Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Reinfeldt på väg att ryka

I mitten av förra mandatperioden sa statsvetaren Sören Holmberg att Reinfeldt var rökt vad gäller att bli omvald 2010. Den S-ledda rödgröna oppositionen, med Mona Sahlin som statsministerkandidat, hade fina siffror. Men de dalade när valet närmade sig.

Annons

Visserligen förlorade Reinfeldts regering sin majoritet i mandat, men den kunde regera vidare. Där är vi nu, när Novus i går i SR Ekot presenterade sin sammanställning av fem instituts mätningar i början av hösten.

Enligt den leder de tre rödgröna partierna med 49,7 procent med tio procentenheter över alliansregeringen, som noterar 39,7.
Statsministerkandidaten Stefan Löfven, vars parti noteras för 33,1 procent, kan glädja sig åt den ledningen.
Men försprånget är en synvilla. För Sverigedemokraterna, SD, får nästan nio procent. Räknas de till borgerliga blocket är de rödgrönas ledning bara en procentenhet.
En S-ledd regering som för en politik med stöd av MP och V, och ett eller båda av dem i regeringen, kan bara regera om de rödgröna blir större än borgarna och SD.

Om det inte sker kan S inte regera, även om de tre rödgröna blir större än borgarna, men borgarna och SD får 175 mandat eller mer,
I ett sådant läge måste en blocköverskridande regering bildas. Det kan vara en mellan MP och borgerliga partier eller, mer troligt, mellan S, borgerliga partier och MP. Det har i det senare fallet talats om en regering mellan S, MP, FP och C.
Den skulle föra en mittenliggande politik, till höger om det som S står för i dag och som kritiserats för att vara för mittenliggande med exempelvis bibehållet femte jobbskatteavdrag.

Ser man på partierna får M sitt lägsta stöd på länge med 25,6 procent. Den gloria av kompetens och nydanande som finansminister Anders Borg och Fredrik Reinfeldt länge kunde hålla sig med har halkat på sned.
Stora problem i offentliga sektorn, till följd av att omfattande skattesänkningar har dragit undan resurser från den, och större arbetslöshet och utanförskap än 2006 gör att väljare vänder Reinfeldt-Borg ryggen.
KD ligger med 3,9 under riksdagens spärr och har problem att hålla sig kvar, trots en hundralapp i månaden i sänkt skatt till pensionärer som dock får sänkt pension nästa år. Detta samtidigt som skillnaden i beskattning för pensionärerna ökar med femte jobbskatteavdraget.

C med 4,2 ligger över riksdagsspärren, men skulle få sämsta stödet någonsin om det vore valsiffror. De regionala klyftor som C kritiserade Göran Persson för att ha har vidgats under sju regeringsår med C.
FP noterar 6 procent, tangerar det näst sämsta valresultatet för partiet på 100 år. Myten att det gått bra för FP i alliansregeringen håller inte. FP har regerat sönder sig med den mest högerliberala profilen partiet någonsin haft.

Visst finns problem för de tre rödgröna partierna. S under Löfven är inte så mycket större än i Sahlins förlustval 2010. Och V är bara drygt en procentenhet större än i valet 2010 och verkar inte få utdelning på sitt motstånd mot vinster i välfärdens vård och skola.
Ljuspunkten är MP, som ligger klart över sitt valresultat, men partiet backar de senaste månaderna och är under tio procent.

SD får 8,9 procent, trots en ekonomisk politik som saknar trovärdighet med orealistiska luftmiljarder som sägs kunna sparas genom minskad invandring.
SD saknar även trovärdighet som protestparti mot makten, eftersom partiet i riksdagen röstar så att de partier som har regeringsmakten får igenom sin politik.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se