Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Per Lindvalls krönika: Bredbandsfiskot på landsbygden!

Annons

Bredbandsutbyggnaden på landsbygden är ett fiasko. Framfarten från bolag som Zitius och IP-Only borde räcka som bevis för detta.

- Hej är det Per-Ola Lindvall, Sälje 134 som jag talar med? Jag svarar - Ja och nej. Det är inte många som kallar mig för Per-Ola, även om jag är döpt till det och använde mig av detta i SVTs ”Gör om mig” i våras.

Nätoperatören Zitius använder emellertid mitt dopnamn. Detta är tionde gången som jag får samtalet från dem. De vill sälja in fiber till en liten tomt som jag har i Säljes ”Östra industriområde”, i Dala-Floda. På denna tomt finns det kvarvarande timmerhuset från den syskrinsfabrik som min morfar, hans bror och min mormors bror drev fram till slutet på 1940-talet. Elen klipptes på 50-talet. Jag förvarar lite brädor och annat där.

”Nu är det sista chansen att få fiber där”, säger kvinnan med en påtaglig östeuropeisk brytning. Man får känslan av att Zitius har lämnat listorna på ”potentiella” kunder vidare till callcenters som får allt sämre betalt.

”Nu är det sista chansen att få fiber där”, säger kvinnan med en påtaglig östeuropeisk brytning. Man får känslan av att Zitius har lämnat listorna på ”potentiella” kunder vidare till callcenters som får allt sämre betalt.

Men jag tackar nej igen, för tionde gången. Jag förklarar återigen att ingen kommer att ha nytta av denna fiber just där. Istället frågar jag hur det går med fiberdragningen i byn Syrholen i Dala-Floda. Där har jag ju för flera år sedan beställt fiber. Man har varit där och grävt av och till sedan i våras, men någon uppkoppling har det ännu inte blivit. Dessutom vill jag fråga hur det går med nedgrävningen av elkablar från Fortum. Det skulle samköras, men det har enligt grävmaskinisten blivit fnurra på den tråden, där också. Callcenter-kvinnan vet naturligtvis ingenting.

Bolaget Zitius som jag har avtalet med beskriver sig som att företaget som ”brinner för öppenhet i vidare mening, om nyckeln till framgångsrika och framåtlutande samarbeten, en öppenhet att hitta lösningar, att lyssna på dina önskemål som kund, att vara så flexibel som möjligt”.

Som journalist och i synnerhet med inriktning mot ekonomi så får man tåla en hel del floskler, men Zitius-påstående är så nära en ”framåtlutande” lögn man kan komma. Som kund i det kundsamarbete de beskriver sig ”brinna” för så har de inte ett telefonnummer eller ens en kundtjänst dit man kan vända sig. Informationen om denna fibergrävning har varit obefintlig.

Och denna ”öppenhet i vidare mening” ska nog läsas som om bolaget är helt tomt, för det är det. Zitius är ett dotterbolag till det mera välkända bolaget Telia. Zitius har varit ett dotterbolag till Telia sedan 2014, men Telia tog över hela Zitius organisation under hösten 2017. Zitius har därefter 0 anställda och under sista kvartalet i år ska bolaget upphöra och det som finns kvar flyttas till Telia Sverige och dess dotterbolag Skanova. Zitius skriver i sin årsredovisning för 2018 att överföringen till Telia ”påverkar inte verksamheten som sådan utan är ett steg i att effektivisera processer och öka kvaliteten”.

Jag vet inte hur ineffektiva processerna var och hur usel kvaliteten var tidigare, men min upplevelse är entydig, det har inte blivit bättre. Detta måste vara en mycket ineffektiv verksamhet, framför allt ur ett samhällsperspektiv.

För turerna runt bredbandsutbyggnaden på den svenska landsbygden, där företag som just Zitius/Telia och riskkapitalägda (EQT) IP-only tävlar i usel kundhantering för att bygga lokala monopol kan inte vara bättre och effektivare än om samhället/staten tagit på sig denna roll och rullat ut och ägt denna fiber.

För turerna runt bredbandsutbyggnaden på den svenska landsbygden, där företag som just Zitius/Telia och riskkapitalägda (EQT) IP-only tävlar i usel kundhantering för att bygga lokala monopol kan inte vara bättre och effektivare än om samhället/staten tagit på sig denna roll och rullat ut och ägt denna fiber.

För det första är handlar det om ett så kallat naturligt monopol, det vill säga det är helt olönsamt att driva och ha parallella nät. För det andra gör den så kallade nätverkseffekten att värdet på nätet ökar ju fler som är uppkopplade. Det vill säga det samhällsekonomiska värdet på helheten blir större om även om de hushåll som nu inte väljer att ansluta sig finns med. Man kan exemplifiera det senare med att de som väljer att inte ansluta sig, som många äldre, därmed kopplas bort från de tjänster som skulle kunna tillhandahållas, som trygghetsskapande och omvårdnadstjänster, om de var uppkopplade.

För det tredje hade det varit en mycket enklare och rakare process utan tidskrävande förhandlings- och försäljningsprocesser. För det fjärde borde det finnas stora skalfördelar i att bygga och dra fiber till alla hushåll/bostäder. För det femte hade man sluppit de marknadsförings/försäljningskostnader som nu måste vara en mycket stor del av dessa bolags kostnadsmassa.

Vill man så kan man lyfta detta till ett ännu lite högre plan. För det är en mycket bra beskrivning på hur privatiseringen av den digitala infrastrukturen egentligen har blivit ett gigantiskt fiasko. Återkommer gärna till detta.

Per Lindvall