Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Partiernas laglösa pengar

Sverige är ett av få länder bland demokratierna som inte har lagstiftning om att privata bidragsgivares donationer till partier ska redovisas öppet. Nästan alla andra demokratier har sådan lagstiftning.

Annons

Det har debatterats en lång tid om denna fråga, men partierna har inte kunnat komma överens. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har velat undvika en lagstiftning av detta slag.

Olika partier har även försökt att knyta andra frågor till ämnet. Exempelvis de borgerliga partierna har velat föra in fackföreningars bidrag till partier, främst Socialdemokraterna.
Under en tid har partierna fört samtal om hur en lagstiftning skulle kunna se ut. En muntlig uppgörelse mellan sju av riksdagens partier, Sverigedemokraterna har stått utanför, har legat i botten för redovisning av bidrag under ett antal år fram till nu.

De regerande borgerliga partierna avser nu att gå vidare på egen hand och lägga ett förslag på detta område. Lagen ska avse bidrag till partier i riksdagsval och val till Europaparlamentet. Vad gäller bidrag till lokala partiföreningar, och valen till kommuner och landsting, avser regeringen inte att lagstifta denna omgång, utan utreda vidare.
En situation där partierna skyller på varandra verkar ha uppstått. I sin debattartikel i Dagens Nyheter i går skyllde de borgerliga partierna, med justitieminister Beatrice Ask i spetsen, på Socialdemokraterna som orsak till att en bred uppgörelse inte ser ut att gå att träffa. Utöver det redogjorde borgarna för sitt tänkta lagförslag.

Representanter för S har gått ut och krävt att besked om lagstiftning ska vara klart till mitten av denna månad, något regeringspartierna tycker har varit svårt att tillmötesgå, av tidsskäl och andra skäl.
S är negativt till att en lagstiftning ser ut att få brister, exempelvis gällande regler för partierna på lokal nivå.
Det är ganska sensationellt att Sverige inte har lagstiftning på detta område, likt nästan alla motsvarande länder. Orsaken till det kan man fundera över. En svensk självbild av att vara ärlig och inte vara korrumperad, eller låta sig bli det, finns nog med i det.

Och en tradition av att partierna i hög grad bygger på folkrörelser där sådant som donationer av privata aktörer framstår som främmande har säkert också spelat en roll.
När sådant som personval blivit vanligare och partierna fått färre medlemmar, och avgifter från dem, borde en lagstiftning ha kommit för mer än tio år sedan, kan man tycka. Men partierna har velat fortsätta utan att reglera detta i lag och genom muntliga överenskommelser.

En lagstiftning skulle ge mer öppenhet vilket vore bra för demokratin. Men även en lagstiftning kan kringgås, i alla fall delvis. Tanken är att donationer upp till ett halvt basbelopp, nu drygt 22 000 kronor (per år tydligen) ska få vara anonyma.
En person som tänkt ge ett parti 100 000 kronor skulle då kunna dela upp det på fyra personer till utöver sig själv. Därmed skulle deras donationer på 20 000 kronor vardera vara anonyma även med det tänkta lagförslaget.

Och en fulltäckande lagstiftning måste ha med den lokala nivån. Det finns flera partier som är verksamma bara där, och partier som finns även på riksplanet kan slussa vidare pengar från den lokala nivån till riksnivån. Den lagstiftning som regeringen verkar vara på väg att genomföra riskerar alltså att inte bli tillräckligt bra och heltäckande.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se

Annons