Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Payam Moulas krönika: Nej till Kvartals hemliga pengar!

För några månader sedan hamnade jag i samtal med en professor i idéhistoria. Vi pratade om den politiska samtiden. Om hur det onormala blivit normalt. Om hur våra demokratier mår allt sämre. Professorn påminde mig om något vi ibland glömmer:

Demokratin är en historisk anomali. Den är inte normaltillstånd, den är undantag.

Efter sammanbrottet för det antika Atens folkstyre var demokratin länge utskrattad av de lärda. Bristerna tycktes uppenbara och idéerna löjliga. Idag är det tvärtom. Vi tar demokratin för given och kan inte tänka oss något annat. Samtidigt börjar fasaden spricka.

För några månader sedan blev jag inbjuden till att, mot ersättning, regelbundet medverka i en av opinionshuset Kvartals poddar. Visst verkade upplägget intressant, och visste vore det trevligt med ersättning, men i slutändan valde jag att tacka nej. Varför? Därför att i en sund demokrati bör de som vill påverka samhället göra det med öppna kort. Det offentliga samtalet ska inte styras av hemliga mångmiljonärer som vägrar ge sig till känna. Kvartal är, tyvärr, just en sådan aktör.

Hur dör en demokrati? Den frågan ställer sig allt fler utanför Sverige. Förra decenniet avslutades med flera storsäljande böcker på temat. ” The People Vs. Democracy” av Yascha Mounk och “How Democracies Die” av Steven Levitsky och Daniel Ziblatt är två exempel. Ett annat är boken är “Our Damaged Democracy” av Joseph A. Califano Jr.

Mycket av diskussionen fokuserar på USA, av uppenbara skäl, men Yascha Mounk beskriver det som sker i USA som del av en större våg. En våg som nu sveper över Europa.

I Sverige tror få att demokratin är hotad på riktigt. Men risken är inte att demokratin ska ersättas av despoti över en natt. Oron är att demokratin ska bli dysfunktionell. Att den inte längre ska upplevas vara till gagn för medborgarna.

Ett evigt hot mot demokratin, från antikens Grekland till idag, och en av orsakerna till de försvagade demokratierna i väst, är pengarnas inflytande över samhället. De med mest resurser har alltid försökt köpa sig inflytande. De vill öka sin makt – på bekostnad av oss andra.

För några månader sedan blev jag inbjuden till att, mot ersättning, regelbundet medverka i en av opinionshuset Kvartals poddar. Visst verkade upplägget intressant, och visst vore det trevligt med ersättning, men i slutändan valde jag att tacka nej.

Varför? Därför att i en sund demokrati bör de som vill påverka samhället göra det med öppna kort. Det offentliga samtalet ska inte styras av hemliga mångmiljonärer som vägrar ge sig till känna. Kvartal är, tyvärr, just en sådan aktör. Det enda vi vet om deras finansiärer är informationen om ett antal mångmiljonärer och miljardärer som läckt ut.

Ett evigt hot mot demokratin, från antikens Grekland till idag, och en av orsakerna till de försvagade demokratierna i väst, är pengarnas inflytande över samhället.

Ett av samtidens märkligare inslag är hur vi upprörs av fenomen utan att fråga oss varför de uppstår. Vi uttrycker fasa över växande rasism men frågor oss sällan varför någon blir rasist. Vi är oroade över klimatförändringarna men frågor oss sällan varför utsläppen existerar. Vi läser om hur demokratierna i väst försvagas men frågar oss sällan varför.

Jag vill inte att den svenska demokratin ska domineras av mångmiljonärer på bekostnad av vanligt folk. Jag vill inte medverka i en podd finansierad av hemliga aktörer. Därför tackar jag nej till Kvartal.

Payam Moula

Chefredaktör Tiden