s och högerinriktade exilkubaners misslyckade försök att störta Castros regim genom invasionen vid Grisbukten 21 april 1961.

Cohens engagemang för den kubanska revolutionen blev dock tämligen kortvarigt. Ganska snart upptäckte han att kubanernas liv under Castro var föga bättre än det varit före revolutionen.

Denna reaktion var inte särskilt oväntad. I det långa loppet hade den kubanska revolutionen inte kunnat leva upp till de humanistiska ideal som varit drivkraften bakom den unge Cohens sympatier för socialismen. I efterhand kunde han medge att hans politiska uppfattningar ofta skiftade, och att hans dragning till socialismen hade samma luftigt utopiska karaktär som hans tro på alla människors universella brödraskap och på hans bibliskt inspirerade drömmar om en Messias som skulle befria världen från lidanden och orättvisor.

När han långt senare berör det kubanska äventyret i dikter och sånger, upprätthåller han sålunda en självironisk distans till sin ungdoms svärmeri för Castros revolution. I ”Field Commander Cohen” sjunger han: Field Commander Cohen, he was our most important spy. Wounded in the line of duty, parachuting acid into diplomatic cocktail parties, urging Fidel Castro to abandon fields and castles.

Leave it all and like a man, come back to nothing special, such as waiting rooms and ticket lines,

silver bullet suicides, and messianic ocean tides,

and racial roller-coaster rides and other forms of boredom advertised as poetry.

I know you need your sleep now, I know your life's been hard.

But many men are falling, where you promised to stand guard.

I never asked but I heard you cast your lot along with the poor.

But then I overheard your prayer,

that you be this and nothing more

than just some grateful faithful woman's favourite singing millionaire,

the patron Saint of envy and the grocer of despair,

working for the Yankee Dollar.

I know you need your sleep now ...

Ah, lover come and lie with me, if my lover is who you are, and be your sweetest self awhile until I ask for more, my child.

Then let the other selves be wrong, yeah, let them manifest and come

till every taste is on the tongue,

till love is pierced and love is hung,

and every kind of freedom done, then oh,

oh my love, oh my love, oh my love,

oh my love, oh my love, oh my love.

Att Cohens engagemang för Castro och Kuba ledde till besvikelse innebar dock inte att han skulle ha dragit sig undan från politiken. Under de följande åren gjorde han viktiga insatser i den långvariga kampanjen mot USA:s krig i Vietnam. Så medverkade han till exempel vid konserter till stöd för oppositionen mot kriget.

Detta politiska engagemang fick långtgående konsekvenser för Cohens framtida karriär. Säkert är det en av förklaringarna till att han aldrig fick samma starka gensvar hos den amerikanska publiken som i resten av världen. Liksom Pete Seeger och Dixi Chicks fick han betala ett högt pris för sin kritik av den amerikanska politiken.

Cohens engagemang för Kuba och Vietnam betydde emellertid inte att han var alltigenom fientligt inställd till USA. Det framgår av ”Democracy”, en av de mest kända sångerna från skivan The Future (1992). Där talar han om USA som ”the cradle of the best and of the worst”. Av samma sång framgår också att han inte heller ville binda upp sig vid någon speciell ideologi:

I love the country but I can’t stand the scene

And I’m neither left or right.

I’m just staying home tonight,

getting lost in that hopeless little screen.

Fotnot: Artikelförfattaren är historiker, samhällsvetare och docent i litteraturvetenskap.

LÄS MER KULTUR