Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Putin sitter säkert på makten

Stig Fredrikson är vår främste Rysslandskännare, han har bevakat landet ända sedan Sovjettiden på 70-talet. Under några år var han TT:s korrespondent i Moskva och hemlig kurir med Alexander Solzjenitsyns manus innan denne blev landsförvisad. När han nu skrivit en bok om tvekampen mellan den tidigare oligarken Michail Chodorkovskij och Vladimir Putin, numera återvald president, är det en man som vet vad han talar om.

Annons

Utgiven av Carlssons bokförlagDet skiljer drygt tio år mellan dem, Putin föddes 1952 och Chodorkovskij 1963. Båda kommer från enkla förhållanden och har sin bakgrund i kommunistpartiet. Putin som en rätt anonym KGB-agent i DDR och Chodorkovskij som påläggskalv inom ungdomsförbundet Komsomol.

Efter Sovjetunionens sammanbrott gick de helt olika vägar. Putin gick in i politiken i Leningrad och lyftes något överraskande in i Kremls hetluft av Boris Jeltsin, medan Chodorkovskij, via en rad smarta affärstransaktioner under det ekonomiskt galna 90-talet, manövrerade sig fram till att bli den rikaste mannen i Ryssland, miljardär och ägare till Yukos, Rysslands största oljebolag.

När det började blåsa snålare vindar kring milennieskiftet satte sig andra oligarker som Abramovitsj i säkerhet utomlands, men Chodorkovskij stannade kvar. Han greps 2003 och åtalades i två farsartade rättegångar för ekonomisk brottslighet och dömdes till 13 års fängelse. Fredriksons bok bygger till en del på en brevväxling han haft med Chodorkovskij via dennes advokater.

De två rättegångarna betraktades av internationella bedömare som uppenbara politiska processer, långt ifrån de enda exemplen som Fredrikson redovisar på den rättsosäkerhet som råder i Ryssland. Ett omfattande mutsystem ingår.

Chadorkovskij hade helt enkelt växt sig för stor för Putins sinnesfrid, och när han väl dömts förstatligades Yukos. Från fängelset meddelar Chadorkovskij, som svarar så öppet han kan med tanke på omständigheterna, att han inte har några politiska ambitioner. Däremot har han politiska idéer. De går i en helt annan riktning än Putins styre. Chodorkovskij vill ha ett modernt, demokratiskt samhälle, med den demokratiska världens spelregler. Putin, den gamle KGB-agenten, tycks alltmer nostalgiskt blicka tillbaka mot den gamla Sovjetunionens storhetstid, långt mindre öppen för en fri debatt och samhällskritik än någonsin Boris Jeltsin. Hans bana kantas av noggrant riggade tv-framträdanden och presskonferenser.

Det finns många tecken på just detta, alltså Putins längtan att bygga upp Ryssland till en nygammal stormaktsposition, som känns oroväckande inför framtiden. Fredrikson visar på många exempel. Demonstrationer från Moskvas medelklass som brutalt slås ned, helt sanslösa straff utdöms för icke-godkända demonstrationer, allt benhårdare kontroll över alla medier. Jeltsin välkomnade kritik, Putin gör det inte. Illegala demonstranter kan räkna med att få en batong i skallen, som han en gång brutalt uttryckte sig. När byråkratmasken faller av är det språket hos den gamla slagskämpen från Leningrads bakgator som tittar fram.

De hårda domarna mot rockgruppen Pussy Riot ingår i mönstret, liksom den vredgade, officiella reaktionen på Emma Gren Tregaros regnbågsmålade naglar under friidrotts-VM. Puritanen Putin accepterar inga avvikelser från den officiella sexuella dagordningen.
Men än mer oroväckande är egentligen de allt hotfullare tonlägena mot omgivande stater, tidigare del i Sovjetunionen. Det pågår ständiga bråk med Ukraina och Vitryssland – sannerligen inga mönsterdemokratier – om gasleveranser och annat. Militärmakten rustas upp kraftigt. Ibland kan man få den otäcka känslan att Putin, i likhet med en viss 30-talspotentat önskar mer livsrum åt sin stormakt på marsch.

Det är en faktadiger, intressant och initierad bok Stig Fredrikson skrivit. Jag och många med mig begrep nog aldrig riktigt vad det var som hände under 1990-talet, och hur det gick till när olika stenrika oligarker plötsligt föddes ur sammanbrottets spillror. Fredrikson vet och förmedlar, han känner hela processen utan och innan. En viss oro kring vad Putin kan hitta på framöver får man sedan på köpet.
När byråkratmasken faller av är det språket hos den gamla slagskämpen från Leningrads bakgator som tittar fram.

Gunder Andersson