Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rätten att få komma bort från vardagen

Annons

Semesterledigheten har blivit en viktig del av den svenska välfärden. Sedan semesterlagen instiftades i Sverige 1938 har miljontals svenskar haft förmånen att kunna komma bort från vardagen, skaffa sig nya intryck och samla nya krafter. Med den nu – sedan 1977 - gällande semesterlagen och lagen om semesterlön har många också fått de ekonomiska möjligheterna att använda ledigheten till att resa eller att ha ett somarställe. Men det gäller långt ifrån alla i vårt land.

Att det mitt i detta Sverige fortfarande finns hundratusentals människor som av ekonomiska skäl ser semestern och semestertiden som en plåga och en period där fattigdomen och bristen på pengar blir extra påträngande är ett välfärdspolitikens misslyckande. Alliansregeringens försämringar av socialförsäkringar som a-kassa och sjukförsäkring har i kombination med kommunernas satsningar på att hålla låg kommunalskatt bidragit till att öka klyftorna. Och de som drabbas hårdast av den stigande fattigdomen och bristen på möjlighet att kunna bryta vardagen är barn.

I samma takt som arbetslösheten ökat har också fattigdomen fått ökat fäste i Sverige. Enligt professorn i socialt arbete Tapio Salonen har andelen fattiga ökat från 8 till 28 procent bland arbetslösa. Bland dessa finna många ensamstående föräldrar. Vid en beräkning av barnfattigdom i Sverige har det konstaterats att 40 procent av barnen till ensamstående föräldrar är fattiga. De har ingen möjlighet att vare sig resa eller komma ut på aktiviteter som kostar pengar. Det system med kommunalt drivna sommarkolonier dit också barn till föräldrar med små resurser skulle kunna komma har på många håll lagts ner, avgiftsbelagts eller privatiserats.

För barn- och äldreministern Maria Larsson (KD) borde den rapport från Rädda Barnen som visade att 250 000 barn levde i ekonomisk utsatthet i Sverige vara skäl nog att reagera. I en doktorsavhandling från universitetet i Uppsala har Stina Fernqvist redovisat hur barn från ekonomiskt utsatta hem dels tar på sig skulden för fattigdomen dels skäms och ser sig tvungna att hitta lögner för att dölja fattigdomen. Stina Fernqvist noterar: Barnen uttrycker ofta att man strategiskt undviker arenor för social samvaro och aktiviteter som en följd av den ekonomiska situationen och de skamkänslor den ger upphov till.

I stället för att på allvar ta till sig den statistik som talar om ekonomiskt utsatta barn och om siffrorna från SCB som säger att 22 procent av alla män och 24 procent av alla kvinnor i Sverige över 16 år varken gjort någon semesterresa eller haft tillgång till ett sommarställe menar Maria Larsson att allt går åt rätt håll. Hennes uttalande om att barnfattigdomen i Sverige halverats sedan mitten av 1990-talet har dömts ut av en rad kunniga experter - bland andra professorerna i socialt arbete Tapio Salonen och Hans Swärd.

Om inte annat, så bör barnperspektivet leda till att frågan om möjligheten att under en semester kunna komma bort från vardagen driva fram en förändring. Medan Maria Larsson talar om att hon vill att barn ska kunna ha en trygg uppväxt med närvarande vuxna är det dags för socialdemokraterna och oppositionen att visa att det låter sig göras också i praktiken. Den sociala klyftan där en del har råd att välja en aktiv semester eller hålla sig med fritidshus och andra av ekonomiska skäl tvingas avstå från det hör inte hemma i ett välfärdssamhälle

Jaan Ungerson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons