Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Peter Hultqvists krönika: Försimpla inte politiken! Nej till Twitterpolitik!

Annons

Ett fungerande samhälle byggs inte av dagsländepolitik, slagordslösningar och rubrikmässiga ”one-liners”. I sin renodling innebär det att den politiska debatten riskerar att försimplas och föras till nivåer där den inte ger vägledning om hur samhällets problem ska lösas. Istället blir den någon sorts gycklarnas marknad där man tror sig ta billiga poäng på den ”snabbaste pucken för dagen”. Det kortsiktiga behovet av uppmärksamhet blir att styra, vilket inte är detsamma som presentera förslag som löser på problem på riktigt.

När den som brukar kalla sig för ”den vuxne i rummet” pratar om behovet av blocköverskridande lösningar för att lösa gängbrottslighet men samtidigt dolt värderar den egna partinyttan högre, då faller trovärdigheten. I många sammanhang så liknar den politiska debatten ett auktionsförfarande. Högst röst, hårdast protest eller mest utmanande tycks tro sig vinna. En blandning av skattesänkningar, stora utgiftskrav och ogenomförbart prat om ”resultat här och nu” blandas till en cocktail av förvirring.

När den som brukar kalla sig för ”den vuxne i rummet” pratar om behovet av blocköverskridande lösningar för att lösa gängbrottslighet men samtidigt dolt värderar den egna partinyttan högre, då faller trovärdigheten.

Många bara skakar på huvudet av trötthet inför denna politiska cirkus!

Ett problem med den snabbfotade twitter- och facebookpolitiken är att risken för åtgärder enligt modellen ”fort men fel” ökar. Det kan också bli svårare att genomföra fungerande reformer. Förväntningsvärdena riskerar att bli helt andra än vad verkligheten i praktiken tillåter. Det folkbildande inslaget i politiken som handlar om vilket samhälle vi långsiktigt och metodiskt ska bygga förtvinar.

Samtidigt ser vi hur den moderna fascismen genom SD växer. De byter åsikt från en dag till nästa. Deras partisymbol borde vara en kameleont. Vad som passar för dagen gäller. Gamla ståndpunkter förnekas även om det är uppenbart att det är en kombination av antifackliga förslag, rasism och invandrarhat som är själva affärsidén. Kanske är den mylla där det kortsiktiga och osammanhängande poängplockandet dominerar en av orsakerna till att fascismen tillåtits växa under stenarna?

När sedan den så kallade civiliserade högern i form av moderaterna och kristdemokraterna starkt anpassar sig till SD så ger de dem en chans till rengöring i den politiska duschen. Plötsligt försvinner gammalt nazibråte, kriminalitet, rasism och högerextremism bort ur minnet. Nu är det strävan efter makt som gäller. Allt talar för att (M) och (KD) kommer att få betala ett både högt och surt pris för sin hållningslösa SD-anpassning.

Den sönderhackade politiska debatten ackompanjerad av hatmobbar på sociala medier erbjuder inga lösningar. Inte ens SVT:s partiledardebatter ger särskilt stor vägledning. Det avbryts, talas i mun på varandra och lämplig teater spelas när någon för tillfället känner sig ”kränkt”. Allt brukar avslutas med opinionsmätningar där ”domen” utmäts över deltagarnas förmåga att tackla denna miljö.

Den sönderhackade politiska debatten ackompanjerad av hatmobbar på sociala medier erbjuder inga lösningar. Inte ens SVT:s partiledardebatter ger särskilt stor vägledning. Det avbryts, talas i mun på varandra och lämplig teater spelas när någon för tillfället känner sig ”kränkt”. Allt brukar avslutas med opinionsmätningar där ”domen” utmäts över deltagarnas förmåga att tackla denna miljö.

Mot den kortsiktighet som präglar dagens politiska debatt måste ett långsiktigt arbete ställas. Ska vi angripa ojämlikhet och ekonomiska klyftor på allvar? Ska det finnas en stark offentlig sektorn som garant för en väl fungerande skola, vård och omsorg? Ska regionalpolitiken stärkas? Ska de löntagarfientliga avarter som växer på svensk arbetsmarknad bekämpas? Ska kollektivavtal respekteras? Ska klimatutmaningen tas på allvar? Ska vi bekämpa rasismen och samtidigt på allvar integrera invandrare i vårt samhälle?

Frågorna är självklart formulerade så att det från ett socialdemokratiskt perspektiv går att svara ja på dem alla. När vi ställer frågorna såhär så börjar diskussionen att handla om Sverige 5,10 eller 15 år fram i tiden. Då blir den politiska diskussionen mer givande eftersom den handlar om marschriktningen i samhällsutvecklingen. Det brukar också kunna erbjuda bättre kortsiktiga lösningar på de mer akuta problemen eftersom värderingarna då finns med i bilden.

Ett politiskt auktionsförfarande där den som tycker sig bjuda högst för stunden inbillar sig vara vinnare skapare inget hållbart samhälle!

Peter Hultqvist

Socialdemokrat, statsråd

ledare@daladem.se