Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Premiärfest med The Sounds

Annons

Vad: The Sounds, Viktor & The Blood
Var: Liljan, Borlänge
När: Torsdag 7/11
Publik: 450
Betyg: 3

Det är ett intensivt utbud utöver det vanliga i Borlänge som Liljan dukat upp. The Sounds och Miss Li den här veckan, Danko Jones och Skid Row, Ugly Kid Joe nästa vecka.
Jag kan inte annat än applådera. Kul.

Startskottet för "superveckan" var The Sounds turnépremiär, samt Viktor & The Bloods borlängepremiär på torsdagskvällen. Mycket folk, och de flesta på plats var uppenbarligt intresserade av huvudbandets spelning. Folket trängs vid kravallstaketet.
The Sounds öppnar hårt med "Living in America" som följs upp med "Hit me". Det är en fartfylld öppning som skapar ordentligt tryck, och det är coolt att bränna av så starka hits redan i början. Om man har nåt att följa upp med.
Problemet är att The Sounds inte riktigt har material nog för att göra hela spelningen på cirka 80 minuter intressant.

Visst, det är musikaliskt bra, tajt, svängigt och allt det där. Och Maja Ivarsson är absolut en av landets coolaste frontfigurer som härjar runt, tänder en cigg och har en publikkontakt som inte går att klaga på.
Men The Sounds är inte jättemycket mer än Maja Ivarsson och några rätt bra låtar. Övriga i bandet är rätt tråkiga faktiskt, och det blir lite för mycket mellantempo och utfyllnad.

När det öser på med snabbare rökare är det bra ös. Och de är bra när de tar ner tempot ordentligt som i vackra I wish you were here, som följs av nya starka balladen Weekend.
Så ja, det finns många bra stunder i The Sounds turnépremiär, men är man inte redan frälst så blir helheten lite för segdragen.

Förbandet, Viktor & The Blood med medlemmar från Sugarplum Fairy och Mando Diao, gör även de ett stabilt intryck, men lämnar lite för lite att minnas. Det är helt okej rock, bäst är de i de tyngre riffbaserade partierna, då känns de som en fräsch kombination av pop och hårdrock. Men som trio (dock med förinspelad bas, och kanske mer också) blir det lite tomt på scenen. Även om jag älskar att se energiknippet Samuel Giers tillbaka bakom trummorna så saknar spelningen liv och lir.

Jonas Stentäpp
jonas.stentapp@daladem.se