Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ranelid lyfter fram människan

Annons

Skönlitteratur
Björn Ranelid firar 30 år som författare. I dag, fredag, kommer hans nya roman Förbjuden frukt från ett fruset träd. Många omdömen har fällts över denna svenska litte- raturens bjässe. I dagens medieklimat är Björn Ranelid synonymt med ett kändisskap som tyvärr många gånger skymmer sikten för hans böcker och budskap.

Recension
Förbjuden frukt från ett fruset träd
av Björn Ranelid
Utgiven av: Albert Bonniers förlag


Sedan debuten 1983 har det kommit en jämn flod av böcker med Björn Ranelid som upphovsman. Han har också bestämt deklarerat vad som ska stå på hans gravsten: ”Han var tämligen flitig och gjorde sitt yttersta”.
Björn Ranelid låter än en gång den allvetande berättarrösten lotsa läsaren genom en smått vindlande historia. Språket är som vanligt fullt av metaforiska utsvävningar. Han broderar och broderar. Vi befinner oss till en början i ett avlägset Sverige. Denna gång möter läsaren den unge pojken Viktor. Han växer upp på den skånska landsbygden tillsammans med två föräldrar. Det äkta paret lever i ett kärlekslöst för-hållande, skilda sovrum, till synes skilda liv. Modern är av annan sort än andra lantbrukarfruar i bygden. Det finns något annorlunda, stort och världsvant över henne.

När Viktor fyller 14 år sker dock katastrofen. Hon förgriper sig på honom ett flertal gånger. Den incestuösa relationen pågår ända tills Viktor handgripligen sätter definitivt stopp vilket leder till djupa konsekvenser. Modern förskjuter honom.
Efter hand ska det visa sig att situationen är mer komplicerad än så. Vuxenvärlden har undanhållit sanningen för Viktor. Hela hans barndom visar sig vara byggd på en lögn.
Författaren för sedan in flera romanfigurer i berättelsen. Läsaren får bland annat stifta bekantskap med en pensionerad matematikprofessor som bär på mycket smärtsamma barndomsminnen i Danmark under andra världskriget. Familjen var av zigenarsläkt och de fick sin gård stucken i brand. De flydde till Sverige.
Nu lever Fredrik ett tillbakadraget liv där han framför allt vårdar sin allt mer dementa hustru. Livets olika vägar gör att Viktor och Fredrik till slut strålar samman och utvecklar en djupare vänskap.

Den nya romanen bär vissa spår av den förra, Tyst i klassen. Ännu en gång lyfter författaren fram olika levnadsöden genom historien som förblivit oskrivna, glömda eller förkastade. Människor som kommer från lägre samhällsklasser, som på ett eller annat sätt har varit starka personer men som livet ändå inte har varit särskilt vänlig mot. Här finns också en ömsint skildring av en utkantsmänniska i skepnad av Sven, en ungkarl som blir hjälpreda på bondgården.
Björn Ranelids senaste två romaner går på tvärs med tidsandan. Här finns ingen autofiktion eller ett egocentriskt jag i centrum. Ranelid är en sorts traditionsbärare av Charles Dickens. En berättare som förkunnar humanism och människans lika värde. Ibland blir språket lite väl högdraget. Dia-logen får stå tillbaka. Olika händelseförlopp driver historien vidare på både gott och ont. Han utsätter sin huvudkaraktär för olika prövningar.

Huvudpersonen Viktors liv kantas av både tragedier men även stunder av kärlek, lycka och harmoni. Det är en varm skildring av det som kallas ett vardagsöde, ett liv bland många, unikt på samma sätt som att varje människa är speciell.

Ulf Lundén
ulf.lunden@daladem.se