Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Peter Lindgrens genmäle om skogen: Nej! Vi har kikarsikte!

Skogen

Annons

Karin Perers hävdar att vi skjuter med hagelbössa. Tvärtom skjuter vi med en väl inskjuten studsare med kikarsikte.

Låt oss än en gång slå fast att svenskt skogsbruk länge varit ett föredöme i världen.

Likaså måste enskilda skogsägare betraktas som omdömesgilla och kunniga skogsskötare. Tre faktorer har bidragit till detta: En skogsvårdslag som tvingat till återbeskogning av avverkade ytor, en Skogsstyrelse som kontrollerat efterlevnad och slutligen kunniga och välutbildade skogsmänniskor.

Idag finns ett växande missnöje med en del av det skogsbruk vi bevittnar när vi går ut i skogen. Och hävdar vi, allmänheten förs bakom ljuset av en stark lobbyverksamhet. När KSLA, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, ska utreda och definiera skogliga begrepp finns inte allmänhet eller miljöorganisationer med i arbetsgruppen.

Det innebär inte att man inte kan ha synpunkter. Sedan 1968, då jag lämnade Skogshögskolan har det hänt en del. Vi vet mer än vi visste då.

Vi borde ta andra hänsyn än vi behövde ta då – det gäller brukningsformer, markskador, vattenbalans, monokulturer och förstås den biologiska mångfalden (då ett närmast okänt ord i skogsbruket). Idag finns ett växande missnöje med en del av det skogsbruk vi bevittnar när vi går ut i skogen.

Och hävdar vi, allmänheten förs bakom ljuset av en stark lobbyverksamhet. När KSLA, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, ska utreda och definiera skogliga begrepp finns inte allmänhet eller miljöorganisationer med i arbetsgruppen.

Vårt inlägg har siktat in sig på fyra aspekter:

1) Politiker som inte kan komma överens och som hävdar partsintressen i stället för allmänhetens och Sveriges bästa.

2) Sveaskog, som får direktiv från regeringen, och avverkar områden som bevisligen borde bevaras för framtiden. I detta ingår respekt för samernas rättigheter.

3) Enskilda skogsägare har starkt skydd i lagen. Det bedrivs en skendebatt. Självklart ska intrång kompenseras. Det är orimligt att myndigheter inte kan samverka om lagtolkningen och att enskilda inte får god ersättning, och i tid.

4) Hur är det möjligt att staten kan sälja svenskarnas gemensamma skog till enskilda, som har råd att betala?

Det tragiska är att svenskt skogsbruk inte längre är det föredöme det en gång var.

1973 arbetade jag ett år i Costa Rica, som då var i färd med att likt Brasilien idag avverka sina sista regnskogar. 1990 hade man 26 procent skogsmark kvar. Idag har man tack vare framsynt visionärt samarbete över partigränser nått upp till 54 procent.

Målet för år 2030 är 70 procent . Är det möjligt att detta lilla land har något att lära oss?

Våra tankar är inte en partsinlaga – det är en uppmaning till dialog i vilken intressenterna faktiskt lyssnar på varandra och sätter svenska folkets intressen främst – på lång sikt. Som Karin Perers beskriver så görs positiva insatser på en mängd områden. Därför välkomnar vi Karin Perers belysande inlägg, även om vi inte är överens på alla punkter.

Vad gäller fakta och statistik så är det märkligt att de kan tolkas så olika, inte minst bland vetenskapsmännen. Att hävda att ”mängden gammal skog ökar” är just ett exempel på denna förbistring.

Kanske är det symptomatiskt att Föreningen Skogen enbart väljer att publicera Karin Perers genmäle och inte vårt ursprungliga debattinlägg.

För fyra skogsdebattörer

Peter Lindgren

Jägmästare och organisationskonsult

ledare@daladem.se

Den 19 november publicerade DD det första inlägget av Peter Lindgren, Agneta Blomqvist, Claes Bertil Ytterberg och Håkan Strotz: "Skogsindustrin för folket bakom ljuset"