Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Parlament och pension

Annons

I brittiska parlamentet har socialdemokratiska Labourpartiet meddelat att det inte kan rösta för ett brittiskt militärt ingripande i Syrien före FN-rapporten om kemiska gasangreppet är klar om fyra dagar. Det betyder att den brittiska regeringen måste vänta till dess.

Premiärminister David Camerons regering är en koalition mellan hans konservativa Toryparti och Liberaldemokraterna. De förra bidrar med 47 procent av parlamentarikerna med sina 37 procent av rösterna i valet 2010. De senare bidrar med nio procent av parlamentarikerna, med sina knappt 20 procent i valet. Socialdemokratiska Labour fick 29 procent i valet men har 40 procent av parlamentarikerna.

Man kan tycka att regeringen med en majoritet med 56 procent borde kunna få igenom ett klartecken för regeringen till brittiskt deltagande i en attack. Men flera ledamöter i särskilt Tory är negativa. Ihop med Labours parlamentariker är de troligen i majoritet.

Storbritannien har personval och varje parlamentariker har stor självständighet, inte minst mot sin partiledning.

I omröstningen inför Irakkriget fick Tony Blairs Labourregering stöd för sitt agerande från Tory. En stor del av regerande Labours parlamentariker röstade emot den militära aktionen.

n n n

I USA är läget annorlunda. Presidenten har stor makt på det utrikespolitiska området. Det brukar sägas att presidenten om så skulle krävas kan besluta om att avfyra kärnvapen mot USAs fiender men kan inte höja en enda skatt.

I senaten har Obamas parti majoritet och flera av ­oppositionspartiet Republikanernas senatorer är angelägna om att USA agerar militärt mot Syrien, exempelvis den förre president­kandidaten John McCain.

I representanthuset har Obamas demokrater inte majoritet. Men republikanerna där har skrivit ett brev där de efterfrågar mer information till representanthuset och även med­delar att de om situationen så kräver inte motsätter sig en militär aktion.

USA, och dess president, har alltså en större frihet att agera än vad Storbritanniens premiärminister har.

Tilläggas kan att Frankrike är ett av få länder i Västeuropa där presidenten har stor makt, liknande hur det är i USA. Likt där gäller dessa maktbefogenheter särskilt på det utrikespolitiska området.

n n n

Remisserna från olika instanser, som fack och arbetsgivare, gällande ett statligt förslag om höjd pensionsålder har kommit in. Sista dagen för det är i dag. Förslaget är att pensionsåldern höjs från 65 till 66 år 2019.

Rätten att arbeta kvar föreslås höjas från 67 år (som den varit sedan 2001) till 69 år. Och tidigaste ålder för uttag av tjänstepension föreslås sättas vid 62 år, mot 55 år i dag.

LO säger ja till den höjda pensionsåldern till 66 år, men är emot ändrade regler för tjänstepension och därmed höjt åldersuttag för den.

Det skulle nämligen enligt LO försvåra för deltidspensioneringar och förkortad arbetstid. Arbetsgivarna är också emot ändrade regler för tjänstepensionen.

Arbetsgivarna är också emot att lagstadgade rätten att jobba kvar höjs till 69 år. Organisationen anser att det skulle kunna leda till minskat intresse hos arbetsgivare att anställa äldre personer (som har några år kvar till 65 eller 67) eftersom de då måste ha kvar dem som anställda två år längre än i dag.

Varför LO går med på höjd pensionsålder är lite grann oklart. Tidigare har LO drivit vikten av att fler ska kunna orka jobba till dagens pensionsålder, 65. Det var en sympatisk hållning av LO och många av organisationens medlemmar var och är tvungna att gå i pension före 65 år av fysiska skäl. De personerna är ofta för utslitna för att klara av att arbeta till ens 65 år.

Frågan om pensionsåldern är svår och många faktorer ska vägas mot varandra. En är att folk i snitt lever längre, vilket pekar på behov av höjd pensionsålder.

En annan är att arbetslivet blivit mer krävande, särskilt psykiskt, och sliter hårdare på många människor. Även faktorn att många ännu arbetar i fysiskt tunga yrken eller har gjort det, om än de yrkena blir färre, pekar åt att dagens åldersgränser som den om 65 år räcker.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se