Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Recept mot massarbetslösheten!

Annons

Debatt

Så har då även Finansminister Anders Borg (M) insett att konjunkturen viker och arbetslösheten stiger. Trots det föreslår regeringen inga finanspolitiska stimulanser. Det är en besynnerlig slutsats med tanke på den höga arbetslösheten, som dess-utom ökar. Men det handlar inte bara om en misslyckad konjunkturpolitik. Det är också ett systemfel som under lång tid skapat ständig låg efterfrågan i ekonomin, inte bara i Sverige utan även globalt.
I USA och Europa såväl som i Sverige råder sedan decennier massarbetslöshet. Detta misslyckande kan hänföras till en ensidig prioritering där inflationsbekämpning gått före effektiv bekämpning av arbetslösheten, en alltför passiv finanspolitik och den nyliberala synen att det i första hand är arbetsmarknadens institutioner (lönebildning, kollektivavtal, arbetsrätt etcetera) som är roten till den höga arbetslösheten. Resultaten av denna politik är tydlig: Lägre sysselsättning, växande sociala och ekonomiska klyftor och i dess kölvatten ökad främlingsfientlighet. Det enda recept som skrivs ut är fortsatt stram finans-politik och nya nedskärningar.

Men det finns hoppfulla tecken på omprövning. Från IMF växer en kritik mot den ensidiga åtstramningspolitiken. Och i USA har Obamas stimulans-paket inneburit mer aktiv politik. Satsningar på offentliga investeringar i infrastruktur, utbildning, sjukvård och gröna jobb har genomförts, men också skattesänkningar och viss satsning på olika välfärdsprogram. Trots att paketet kunde ha varit effektivare, har flera beräkningar visat att det skapat omkring 3–4 miljoner jobb och vi kan nu se en viss återhämtning av den amerikanska ekonomin.
Tyvärr finns inte dessa positiva tecken på omprövning i Sverige. Alliansregeringen anser tvärt-om att Sverige klarar sig bra. Men vi har också massarbetslöshet, mycket hög ungdomsarbetslöshet och kraftig ökning av långtidsarbetslösheten. Ibland får man intrycket att regeringen tror att de satsar offensivt för att få fart på investeringarna. Men budgeten för 2013 innebär en åtstramning som försvagar utvecklingen på arbetsmarknaden. Den största satsningen är en omfattande sänkning av bolagsskatten med omkring 16 miljarder, som har inga eller mycket små konjunkturpolitiska effekter. Och i motsats till regeringens retorik förväntas de offentliga investeringarna att minska under 2013.

Vi befinner oss i ett ekonomiskt nödläge. Det är dags att på allvar förändra den ekonomiska politiken. Det går att skapa en aktiv ekonomisk politik utan att äventyra målet om sunda och stabila offentliga finanser. En sådan omläggning av den ekonomiska politiken kräver några förändrade förutsättningar: överskottsmålet behöver ersättas med ett balansmål. Det måste bli lättare att låna till offentliga investeringar som är samhällsekonomiskt lönsamma. Dessutom krävs ett omfattande investeringsprogram som kan genomföras under ett antal år. Liksom i flera andra länder har både privata och offentliga investeringar halkat efter under en längre period. Investeringarnas andel av BNP (investeringskvot) behöver därför höjas.
Det finns också ett tydligt samband mellan investeringar och arbetslöshet. Dagens investeringskvot ligger omkring 3–4 procent lägre än en långsiktigt hållbar investeringsnivå. Det är framför allt några centrala områden som kräver stora investeringsökningar: utbyggnad och omfattande underhåll av elnäten, insatser för ökat bostadsbyggande, åtgärder för att renovera och bygga om miljonprogrammet och vissa andra delar av det äldre beståndet av flerfamiljshus, ökade trafikinvesteringar, särskilt för att stärka järnvägsnätet, och betydande investeringar för att minska klimatutsläppen.

Om finanspolitiken aktiverades och investeringarna på några års sikt kunde öka med omkring 100 miljarder, så skulle det motsvara tre procent av BNP. En sådan kraftig injektion i ekonomin skulle rejält få fart på tillväxten och skapa omkring 100?000 nya jobb.
Statsskulden kommer visserligen att öka i kronor räknat, men statsskuldskvoten förväntas i stort sett vara oförändrad under förutsättning att räntorna inte påverkas i någon högre grad. Men vi skulle göra något verkligt åt arbetslösheten.
Målet om full sysselsättning tar dock längre tid. Vi har levt med massarbetslöshet så länge att det också kommer att kräva omfattande insatser inom utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken för att öka anställningsbarheten för en mycket stor grupp av personer som står längst från arbetsmarknaden. Det är alltså dags för både regeringen och oppositionen att sluta prata om full sysselsättning, och i?stället våga genomföra de mycket kraftfulla åtgärder som krävs för att nå dithän.

Stefan Carlén
förbundsekonom, Handelsanställdas förbund
Christer Persson
författare och fristående utredare

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel