Annons
Vidare till dalademokraten.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Presstöd är bra och behövs

Det går att ha olika syn på medierna i en demokrati. Två synsätt kan intas.

En är att betrakta medierna bara som en marknad. Marknadskrafterna får där verka fritt. Ett minimun av statliga ingrepp ska förekomma för att inte störa marknadskrafterna. Mediefrihet blir identiskt med näringsfrihet.

De borgerliga partierna, främst de högerliggande, ansluter sig till denna syn. Ett land som USA kommer nära denna syn på medierna i sin (begränsade) mediepolitik. Men även där finns lagar som reglerar medierna och medier drivna i offentlig regi.

Den andra mediesynen är den socialt ansvarstagande. I den ses statlig inverkan på medieområdet som gynnande på mångfalden i utbudet. Främst partier till vänster håller sig med den.

Ett land som Sverige har låtit socialt ansvarstagande mediesynen dominera i utformande av lagar och villkor för medierna och att ha statliga medieaktörer och stödsystem för medier.

Till de senare hör presstödet. Det infördes 1971 och har reviderats även om huvuddragen behållits. Indirekta stöd, som pressens momsbefrielse till 1995 och sedan införande av en låg moms, finns också.

Förekomsten av ett stödsystem till morgontidningar i svag marknadsposition har inte hindrat att nedläggningar och sammanslagningar har skett. Men nedläggningarna hade varit fler utan stödet

Nu är tidningarna inne i en process där den digitala inriktningen och utgåvan blir mer i fokus än pappersutgåvan. Konkurrensen om pengar på mediemarknaden, från konsumenter i form av läsare samt annonsörer, är hårdnande.

I det läget kan det vara svårt att hålla uppe de journalistiska ambitionerna, särskilt för tidningar i svagt marknadsläge som har presstöd.

De förändringar av presstödet som meddelades på måndagen i en debattartikel i Svenska Dagbladet underlättar förhoppningsvis lite grann för tidningar av den typen. Dala-Demokraten är en av dem.

Pläderande för presstöd i en tidning som får stöd kan ses som en argumentation i egen sak. Delvis är det så, men det är även en plädering för socialt ansvarstagande mångfald i pressutbudet.

Medier och tidningar utan presstöd som argumenterar emot stödet kanske pläderar i egen sak, för att bli av med konkurrenter. Troligen har de även en renodlad marknadssyn på medier där statlig inverkan är minimal.