Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Pensionärer behöver inte gilla dragspel

Annons

När du blir pensionär förväntas vissa saker av dig. Du ska gå med i PRO, du ska spela bridge, du ska spela boule, du ska gå på pensionärsdans, du ska gå i studiecirklar som anordnats av någon PRO-medlem och som ABF får kredit för. Numera behöver du dock inte gilla dragspel. Det har faktiskt gått så långt att Bertil Boo inte går hem hos pensionärer längre. Nu är det Beatles, Rolling Stones och Jerry Williams som ska spelas på skivspelare eller letas fram på Spotify.

Alternativet till PRO är SPF, då går du studiecirklar som Vuxenskolan får kredit för. Även där kan det finnas boule och bridge, men där är man inte riktigt lika många så utbudet kan vara lite mindre.

Jag har missat allt detta, men inte är jag ledsen för det. Jag missar till och med att handla i vissa affärer på tisdagar när pensionärer får fem procent rabatt. Jo, ibland händer det att det råkar vara tisdag när det är dags för inköp.

Pensionärer med tjock plånbok, ja det heter ju så även om plånboken numera ersatts av ett antal tunna plastkort, spelar golf. Andra köper husbil eller flyttar till Spanien eller något annat land där en del sedan sitter och svär över sosse-Sverige och räknar på hur mycket de blåst stat och kommun på i skatt som inte betalats.

En del pensionärer skaffar motorcykel, gärna någon riktigt maffig, och tror att de är unga knuttar igen, med eller utan tuff väst. Andra köper en sportbil, som de snart är för stela för att komma i och ur.

De som har pengar struntar i charterresorna och far helst långt bort till resmål, som håller att skryta med under golf- eller bridgerundan.

En del roar sig med resor. De som inte har så mycket pengar, men ändå tillräckligt jagar sista-minuten-charterresor. En fördel med att vara pensionär är ju att det går att åka med kort varsel. Ledig är man ju redan.

Det kan möjligen vara lite besvär med att hitta någon som kan vattna krukväxterna och ge katten mat. Fast krukväxterna kan man kompostera och katt kan man låta bli att skaffa och inte behöver man ha hund för det är värre än katt. En katt kan man kanske få någon att öppna en burk kattmat åt då och då, men en hund kräver mer än så och då blir det värre.

De som har pengar struntar i charterresorna och far helst långt bort till resmål, som håller att skryta med under golf- eller bridgerundan. Rarotonga, Påskön, Samarkand och Bali är fint. Mallorca och Kanarieöarna är för simpelt.

Resor har det blivit en del, fast numera ska man ju skämmas om man tar sig fram med annat än cykel och spark. Jag tröstar mig med att det knappt blev några resor alls på den tiden då man inte behövde skämmas, så då måste jag ha lite att ta igen. Dessutom bär det inte av så långt. Thailand och Karibien ligger alldeles för avsides för att tanken ens ska tänkas.

Ja, en pensionär ska ha något att göra. Vill man inte syssla med standardpåhitten bridge, boule och resor med PRO eller SPF så finns politik, frimärkssamlande och modelljärnvägar. Jag valde politiken och blev kulturell, men hade inte räknat med att så kallade officiella uppdrag medföljer. Inte heller hade jag räknat med att det finns så många personer som vet bättre. Nu kan man ju undra varför alla som vet bättre inte själva ställer upp och tar någon plats i någon nämnd.

Men det är väl som med fotboll och ishockey. De bästa domarna sitter på läktaren och vill inte visa vad de kan för då kan expertfasaden spricka.

Lennart Götesson