Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Per Lindvalls krönika: När staten är bättre än marknaden!

Annons

Syrholn Dala-Floda 6 november. Nu grävs det i Flosjövägen igen. Ellevios anlitade entreprenörer gräver ner elkablar. De kom hit ungefär en vecka efter att Peab lappat ihop de gropar och diken som Zitius/Telias bredbandsgrävning hade skapat i samma väg. Se där hur det fria företagandets osynliga hand leder till ett optimalt resursutnyttjande. (Obs ironi)

Men med Zitius kabel till slut indragen och en signal som letar sig ända in i huset har det blivit dags att fira en ännu en marknadslösning, nämligen ynnesten att få välja operatör. Som gammal MUF:are och valfrihetskämpe i det tidiga 80-talets Ludvika känner jag en viss skam. Var det det här vi ville ha?

Som gammal MUF:are och valfrihetskämpe i det tidiga 80-talets Ludvika känner jag en viss skam. Var det det här vi ville ha?

Då skulle vi störta alla de statliga monopolen, Sveriges Radio och Television, Televerket och den stora symbolen för förmynderiet; Systembolaget, i graven. Idag kan jag säga att det mesta blev fel. Systembolaget överlevde och det är mycket väl. Denna inrättning är ett av de bästa exemplen på att det går att kombinera stora statliga regleringar, hög alkoholskatt, monopolförsäljning, sociala ambitioner och de gamla MUF-ledorden, valfrihet och mångfald. Jag vill hävda att en sådan, mer än välförtjänt, framgångssaga som Oppigårds Bryggeri aldrig skulle ha kunnat blomma ut utan Systembolaget. Det samma gäller merparten av alla mikrobryggerier.

Jag har följt den svenska dagligvaruhandeln och vet vilken marknadsmakt de stora butikskedjorna har, med ICA, som sitter på hälften av marknaden, som dominanten. Jag vet att de lusläser sina leverantörers årsredovisningar för att se att de inte gör några ”övervinster” och pressar ner priserna så att det inte blir mycket kvar mer än att överleva. Kan någon läsare nämna något svenskt företag i livsmedelssektorn som vuxit sig stor och stark under de senaste 20 åren? Själv kommer jag inte på något, även om jag hoppas att Skedvi Bröd ska klara det.

Att MUF och numera även de ”Nya Sverige Moderaterna” ska driva ett slopande av alkoholmonopolet och begränsa Public Service känns för mig oerhört nattståndet. Har de inte fattat någonting?

Men nu skall man alltså välja bredbandsoperatör. Backar vi tillbaka till den gamla tiden före ”valfrihetsrevolutionen” så hade det varit enkelt. Televerket hade dragit in tråden och något val hade aldrig behövt göras. Jag sörjer det och jag är dessutom övertygad om att det är en bättre och inte minst en väsentligt mera ekonomisk ordning än den rådande.

Annars brukar avregleringen av telemarknaden firas som den stora triumfen för att konkurrens och fritt företagande leder till den bästa av ekonomiska världar. Kanske fanns det en liten sanning i detta under 80-talet när mobiltelefonin växte fram. Det finns en risk att statliga monopolinrättningar blir sömniga, lata och även kapade av intressegrupper som inte alltid har alla medborgares bästa för ögonen.

Men den risken ska ställas mot den mycket ineffektiva och faktiskt teknikfientliga marknadsordning vi nu har. För det första är den digitala infrastrukturen ett ypperligt exempel på vad som brukar kallas ett naturligt monopol. Vägar och järnvägar är andra exempel. Det är klart oekonomiskt att bygga parallella och konkurrerande vägar och järnvägar. Det samma gäller för den digitala infrastrukturen. Åk gärna upp till Mejdåsens utsiktstorn i Björbo, där står även fyra mobilmaster. Det hade räckt med en. (Och/eller de andra tre hade kunnat fördelas ut på andra ställen för att skapa bättre täckning, inte minst längs tåget mellan Dalarna och Stockholm.)

Åk gärna upp till Mejdåsens utsiktstorn i Björbo, där står även fyra mobilmaster. Det hade räckt med en. (Och/eller de andra tre hade kunnat fördelas ut på andra ställen för att skapa bättre täckning, inte minst längs tåget mellan Dalarna och Stockholm.)

Ytterligare ett argument för att den digitala infrastrukturen är ett naturligt monopol är att kostnaden för att ansluta ytterligare en abonnent faller nästan ner mot noll, samtidigt som nyttan av nätet ökar ju fler som ansluter sig. Det är den s.k. nätverkseffekten, som har gjort Google och Facebook till de monopolföretag de är. Till det kan vi lägga en minst lika tung aspekt, nämligen säkerheten. Den digitala infrastrukturen är ytterligt sårbar, men samtidigt av lika stor vital betydelse för alla samhällsfunktioner. Det om något talar för att den borde vara i gemensam ägo, genom staten.

Det är en myt att konkurrensen mellan de olika operatörerna skulle leda till sänkta kostnader och även driva teknikutvecklingen. Det är precis tvärtom. Rent tekniskt skulle Telia kunna ta över alla de andra operatörernas kunder utan mer än marginella investeringar. De stora kostnader som de fyra nuvarande mobiloperatörernas har för marknadsföring och försäljning, som motsvarar ungefär hälften av bolagens kostnadsmassa, skulle kunna slopas. Med en statlig mobiloperatör skulle kostnaderna kunna sänkas med runt 75 procent, mobilavgifterna med 80 procent, utan att staten skulle behöva skjuta till några skattekronor.

Och teknikskiften är inget som de stora operatörerna gillar. Varför tror ni att 5G-utbyggnaden dröjer? För det pajar operatörernas affärsmodeller. Operatörerna höll tillbaka 4G-utbyggnaden för de visste att det skulle förstöra den lukrativa modell som byggde på en tidsbaserad samtalstaxa. Begränsad kapacitet leder också till att operatörerna kan ta ut premiumpriser för de som vill och kan betala för stora överföringar. Ny teknik leder till det motsatta.

Och så ska jag välja bredbandsoperatör. Finns det ingen apa på internet som kan hjälpa mig med det.

Per Lindvall